Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

”Jordens växande befolkning är det största klimathotet”

Skolbarn i Bangladesh, världens sjunde folkrikaste land med över 160 miljoner invånare och en mycket hög befolkningstäthet.
Skolbarn i Bangladesh, världens sjunde folkrikaste land med över 160 miljoner invånare och en mycket hög befolkningstäthet. Foto: Amy Helene Johansson

Jordens växande befolkning har negativ effekt på planetens klimat och fortlevnad. Därför bör fokus för den framtida miljö- och klimatpolitiken riktas mot den globala befolkningstillväxten, skriver läsaren Thomas Rusén.

Det räcker inte att gång på gång varna för växthusgaser, fossilbränsleberoende eller att glaciärer och havsisar försvinner. Det vet vi redan. Att återigen djupdyka i analyser av tröskelvärden för de viktigaste processerna i biosfären kan ge ny information, men talar inte om hur problemen ska åtgärdas.

Hoten mot biologisk mångfald, mark, vatten och klimat kan kanske fördröjas men knappast övervinnas med skarpare gränsvärden och ökade skatter och priser på energi. Tanken på att höja energiskatterna är ungefär detsamma som att köpa en förstaklassbiljett på Titanic – man kan möjligen resa med stil och komfort, men den slutliga destinationen förblir densamma. Ett bättre klimat låter sig knappast köpas för skattebetalarnas pengar.

Helheten i problembilden blir tydligare i ljuset av den globala befolkningstillväxten. Sedan 1960-talet har världens befolkning ökat med i genomsnitt 1,75 procent årligen och dubbleringstiden blir då cirka 40 år. Från 1960 till år 2000 hade världens befolkning ökat med drygt 3 miljarder. Jordens befolkning har alltså fördubblats på knappt 40 år och bara under 2000-talets första decennium med 800 miljoner.

Det skulle innebära att världens befolkning omkring år runt 2045 blir 10 miljarder. Om tillväxten fortsätter i samma takt kommer jordens befolkning att närma sig 20 miljarder om hundra år. Dubbleringstiden kan ändras beroende på tekniska och vetenskapliga framsteg – i annat fall skulle det kunna ske innan nästa sekelskifte.

Den snabba befolkningstillväxten ställer det malthusianska problemet i en för många lika oväntad som skrämmande dager. Egentligen är det bara en fråga om enkel aritmetik.

Ökad befolkning innebär att utnyttjandet av jordens begränsade resurser ökar i samma takt. Den odlingsbara marken – som var 0,2 hektar per person 2015 – räcker inte till med nuvarande befolkningstillväxt. År 2115 kommer den ha minskat till hälften, 0,1 hektar per person.

Den starka befolkningstillväxten ökar kravet på än mer effektiv produktion och ekonomisk tillväxt, vilket i sin tur innebär ytterligare utarmning av de odlingsbara jordarna, ökade utsläpp av växthusgaser, utsläpp av olja, plast- och andra restprodukter i floder, sjöar och i världshaven. Det som sedan händer med klimatet är snarast en fråga om fysik.

Det verkliga hotet mot klimatet och miljön är befolkningstillväxten, som dessutom sker snabbast i de områden som har de sämsta förutsättningarna för social, politisk och ekonomisk stabilitet. Den ökande befolkningstätheten medför med automatik att aggressionen inom och mellan folkgrupper ökar.

På så sätt medför spridningen av allvarliga krig och konflikter att flyktingströmmarna ökar, vilket i sin tur förmodligen skapar ännu fler konflikter runt om i världen. Det händer redan i vår del av världen och i de västliga demokratierna. I ett perspektiv bortom 2050 blir det säkert en het fråga om demokratierna över huvud taget kommer att överleva.

Oavsett vilka ideologiska värderingar vi förespråkar kommer vi inte undan det faktum att vår planet har begränsade resurser, och trycket från en kraftigt växande befolkning kommer att öka migrations- och flyktingproblemen till en nivå som vi för närvarande knappast kan föreställa oss.

I ett litet land som Sverige med förhållandevis hög medvetenhet om klimatproblem klingar det entonigt att föreslå ytterligare skärpningar av olika energi- och miljöskatter som flyg- ,bensin- och dieselskatt eller ännu strängare regler för utsläpp. Att bevara en god miljö är ju en självklarhet, men att höja skatter och avgifter än mer innebär i själva verket att det politiska etablissemanget vältrar över kostnaderna för en i många avseenden verkningslös klimatpolitik på särskilt landsbygdens befolkning, som redan dras med höga kostnader för transporter och energi.

Framlidne professorn i fysik Albert Bartlett påpekade att det är intellektuellt ohederligt att tala om hållbarhet utan att samtidigt understryka nödvändigheten av att stoppa befolkningstillväxten. För en trovärdig klimatpolitik krävs att politiker slutar käbbla eller att försöka övertrumfa varandra om hållbarhet, och i stället bidra med något mera trovärdigt bidrag för att lösa det globala klimatproblemet. 

Det borde därför vara en helt naturlig sak att ta jordens befolkningsproblem på stort allvar och ingående analysera och formulera strategier, som kan möjliggöra ekonomisk stabilitet utan tillväxt och samtidigt motverka den hotande överbefolkningen av planeten.

Här har svenska politiker en god möjlighet att påverka den globala demokratiutvecklingen – och då särskilt genom att lyfta fram kvinnornas utsatta situation i de fattigaste länderna, som dessutom svarar för en stor del av jordens befolkningstillväxt.

DN Åsikt 14 oktober 2018 kl 05

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.