Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-13 07:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/larare-behover-kurser-i-att-hantera-mobbning-pa-natet/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Lärare behöver kurser i att hantera mobbning på nätet”

En elev räcker upp handen på en lektion i svenska för elever i fjärde klass i Enköping.
En elev räcker upp handen på en lektion i svenska för elever i fjärde klass i Enköping. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Blivande lärare behöver mer, inte mindre, av redskap för att hantera svåra situationer i klassrummen. Vi borde sluta att klandra lärarutbildningen och i stället rikta kritiken mot hela det svenska skolsystemet, skriver den blivande gymnasieläraren Vanja Floryd.

Rätta artikel

Jag är nära min examen till gymnasielärare och hör dagligen kritik mot lärarutbildningen. Däremot brukar det vara argument motsatta till dem som Kristoffer Holmquist framför i sin insändare på DN Åsikt.

Jag håller med om att utbildningen håller låg nivå, såväl de allmänpedagogiska kurserna som ämneskurserna (svenska och engelska för min del). Det jag emellertid brukar höra i debatten är att lärarstudenter saknar verktyg för att hantera verkliga undervisningssituationer, det som Kristoffer Holmquist kallar ”Snapchat-mobbning” och ”brottas med elever”.

Tycka vad man vill, men det ingår i dag i en lärares yrkesroll att stötta elever även socialt. Jag och mina kurskamraters upplever vi att vi saknar den kompetens som krävs för att hantera bråk och kränkningar i klassrummet eller över internet.

Detta är vardag för en yrkesverksam lärare, och grundkunskaper i aktiv problemlösning och psykologi är nödvändiga. Vi hade gärna sett mer av den ”irrelevanta” utbildning som Holmquist är så missnöjd med.

Däremot upplever jag liksom skribenten att utbildningen har låga krav, och omfattar irrelevanta kurser. Det mesta av de ämneskunskaper vi lär oss kommer vi aldrig att undervisa i, och många kurser är övergripande och ytliga.

Det medför att kraven för godkänt är låga, vilket sänker trovärdigheten för utbildningen. Jag förstår att för den som söker sig mot en strängt akademisk utbildning på hög nivå, där elevernas förmåga att lära är i fokus, upplevs lärarprogrammen "flummiga". 

Många lärarstudenter är lågpresterande och saknar det allvar som borde genomsyra deltagandet på en universitetsutbildning. Sanningen är emellertid att lärarbrist, ett sviktande skolsystem och ett natur-, teknik- och yrkesorienterat fokus för grund- och gymnasieskola gör att högpresterande lärare inte är nödvändigt, varken för alla ämnen eller för alla skolor.

Alla elever tycks inte ha samma rätt till en högst kompetent lärare. Jag för min del anser att såväl låg- som högpresterande individer har rätt att bli lärare, men givetvis skulle högre ställda krav gallra bort mindre motiverade individer och skapa ett mer seriöst intryck av lärarprofessionen (eller ett slutet, elitistiskt samfund).

Om Holmquist önskar att auktoritära akademiker med kunskaper om ”kognitiva minnestekniker” från 1800-talet ska undervisa 15-åringar är det inte lärarutbildningen det är fel på utan hans bild av vad en lärare i samtidens Sverige egentligen är och gör.

Med rådande skolsystem, som jag själv skulle kunna skriva en lång och arg debattartikel om, håller svensk skolundervisning en viss typ av nivå, riktat mot en viss typ av mål, ämnat för en viss typ av elever – den är inte likvärdig. Den kräver inte heller att lärare har avancerade kunskaper, åtminstone inte för alla ämnen.

Min åsikt är därför att vi slutar att klandra studenter, lärarutbildningar och dess strävsamma personal och i stället konsekvent klandrar det värdelösa skolsystem som ligger till grund för hur all typ av utbildning i Sverige ser ut.