Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 07:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/judehat-bubblar-upp-kring-bindefelds-firande/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Judehat bubblar upp kring Bindefelds firande”

Festfixaren Michael Bindefeld har bland annat bjudit moderatledaren Ulf Kristersson, KD-ledaren Ebba Busch Thor och Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni till sitt 60-årsfirande i Tel Aviv. Foto: Hannes Holmström

INSÄNDARE. Judehatet bubblar upp i svallvågorna av kritiken mot att flera borgerliga partiledare låta sig bjudas till festfixaren Micael Bindefelds 60-årsfirande. Först när en bjudresa går till Israel beskrivs den som misstänkt muta, skriver Liza Krüger.

Micael Bindefelds födelsedagsfirande i Tel Aviv har lett till högljudda protester i tidningar och på sociala medier. Där talas det bland annat om respektlöshet, nonchalans och oförmåga över kändiselitens ansvar gällande ett (korrekt) ställningstagande till landet Israel.

Jag ställer mig frågan till om regeringens tydliga ståndpunkt i konflikten mellan Israel och Palestina lett till att svenskar inte längre kan skilja på åsikt och uppbragthet. 

Ett exempel på hur svenska medier ofta hamnar farligt nära antisemitiska värderingar i deras försök att hålla en objektiv ståndpunkt i frågan kan man se genom att granska de senaste dagarnas rapporteringar om hur partiledare skulle kunna vara del i ett mutbrott.

Det intressanta i sammanhanget är att Micael Bindefeld sedan många år tillbaka är känd för att i samband med sitt födelsedagsfirande bjuda kändiseliten på extravaganta fester. Han har tidigare flugit bland annat politiker till Mykonos i Grekland och den spanska ön Mallorca.

Det är först nu – i anslutning till att hans firande valts att hållas i Israel – som bjudningen refereras till som ohederligt handlade. En slump, kan tyckas. Jag tror dessvärre att vi måste gräva djupare än så för att förstå den plötsliga ändringen i retoriken. 

I mitt Instagram-flöde ses flera offentliga personer dela bilder på sönderbombade hus och gråtande barn längs Gaza-remsan, ibland med tillhörande text innehållandes fullständigt rimlig kritik men ofta med direkt felaktiga fakta som – om än väldigt subtilt – också mycket effektivt målar upp en ensidig och demoniserande bild av Israel.

Sällan syns nyanser i debatten, kritik mot Gaza, eller konkreta lösningar på konflikten. Ofta handlar det mest om att hata judar. 

Lika sorgligt som förstummande är det att se hur en stor grupp människor uttrycker sitt hat för Israel samtidigt som samma grupp människor ofta parallellt med Israelhatet även hatar judarna allmänhet, ibland så pass mycket att judarna själva tvingas fly till Israel därför att det – bokstavligen talat – är det enda land där de får vara ifred.

Egypten, som fortfarande liksom Israel blockerat Gaza-remsan på grund av rädsla för terrorstämplade Hamas, hyser svenskarna inte alls samma slags agg emot. Överlag verkar vi svenskar gilla Egypten.

Vi åker dit liksom vi åker till Dubai, Qatar och Turkiet, länder som alla är diktaturer – det är inte ett problem för oss. Kanske borde även Bindefeld åkt dit i stället, för att slippa skäll?