Nyhetsportalen Balkan Insight publicerade den 18 juli ett reportage om Kroatien som nav för europeisk högerextremism. Reportaget fokuserar på ukrainska Azov, en nynazistisk organisation med både en politisk och militär gren, i färd med att etablera en ukrainsk främlingslegion.

En sådan skulle möjliggöra rekrytering av utländska frivilliga till fronten i östra Ukraina. Det officiella tillkännagivandet av planerna är tänkt att ske vid den årliga högerextrema konferensen Intermarium, som hålls nästa månad i Zagreb, EU-landet Kroatiens huvudstad.

Att Azov valt Kroatien som språngbräda mot EU:s innandöme förvånar inte. De högerextrema strömningarna i landet och dess historia av fascism gör det till grogrundför nya generationer av högerradikaler.

Under andra världskriget var den ”Oavhängiga staten Kroatien” (Nezavisna država Hrvatska, förkortat NDH) axelmakternas marionett. I kroatiska koncentrationsläger, varav den mest ökända är Jasenovac, utrotades hundratusentals serber, judar, romer, bosniaker och kroatiska dissidenter.

Den kroatisk-katolska kyrkans roll i övergreppen är väl dokumenterad. Sedan självständigheten 1991 har Kroatien brottats med sitt förflutna. Historierevisionismen har blivit allmänt acccepterad och funnit sin beskyddare i Kroatiens sittande president Kolinda Grabar-Kitarović och premiärministern Andrej Plenković, som båda representerar det ultra-nationalistiska partiet HDZ.

Grabar-Kitarović har kallat kroatiska krigsförbrytare från andra världskriget patrioter, hon har glatt poserat med det fascistiska NDH:s flagga och ihärdigt försvarat användning av hälsningen ”Za Dom spremni”, en kroatisk motsvarighet till ”Sieg Heil”.

Under sin ämbetstid har Grabar-Kitarović genomgående beskrivit grannlandet Bosnien-Hercegovina som ett ”terroristnäste” med tiotusen potentiella muslimska terrorister. Hennes påståenden har avvisats blankt av samtliga seriösa politiska aktörer medkännedom om Bosnien-Hercegovina.

I december 2018 varnade Carl Bildt, Paddy Ashdown och Christian Schwartz-Schilling i ett öppet brev till Federica Mogherini, EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, för Kroatiens destruktiva inblandning i Bosnien-Hercegovinas interna angelägenheter. Den nuvarande regeringen erkänner ingen skuld för invasionen och ockupationen av Bosnien-Hercegovina under 90-talets krig på Balkan. Även denna del av landets historia är under revision.

Enligt svenska utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter för 2018 diskrimineras romer och återvändande serber i Kroatien, medan amerikanska UD beskriver diskriminering mot religiösa minoriteter i landet som ett allvarligt problem. Förra året varnade också Europarådet för det ökande rasistiska språkbruket och hetsen mot landets serber och romer, i synnerhet bland unga personer mellan 16 till 25 år.

Landets regering kritiseras av organisationerna Freedom House och Reportrar utan gränser för otillbörlig styrning av public service. Många journalister, i synnerhet de som bevakar korruption eller krigsförbrytelser, utsätts för hot och våld. Den brutala behandlingen av migranter från Mellanöstern och Asien, som via Bosnien-Hercegovina försöker ta sig in i EU för att söka asyl, har väckt anstöt i andra EU-länder.

Allt detta borde oroa varje EU-medborgare. Därför är det viktigt att företrädare för Sverige och EU otvetydigt markerar mot Kroatiens vårdslösa utrikespolitik och statsledningens vägran att ta itu med fascism och historierevisionism, som alltjämt hemsöker landet.