Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-13 07:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/lararutbildningen-ar-provocerande-dalig/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Lärarutbildningen är provocerande dålig”

Om skolan ska locka till sig rätt kompetens och möta bristen krävs nya grepp.
Om skolan ska locka till sig rätt kompetens och möta bristen krävs nya grepp. Foto: Kallestad, Gorm

Lärarutbildningen bör göras om i grunden. Den pedagogiska utbildningen i sin nuvarande form är så undermålig och irrelevant att den knappast lockar till sig de starkaste studenterna eller ens gör nytta i klassrummet, skriver läsaren Kristoffer Holmquist.

Rätta artikel

Med fem års studier i bagaget tyckte jag mig vara beredd att göra en insats för skolan, trots alla skräckrubriker i medierna samt negativa utlåtanden från släktingar som först doktorerat och sedan tagit sig igenom en pedagogisk utbildning. Jag älskade mina ämnen och tilltalades av lärares stigande löner och goda arbetsmarknad.

Mina förhoppningar grusades. Jag skulle kunna skriva många sidor om hur besviken jag blev på ”pedagogik för ämneslärare”, som jag hade flyttat närmare sjuttio mil för att delta i. Med Sveriges akuta och tilltagande lärarbrist är det helt ohållbart att det här tramset ska stå mellan potentiella pedagoger och den legitimation som ger möjlighet till fast läraranställning och en mer stabil tillvaro för elever ute i skolorna. 

Det är högst oklart hur studier i ”utbildningsvetenskap” gör någon till en bättre lärare. Dagens pedagogiska utbildning bör rivas upp och ersättas av en intensiv påbyggnadstermin för den som redan har en eller flera relevanta ämnesexamina.

Påbyggnadsterminen bör inte lägga tid på till exempel sociala aspekter. Lärarstudenter ska inte få höra att de måste hantera Snapchatmobbning och eventuellt brottas med elever.

Sådant ska skötas av elevhälsoteam och ordningsvakter. Det är ett hån och ett slöseri med kompetens att lärare ska hantera elevers sociala problem och samtidigt leverera högklassig undervisning.

Utbildningen bör i stället behandla undervisningsmetodik med utgångspunkt i modern kognitionsvetenskap och minnesforskning, inte hos 1800-talspedagogerna som dagens högskolepedagoger verkar oförmögna att släppa taget om. Lärare måste få vara kunskapsauktoriteter och verka kompensatoriskt, inte spä på skillnaderna mellan hög- och lågpresterande elever genom att coacha dem till att ”söka sin egen kunskap”.

Jag hoppade av pedagogiken. Mina tidigare ämnesstudier hade över lag hållit vansinnigt hög nivå, och det blev helt enkelt för provocerande att komma till en institution som inte släppt in forskning utifrån på decennier och som skamlöst slösade bort sina studenters tid och studielån på kurser som inte hade med undervisning att göra.

Det är möjligt för skolan att locka till sig rätt kompetens och möta bristen, men det kräver ett helt nytt grepp: fasa ut lärarprogrammen. Ersätt flummet med en intensivutbildning som bara ämneskunniga är behöriga att söka. 

Kurser i metodik och bedömning kan komprimeras till en eller två månaders intensiva studier. Fyll resten av terminen med praktik hos en erfaren lärarhandledare där teorin får tillämpas.

Skolan är i behov av drastiska reformer för att komma på rätt köl och den som vill göra en insats som lärare förtjänar en effektiv och vetenskapligt förankrad utbildning som fokuserar på kunskapsuppdraget. Höj kraven, höj statusen och gör en satsning för att rekrytera högpresterande studenter.