Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 01:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/kan-vi-prata-om-det-som-hander-i-syrien/

DN Åsikt

DN Åsikt. Kan vi prata om det som händer i Syrien?

Foto: Syrian American Medical Society

Tystnaden är kompakt kring det som händer i Syrien. Trots att barnen dör pratar vi inte om det. Världen går att förändra – om vi engagerar oss i det som sker.

Vi har frågat oss hur världen på 1900-talet kunde blunda medan människor dog i vidriga läger bakom höga taggtrådsstängsel. Men då var omfattningen svår att greppa, medierna annorlunda. I dag kan vi faktiskt filterlöst följa krigets förödelse i realtid via sociala medier.

Ett av Aleppos sjukhus bombades i början av oktober. Gråtande räddningsarbetare grävde fram kvarlevor av små barn som kanske symboliserat det sista hoppet när tillvaron exploderat i ett inferno av hat. De dör nu. Barnen. Och vi det om det.

Jag brukar inte inleda mina morgonmöten på jobbet med att prata om detta. Det första jag säger till mina grannar i villaområdet handlar vanligen inte om kemiska vapen och tunnbomber. Jag brukar inte tala om flyktingar som sitter fast i ingenmansland, utan rinnande vatten eller filtar. Jag brukar fråga hur helgen har varit och gå vidare med dagen.

Men det är inte som vanligt nu. Vi måste prata om Syrien. Varför är det så tyst? Varför fylls mina sociala kanaler inte av bilder på utsatta människor som behöver vår uppmärksamhet mer än någonsin. Varför ser jag inte hashtagar som #Homs eller #Aleppo när jag loggar in på mina konton. Varför får tystnaden tala när vapenvilor bryts och stormakter avvaktar?

Gång på gång får vi bevisat att det är de mest utsatta som bär den största kraften, förmågan att hitta något att hålla fast i, ja kanske till och med hoppas på, trots att mardröm blir verklighet och döden blir vardag. Jag menar att vi som fortfarande kan bry oss om dagens outfit, hur vår frukost ser ut och hur många squats vi orkar göra, måste vakna nu. När våra medmänniskor räcker ut sina händer och ber om världens uppmärksamhet, kan vi se dem. Vi kan protestera mot kriget genom att göra engagemanget personligt. Och dela det vidare.

En del hävdar att i tystnaden bor sanningen. Jag tror tvärtom att i tystnaden bor en enorm potential. I dag är det mest hatet som hörs och mörkret som syns. Jag önskar att vi ändrar på det. Att öppna hjärtat är en sak. Om vi samtidigt öppnar våra sociala kanaler för att dela en övertygelse använder vi utrymmet till något viktigare än image. Våra bidrag stoppar inga flyganfall – men gör skillnad för någon som har ett akut behov av värme, näring och en vuxen att hålla i handen när familjen och vännerna som nyss var där inte längre existerar.

Byt en frukost eller en outfit i sociala medier mot en bild från en verklighet så ful att den inte passar i något flöde. Byt en hashtag mot ett budskap du helst av allt inte vill formulera. Var en jobbig jävel i ditt nätverk. Välj en organisation eller rörelse att stötta, använd styrkan i din sociala röst. Orka bryta mönster, för dem som inte längre kan.

Någon säger att världen inte går att förändra. Det beror kanske på vem man lyssnar till.

Kan vi prata om Syrien nu?