Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-28 05:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/katten-ville-foljde-med-i-huskopet/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Katten Ville följde med i husköpet”

Foto: Bo Törnström

SVAR PÅ INSÄNDARE. När vi flyttade till Enskededalen följde katten Ville med i husköpet. Hans tidigare ägare förstod att Ville ville stanna kvar och fortsätta besöka sitt ”jobb” på Skogskyrkogården, skriver Christina Lindhagen.

Det var fint att läsa Katarina Wolfs (22/1) och Bo Törnströms (24/1) insändare om katten Ville, och att få bli påmind igen om vilken härlig och speciell katt han var.

Ville lämnade mer än tassavtryck efter sig på Skogskyrkogården. Vår familj hade glädjen att ha Ville boende hos oss ungefär halva hans liv tills han lämnade oss för katthimlen för tre år sedan, tolv år gammal.

Historierna om Ville är lika många som hans beundrare och tvåbenta vänner. När vi flyttade till Enskededalen följde Ville med i husköpet. Hans tidigare ägare skulle flytta in till stan och de förstod att Ville inte skulle trivas där utan möjlighet att gå till sitt ”jobb” på Skogskyrkogården.

Om sommaren kunde han vara där flera dagar i sträck, och han fick mat och blev ompysslad av de som jobbade på kyrkogården. Ville hade mitt telefonnummer på sitt halsband, och jag har fått oräkneliga samtal från personer som trott att han var hemlös, meddelat att han deltagit vid begravningar eller bara velat berätta att han tröstat dem när de sörjt vid en anhörigs grav.

På kyrkogårdens besökscenter och kafé kallade man honom för Gunnar. De lekte med tanken att Ville var en reinkarnation av en av arkitekterna bakom Skogskyrkogården, Gunnar Asplund, som då skulle ha återvänt som katt för att vaka över sitt livsverk. Guider på Skogskyrkogården har också berättat att Ville ibland följde med på guidningar. En bänk vid Greta Garbos grav var en av favoritplatserna, sannolikt för att många passerade här.

Det hände några gånger att Ville försvann. En gång fick vi hämta honom på Gålö, 2,5 mil hemifrån. Utifrån tips vi fick verkar det som att någon kidnappat honom dit. En annan gång hämtade vi honom i Bandhagen, 4 kilometer bort. Hur han kom dit är höljt i dunkel. Men Ville var ju kontaktsökande, så hamnade han på fel ställe var det alltid någon som hörde av sig till oss om var han höll hus.

Ville var inte bara Skogskyrkogårdens utan även vår gatas maskot. Jag minns särskilt en gång när vår dotter var några månader gammal. Hon var sjuk och hade svårt att komma till ro och somna. Trots att hon grät högt och ljudligt, kom Ville uppför trappan till oss och la sig tätt intill henne i sängen. Ganska snart blev lillmatte lugn och somnade bredvid trygga Ville. 

Villes popularitet ledde så småningom till att han förärades ett eget vykort som säljs vid Skogskyrkogårdens besökscenter, med UNESCOS världsarvsstämpel bredvid hans namn på baksidan av kortet.