Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-14 22:54 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/klimatet-raddas-om-manga-snabbt-andrar-sin-livsstil/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

”Klimatet kan räddas om många snabbt ändrar sin livsstil”

Greenpeace demonstrerar för klimatet utanför regeringskansliet i Stockholm.
Greenpeace demonstrerar för klimatet utanför regeringskansliet i Stockholm. Foto: Anna-Lena Mattsson

Det är fel att ge upp om klimatet. Det finns tecken på att en bred allmänhet är på väg att inse att vi måste ändra vår livsstil för att rädda vår planet. Då kan saker och ting förändras snabbt i positiv riktning, skriver läsaren Sally Bohlin. 

På en svart tavla i min hall har jag skrivit “The least we can do is everything we can”. Inställningen att göra allt vi kan måste vi ha inför klimatkrisen. Hoppet ligger inte i att prognoserna är goda, utan i att vi väljer att vara modiga och göra vårt yttersta för en framtid för våra barn. Däri kan vi också finna vår inre styrka och livsglädje. 

Att som Håkan Nilsson i sin insändare på DN Åsikt välja att ge upp eftersom utmaningen är så stor och prognoserna så dystra är inte okej. Det är nu vi väljer vilka vi vill vara som människor.

Vi ställs inför den yttersta kampen och allt står på spel, som i en riktigt spännande sagoberättelse. Visst har det hittills gått på det stora hela dåligt att rädda mänskligheten, men vi alla vet ju att det brukar se just så dystert ut i de där sagoberättelserna. Men då väljer sagans hjältar att kämpa hela vägen ändå, och lyckas mot alla odds med det till synes omöjliga. 

Jag förstår att det scenario Håkan Nilsson målar upp som en möjlig lösning på klimatkrisen kan verka osannolikt. Men tankefelet är att tro att saker alltid sker linjärt. 

En av de stora osäkerheterna med hur klimatet kan komma att förändras ligger i att biosfären kan skifta från att som nu dämpa våra utsläpp genom att lagra kol i skogar och hav till att i stället börja förstärka utsläppen, med mindre ljusreflektion från smältande glaciärer och utspyende metan från den tinande permafrosten.

Vid vissa gränser trillar vi över från den stabila klimatepoken Holocenen, till ett klimat som går dåligt ihop med mänskligt liv. En temperaturhöjning på 2 grader kan leda till 4 eller till och med 6 grader om vi har otur, och förändringarna kan plötsligt gå väldigt fort. 

Detta är klimatforskarnas stora rädsla. Men samma sak gäller för samhället. Stora samhällsförändringar har sällan skett långsamt, stadigt och jämnt.

De bygger visserligen på åratal av engagemang hos en mindre grupp, som inte får någon större effekt. Detta tills den kritiska massa som tycker något är tillräckligt stor, enligt en ny rapport i tidningen Science 25 procent av befolkningen. Då händer något. 

Helt plötsligt tycker de flesta i befolkningen detsamma, och detta blir nytt konsensus. Insikten att klimatkrisen är akut och kräver stora förändringar har länge varit i minoritet. Därför har den politiska styrkan i förslag om omställning av ekonomi och samhället som skulle kunna begränsa klimatkatastrofen, varit låg. 

Nu bubblar engagemanget under ytan och växer sig allt starkare. Bara i höst tycker jag mig märka en förändring.

FN såväl som forskare och till viss del politiker börjar ifrågasätta ekonomisk tillväxt. Allt fler människor inser att de kommer behöva förändra sin livsstil och slutar flyga och äta kött.

Fler engagerar sig och krigar för vår gemensamma framtid. Kanske vi är på väg att passera den osynliga gräns där hela världen helt plötsligt tycks vakna upp och inse att vi är på väg mot ett stup? Då tror jag faktiskt att allt är möjligt.

Om vi tillsammans väljer att göra allt vi kan för att väja undan katastrofen är det inte för sent. Vi vet vad som måste göras och har den teknik som krävs. Dessutom är vi som människor enormt uppfinningsrika och kan tillsammans åstadkomma häpnadsväckande saker. 

Jag tycker också att själva kampen, hoppet, försöket att rädda mänskligheten är värt något i sig, även om vi inte lyckas. Många människor, inklusive mig själv, tror jag finner en inre styrka och visshet i sig själva, när vi bestämmer oss för att göra allt vi kan. Då inser vi att vi är modiga och att vi gör det vi är här för. Vi inser också att livet är fantastiskt och skört och något vi inte kan ta för givet, vilket ger en ny livsglädje. 

Så, till alla er som bryr er om vilken värld vi lämnar efter oss, ge inte upp! Det är nu det gäller. Det är nu vi visar vilka vi är. Det här är vår tid. Så länge det finns liv finns det hopp!

DN Åsikt 17 oktober 2018 kl 05

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.