Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-13 08:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/kottatandet-maste-minska-drastiskt-for-klimatets-skull/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Köttätandet måste minska drastiskt för klimatets skull”

Foto: Paul Hansen

Svenskarnas köttätande måste minska drastiskt för klimatets skull. Vi äter mer än dubbelt så mycket som vår hälsa och planeten tål, skriver miljöprofessorn Johan Rockström.

Rätta artikel

I en vetenskaplig artikel nyligen (Springmann et al., 2018) framgår att köttkonsumtionen, av hälso- och miljöskäl måste gå ner drastiskt, från nuvarande nivåer för rött kött på ungefär 600-700 gram per person och vecka till cirka 100 gram.

Denna nivå kan rymmas i en flexitariansk diet, där vi i storleksordningen går ner till att äta en måltid rött kött i veckan. Denna hälsosamma diet ger fortsatt utrymme för balanserad konsumtion av mejeriprodukter (cirka 200 gram per dag jämfört med dagens cirka 400 gram per dag) och kött från enmagade djur som grisar (cirka 5 gram per dag) och kyckling (cirka 25 gram per dag). 

Detta är det vetenskapliga läget i dag, om vi ska lyckas med en omställning i världen till dieter som tar hänsyn till både vår hälsa och planetens hållbarhet. Det är en drastisk minskning av köttkonsumtionen, men det ställer inte krav på att alla i världen blir vegetarianer. 

Att bedöma köttproduktionens klimatpåverkan är komplext. Kritiken mot FAO:s rapport "Livestock's Long Shadow" från 2006 har berott både på det som Elin Paulsson betonar i sin insändare och sitt svar till mig – att rapporten påstod att husdjurssektorn släpper ut lika mycket växthusgaser som världens hela transportsektor, men också nivån och typen av klimatpåverkan. 

Kritiken från Dr Frank Mitloehner gäller att medan FAO lastat köttsektorn för alla direkta och indirekta utsläpp längs hela produktionskedjan (från metanutsläpp till handelsgödsel och transporter), så inkluderade transportsektorns siffror enbart de direkta utsläppen från bilarnas och lastbilarnas avgaser.

Detta gav intrycket av att köttet och bilen är lika problematiska för klimatet, vilket inte stämmer. Dessutom bortsåg man från det faktum att husdjur genererar flera ekosystemtjänster än bara kött (som lastades med hela "koldioxidansvaret") som mjölk och öppna landskap. 

Bedömningarna på köttets utsläpp har korrigerats nedåt genom åren. FAO:s rapport drog slutsatsen att husdjur motsvarar 18 procent av de totala utsläppen. Beräkningar i dag varierar, men jag skulle nog säga att vi ligger närmare 15 procent i bedömning (Gerber et al., 2013). 

Dessutom finns det en ytterligare dimension som man måste ta hänsyn till.  Vi måste skilja mellan svart och grönt kol.

Svart kol är den koldioxid som vi orsakar när vi förbränner kol, olja och naturgas. Detta är kol som varit lagrat i jordens inre under hundratals miljoner år, och som inte har något att göra i vår atmosfär i dag.

Det gröna biologiska kolet är en del av jordens biosfär som den sett ut under de senaste 12.000 åren, det vill säga sedan förra istiden. Det är detta gröna kol som snurrar i den biologiska kolcykeln, genom fotosyntesen, från atmosfär till växter och tillbaka till atmosfären igen.

Idisslare (kor, getter och får) är en del av denna gröna cykel. En ko äter gräs, som binder koldioxid från atmosfären genom fotosyntesen. Vid deras matsmältning, där djuren omvandlar gräs till protein, släpps också metangas ut.

Denna metangas är en aggressiv växthusgas (28 gånger allvarligare än koldioxid). Men, efter cirka 10 år omvandlas varje metanmolekyl tillbaka till den koldioxid den en gång var när kossan åt gräset.

Detta innebär i strikt mening att kossor som äter gräs efter cirka tio år är koldioxidneutrala, det vill säga släpper inte ut några växthusgaser eftersom de tillhör den biologiska cykeln av grönt kol. På samma sätt som träd, som tar upp koldioxid när dom växer, men släpper ut genom respiration när de dör eller brinner upp. 

Detta innebär att man inte kan jämföra svart och grönt kol, det är som att jämföra äpplen och päron. Vår största uppgift är att så fort som möjligt bli av med det kol som aldrig skulle varit i atmosfären från första början, nämligen det svarta kolet från kol, olja och naturgas. 

Sedan har vi definitivt ett stort problem, nämligen att vi adderat så otroligt många husdjur som du påpekar, och som jag föreläste om i London förra veckan när Världsnaturfonden och Netflix annonserade filmen ”Our Planet” som släpps 5 april nästa år.

I dag är cirka 60 procent av alla djur på jorden husdjur, vilket gjort att vi människor destabiliserat den naturliga gröna kolcykeln. Dessutom har den intensiva köttindustrin ett gigantiskt problem, som gäller både idisslare (rött kött) och enmagade (vitt kött) när den baseras på kraftfoder från spannmål och soja, som produceras i system som använder stora mängder fossil energi (läs diesel).

Därför har Elin Paulsson rätt. Vi måste minska köttkonsumtionen drastiskt, framför allt i länder som Sverige där vi äter mer än dubbelt så mycket som vår hälsa och planeten tål.