Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 02:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/landstingens-inkompetens-har-forsamrat-varden/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Landstingens inkompetens har försämrat vården”

Akutmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm. Foto: Magnus Hallgren

Landstingens inkompetens har försämrat svensk sjukvård. Ingen verkar vilja ta itu med frågan om hur svensk sjukvård bör utformas, skriver den före detta överläkaren Rurik Löfmark.

Rätta artikel

Nyligen hittade jag en artikelserie som jag lagt undan och glömt bort. Den skrevs av Maciej Zaremba och publicerades i DN i december 2004.

Med utgångspunkt från landstinget i Jämtland får man veta hur styrningen av sjukvården utvecklas de sista decennierna på 1900-talet. Hur fungerande verksamheter bryts sönder av politiker, tjänstemän och fackligt förtroendevalda. Hur vantrivseln och vanmakten breder ut sig. Hur kraven på samhället drivs upp. Hur det personliga ansvaret korrumperas. Hur förmynderiet byggs upp och hur kommunikationen brister. Hur vårdköerna blir allt längre och hur sjukskrivningar blir vanligare och längre.

Landstinget svarar med repressalier, värdegrundsarbete och allt fler personalstrateger utan minsta kännedom om vad sjukvård innebär. Man vill inte se sanningen i vitögat, utan tuffar på i sina administrativa fåror. Läkarbristen och sjuksköterskebristen är redan då allvarlig och hyrpersonal gör sin entré.

En slutsats var att landstingen - som sedan årsskiftet kallas regioner i hela landet – bör befrias från sjukvårdsansvaret för samhällets, demokratins och patienternas skull och en utredning om detta sägs ha varit på väg. Den har uppenbarligen avsomnat.

Kanske bidrog utsagan den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt (M) att ”det finns ingen majoritet för att lägga ner landstingen”? Man undrar var han hade sökt sina majoriteter? Knappast hos befolkningen. Möjligen hos landstingspolitiker som såg sin makt minska.

Det här utspelade sig för femton år sedan och har nu blivit vardag över hela Sverige.

Ingen verkar vilja ta itu med frågan om hur svensk sjukvård bör utformas. Olika utredningar får små fragment att utveckla, men någon helhetslösning vill man uppenbarligen inte veta av. I dag ser vi att beslutsfattare ofta brister i ansvar och uttalar att ”det där har jag lagt bakom mig”, ”nu ska vi se framåt”. 

Svensk sjukvård rymmer outtömliga erfarenheter av såväl god som dålig vård och god och dålig styrning. Läkarutbildningen har i alla tider lagt en tonvikt på att följa upp vad som händer för att lära sig mer. ”Hur gick det för patienten? Ställdes rätt diagnos? Gavs rätt behandling? Följde vi lagarna och de etiska riktlinjerna?”

Samma sak borde gälla för styrningen av sjukvården. Mycket talar för att de högsta beslutsfattarna inte ser sitt etiska och juridiska ansvar för besluten. Helt säkert är att samma beslutsfattare inte längre har någon sjukvårdsutbildning.

Eländet från Jämtland tycks sprida sig med full fart utan att beslutsfattarna reagerar. Jag önskar att många fler läser Maciej Zaremba artikelserie från 2004. Och att de frågar sig om vardagssjukvården har förbättrats eller försämrats under de 15 åren. Och vart vi är på väg.