Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-21 02:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/kanske-mer-okej-om-man-ar-gammal/

DN Åsikt

DN Åsikt. Kanske mer okej om man är gammal

Det kan vara okej med skärmtid ( tv ) för äldre. Det är nog svårt att komma ifrån helt.

Med åldern blir vi mer bekväma. TV är lite av underhållning också. Motivation är svårt att hitta när vi bli äldre. Sett överlag är de flesta äldre ganska lata. Jag har arbetskompisar som är runt 40 som inte gör ett dugg. Hur kommer det bli när de blir äldre ? De försöker några gånger om året att dropp lite i vikt, men kilona kommer tillbaka inom några månader. År ut och år in, samma visa.

Däremot för den yngre generationen tycker jag det är helt bisarrt. De tillbringar flera timmar på att se vad deras vänner gör. Via Snapchat,Facebook,Twitter och så vidare. De glömmer bort sina egna liv. Jag kan inte förstå hur det kan vara så kul att se vad andra gör. Så mycket saker vi som är födda ”på rätt sida” har varit med om! Saker som vi kan berätta och så vidare. Inget av det hittade vi på skärmarna. Ville vi dejta en brud så fick vi skriva brev eller rent av gå hem och plinga på dörren.

Förr var det "knäppjökarna" som bara satt inomhus. Alla kommer ihåg dem. Idag är det tvärtom. De som är ute är bara... konstiga.

En dag satt min dotter (17 år) på sitt rum. När halva dagen hade gått blev jag smått irriterad: Antingen går du själv ut och gör något eller så hjälper jag dig ut! Du kan inte bara sitta här inne!

Sagt och gjort, hon tog tåget in till stan (lördag kl 19:00). Efter en och en halv timme kommer hon hem igen. Hon kommer fram till mig och säger: Pappa, ingen var ute i dag, ingen av mina vänner är ute längre. Om jag däremot loggar in på Facebook har jag nästan 2000 där.

Min tanke: Skit, skit och åter skit. Jag för en kamp mot något jag aldrig kommer kunna vinna. Jag låter henne sitta framför datorn och ”umgås”. Dock går jag inom varje dag och pratar med henne om livet i sig. Det blir en timme eller så. Varje gång blir hon lika glad av mina storys. Jag kan påverka henne genom att upplysa att livet sker i verkligheten.

Ibland känner jag som en surgubbe...men jag har svårt att bara ge upp. Det enda jag vill att mina barn lyckas i livet. Sen vad lyckats är får de själv bestämma. Ha följare eller följa andra tycker jag bara är smått obehagligt .