Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/lar-ut-psykologi-redan-pa-grundskolan/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”För in psykologi redan på grundskolan”

Foto: Lise Åserud

INSÄNDARE. Jag är helt övertygad om att den väg som skolan har slagit in på kommer att fortsätta att göra våra barn och unga sjuka. Utöka de praktisk-estetiska ämnenas utrymme i timplanen, på de rent teoretiska ämnenas bekostnad, skriver Patrik Finn.

Mannen som sover under bron, den insomnade kvinnan med en pillerburk i handen, tjejen med djupa skärsår i armen och grabben som ser tågets strålkastare komma emot sig. Nu förstår jag dem allihop.

Livet är skoningslöst för många och att komma till slutsatsen att det inte är värt att leva behöver inte vara, vare sig ett resultat av psykisk ohälsa, eller feghet. För några kan det helt enkelt vara det enda logiska alternativet.

När krisen blir det normala är det svårt att inte successivt brytas ned, trots på ytan goda förutsättningar med jobb, barn, hus, vänner och annat som tillsammans med ett väl inövat leende kan ge bilden av att allt är som det ska. Under en femårsperiod gick jag igenom en kris om året: jag fick cancer, relationer brast, min far dog, trubbel på jobbet och så vidare. Till sist hade jag ingen lust kvar, ingen lust att leva.

Saken är den att jag vare sig är unik eller särskilt ömkansvärd. Utslaget på en livstid drabbas vi alla av kriser och väldigt många går igenom dem med betydligt sämre förutsättningar än jag. Ändå sitter jag här och knappar på mitt tangentbord. Uppenbarligen vid liv och med gott hopp om framtiden, och jag skulle vilja beskriva några av de saker som har gett mig aptit på livet igen. Kanske finns det lärdomar att dra av det.

Den absolut viktigaste anledningen är naturligtvis mina två barn och min relation till dem. Jag är ingen mönsterpappa, långt därifrån, men jag lägger ned stor kraft på att skapa en så stark relation med mina barn som möjligt och visa dem på det goda i livet. Jag älskar dem utan gräns. 

Genom mitt yrkesliv har jag stött på många pappor som helt enkelt inte haft förmågan att skapa en levande relation till sina barn. Anledningarna till detta kan vara många. De traditionella könsrollerna lever kvar i våra relationer, inte minst i hur vi lever som mammor och pappor. Att dela lika på föräldraledighet och ansvar i hemmet är det absolut säkraste sättet att undvika alla dessa tragiska relationer mellan barn och deras fäder. 

I min värld är det självklart att föräldraledigheten ska delas lika mellan båda vårdnadshavarna om inte väldigt speciella förhållanden råder. Det är min absoluta övertygelse att detta även skulle påverka den ökande psykiska ohälsan hos både män, kvinnor och barn i positiv riktning.

2016 sökte enligt Socialstyrelsen 190.000 barn och unga vuxna vård på grund av psykisk ohälsa. Under åren 2008 till 2018 fördubblades andelen barn i åldern 10–17 år som fått en psykiatrisk diagnos av läkare eller fått psykofarmaka utskriven. Motsvarande ökning i åldersspannet 17–24 var 70 procent. 

Vad är då psykisk hälsa? Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är det ett ”tillstånd av psykiskt välbefinnande där varje individ kan förverkliga sina egna möjligheter, klara av vanliga påfrestningar, arbeta produktivt och bidra till det samhälle som hen lever i”

Skolan har så länge den funnits haft ett dubbelt uppdrag: att stå för elevernas personliga utveckling och välbefinnande, samt deras möjligheter att bidra till bnp på ett positivt sätt. Under min livstid har uppdraget att bidra till starka, levnadsglada elever som kan bidra till ett samhälle som består av annat än företagande aldrig varit så litet. 

Att för några år sedan utöka timplanen i matematik med 100 timmar var självklart för de flesta av våra riksdagspolitiker. Ett förslag att utöka den i slöjd eller musik har åtminstone inte jag uppfattat. Ändå är det i denna riktning skolan måste sträva om vi vill undvika att fortsätta att offra våra unga på näringslivets altare.

Livet är mer än arbete och jag är helt övertygad om att den väg som skolan har slagit in på kommer att fortsätta att göra våra barn och unga sjuka. Vi behöver få in andra företeelser i skolan som underlättar det liv som förr eller senare kommer att behandla de flesta av oss hårt. 

Jag föreslår följande:

• För in psykologi och filosofi redan på grundskolan. Många barn och unga växer i dag upp i frånvaro av vuxna, dels av en förälder, men kanske framför allt av äldre generationer. Tidigare fanns de där för att genom sina erfarenheter och visdom ge råd och tröst, men det gör de inte i dag. Att leva med bara en av sina föräldrar ger barn och unga inga praktiska exempel på hur en relation kan gå till.

• Utöka de praktisk-estetiska ämnenas utrymme i timplanen, på de rent teoretiska ämnenas bekostnad. Rensa också bort de försök att teoretisera de praktiska ämnena som gjorts de senaste åren och anpassa kunskapskraven så att de åter kan få bli ett andrum där skapandet och kreativiteten står i första rummet.

Livet är mer än produktivitet, flödesscheman och processbeskrivningar. Livet levs bäst på armlängds avstånd från din nästa, dina barn och din käresta.