Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

Bära högklackat är att acceptera kvinnoförtryck

Kronprinsessan Victoria bar högklackat vid ett besök på Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm i fjol.
Foto: Jessica Gow/TT
Kronprinsessan Victoria bar högklackat vid ett besök på Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm i fjol. Foto: Jessica Gow/TT

Högklackade skor är socialt accepterat kvinnoförtryck. De skadar våra leder, senor, muskler och hela vår biomekanik. Alla som säger sig förespråka kvinnovärdet bör avstå från högklackat.

”Klick klack klick klack” ekar det i det öppna kontorslandskapet när chefen jäktar omkring i sina ”10-centimeters” och stör de anställdas svårt förvärvade koncentration. Klackskon är vanlig bland kontorskvinnor med höga poster. Man verkar alltså inte bara bli längre utan även kunna ta sig längre upp på karriärstegen med hjälp av denna populära fotbeklädnad. Inte heller i film- och musikindustrin är det vanligt att se kvinnor bära Ecco eller motsvarande. (Inte ens Oprah!)

Jag tycker det är märkligt ändå, att vi kvinnor tagit begreppet ”vill du vara fin, får du lida pin” på så blodigt allvar. På studentskivan 2006, matchade jag min korta vita kjol med mammas laxrosa 80-talspumps. När jag senare stapplade hem i gryningen kunde varken skavsår eller första tecknen på hallux valgus förta den glädje som känslan av femininitet gav mig.

Att det påverkar kroppen negativt att bära högklackat är nog de flesta medvetna om. Åtskilliga studier och artiklar i ämnet finns att hitta på nätet. Exempel på en sådan är SVT:s artikel, (24/3 2014), där naprapaten Michael Johansson förklarar hur användandet av klackskor skadar våra leder, senor, muskler och hela vår biomekanik. I en artikel i DN, (27/1, 2012), varnar australienska forskare för att man kan få muskelskador och så kallade ”barbiefötter” av att gå i högklackade skor.

Trots lättillgänglig information i frågan hör jag sällan att det i min omgivning pratas om högklackat som ett problem. Vi avgudar dessa oergonomiska skodon så till den grad att vi blundar för konsekvenserna.

På skokedjan Footways hemsida kan man läsa att ”För länge sedan i Egypten bar slaktare klackar för att höja sig över vanliga dödliga. Med andra ord har inte särskilt mycket hänt sedan dess – högklackat är ett enkelt sätt att känna sig mäktigare och sexigare än omvärlden”. Modeföretaget Zalando tar för givet att alla kvinnor trånar efter klack: ”Vi på Zalando anser att det alltid är läge för klackskor. Är det inte så att varje outfit blir hetare med heels? Vi antar att du håller med oss.”

Det är naturligtvis föga överraskande att skoaffärer inte drar sig för att sälja oergonomiska skor så länge de tjänar pengar på det. Mer förvånad blir jag när framträdande politiker, forskare och andra inflytelserika personer, som säger sig representera kvinnovärdet, själva väljer att bära – och därmed indirekt förespråka – högklackat.

I en affärstidning läser jag om hur en kvinnlig reklamforskare och doktor i ekonomi ”byter kängor mot högklackat” i samband med att intervjun börjar. Borde inte någon – som forskat om just reklamens roll i att förstärka könsstereotyper och negativa trender – veta bättre än att promota detta socialt accepterade kvinnoförtryck?

När jag tog studenten drömde jag om den beundran och respekt jag skulle få när jag trippade fram längs kontorskorridorerna i mina svarta klackar. I dag, tolv år senare, lyfter jag mödosamt upp min knubbiga sjukilosbebis och lovar honom dyrt och heligt: du är den enda jag frivilligt kommer förstöra min rygg för.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.