Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 04:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/kommunaliseringen-skapade-kaos-i-skolan/

DN Åsikt

DN Åsikt. Kommunaliseringen skapade kaos i skolan

Kommunaliseringen skapade kaos i skolan, inte minst för elever med särskilda behov. Men allt var inte bättre förr. I dag vet vi betydligt mer om barn som behöver stöd i skolan. Tyvärr är det få politiker som lyssnar.

Bra rutet i en mycket viktig fråga, Cecilia Torudd. Jag hoppas du får många svar från rektorer och kommuner, men tror mig veta att svaret är nej, de vill inte ta i frågan. Vi kan hoppas dock att politiker tar upp detta känsliga ämne nu inför valet, men som luttrad pensionerad lärare och specialpedagog vågar jag nog inte hoppas på det.

Jag började min lärargärning i början på 80-talet. Skolan var på den tiden statlig och jag hade erfarna kollegor nära mig, tillgång till speciallärare, skolsköterska, kurator, kanslist och talpedagog. Jag hade en kunnig rektor med stor pondus som tog fullt ansvar både för sin personal och för eleverna.

Han hade stöd av biträdande rektor, men också av vissa mer erfarna lärare. Då fanns en tydlig läroplan som inte gav så mycket utrymme för tolkningar. Skolan var ganska likvärdig i hela landet. Vi lärare hade tid att göra en bra planering inför lektionerna, vi hade tid att reflektera och utvärdera varje lektion och också följa varje elevs utveckling på ett helt annat sätt.

Alla dessa administrativa uppdrag som tillkom under senare år när skolan kommunaliserades fanns inte då. Vi behövde inte äta pedagogisk lunch med eleverna och inte heller vara rastvakter om vi skulle ha lektion direkt efteråt. Vi hann ta en liten rast och gå på toaletten också. Arbetsmiljön var trygg för både lärare och elever.

Var allt mycket bättre då? Nej, vi har lärt oss mycket som vi inte kunde så mycket om då om dyslexi, dyskalkyli, olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som till exempel autism. Tidigare fick vi pröva oss fram och det var svårt för barn i behov av särskilt stöd. Det var precis som nu heller inte alltid lätt att få föräldrars stöd i olika åtgärder som vi föreslog.

Kaos uppstod i och med kommunaliseringen. När jag nu ser i backspegeln inser jag hur det kunde hända. Jag har följt hela processen och jag har sett hur förödande annorlunda läraryrket blev, jag har sett rektorer som knappt hade någon kunskap om hur man leder ett arbete på en skola. Jag har sett hur elever har fått det sämre pågrund av lärarnas annorlunda arbetsuppgifter. Arbetet skulle göras på skolan, vi fick arbetsplatsförlagd arbetstid. Det blev långa dagar med många administrativa uppgifter, möten om att tolka senaste läroplanen eller förstå det nya betygssystemet.

Jag tröttnade och utbildade mig till specialpedagog med inriktning mot komplicerad inriktning. Därmed fick jag kunskap om hur man kan arbeta med elever med problematisk inlärning. Jag kom till en specialskola under uppbyggnad som specialiserade sig på elever med särskilda behov. Jag fick möjlighet att arbeta med logopeder och vi prövade oss fram och förbättrade för varje år. Där var klasserna/grupperna små och man skaffar hjälpmedel och anpassar lärandemiljön för varje elev.

Tyvärr finns det alldeles för få sådana skolor och klasser. Barnen/eleverna har rätt till anpassad studiegång och olika hjälpmedel. De har rätt till att inte brytas ned av en oförstående skola/kommun, rektor eller – hemska tanke – av en trött eller oförstående lärare eller föräldrar som inte vill få en diagnos på sitt barn.

Konstnären Lars Lerin visade med sin tv-serie hur unga vuxna kunde blomma upp efter att varit missförstådda under sin skoltid. Han visade att det inte var försent. Operasångaren Rickard Söderberg visade i sin serie i tv hur människor som kanske hade haft det jobbigt i skolan kunde utvecklas och hitta något att se framemot – de sjöng i kör!

Må alla jobba för att våra elever skall få det de har rätt till enligt skollagen. Låt politiker, kommuner och skolledare snart börja inse att skolan måste förändras radikalt och att ingenting som heter pengar får sätta krokben för våra fina barn eller den personal som fortfarande orkar arbeta i skolans värld.

I Sverige med så höga skatter skulle väl varje elev ha rätt att få det stöd hen behöver och har rätt till? Först måste någon/några tänka om. Jag väntar med spänning på vad valet i höst ger.