Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-21 05:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/lat-den-som-vill-vara-ensam-i-jul-vara-i-fred/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Låt den som vill vara ensam i jul vara i fred”

Foto: Gorm Kallestad

INSÄNDARE. Låt den som vill vara ensam i jul och på andra högtider vara i fred. Ensamheten inte alls behöver vara så förfärlig, skriver Jens Fagerlund.

Precis som inför alla jular jag minns, och precis som inför varje midsommar och påsk jag upplevt, så poppar de upp! Förståsigpåarna, psykologerna och journalisterna som fullkomligen älskar att vältra sig i det faktum att det finns människor som tillbringar storhelgen, eller i alla fall delar av densamma, i ensamhet.

Det ska ältas, ömkas, ynkas och förfasas i en aldrig sinande tårfylld flod. Visst, jag inser att det finns människor som av olika skäl tvingas att ha sig själv som enda sällskap när andra firar familjesammankomster av monstruösa mått.

Missbruk, ofrivillig hemlöshet eller bortglömd på ett äldreboende efter långt och strävsamt liv är anledningar till att människor kan närma sig depressionens branter. Även den som ligger på sjukhus ömkas. Om man betänker att den som ligger på sjukhus troligen inte skulle ha varit i livet om inte sjukhusplatsen stod till buds så kanske ensamheten är att föredra framför alternativet.

Men att det skulle motsvara en nationell kris av så stora mått som medias excellerande i ensamhet som inför storhelger är något jag bestämt betvivlar.

När Marianne Mörck, strax innan hon på julaftonen fusktände led-ljuset med fjärrkontroll, lade huvudet litet på sned och verkar uppriktigt ledsen å alla ensammas vägnar så tänker jag att är det någon gång den ofrivilligt ensamma inte vill bli gnuggad i fejset med detta så är det när SVT:s julvärd står i begrepp att önska alla en God Jul!

Inför denna jul började nyhetsbyrån TT ett par dagar före dopparedan. I en artikel, publicerad av mången medieredaktion i riket, där helgen kallas ”smärtsam” för ensamma intervjuas bland annat Karin Schulz, generalsekreterare vid föreningen Mind, som arbetar mot psykisk ohälsa.

Hon drar i med de vanliga klyschorna och klämmer sedan i att nyårshelgen är den tid på året då flest människor tar livet av sig. Hon har säkert på fötterna när hon påstår detta men eftersom vi inte får ta del av någon statistik så är det svårt att sätta självmorden på grund av ensamhet i någon slags jämförelse med de självmord som i alla fall skulle ha inträffat när ett nytt år närmar sig.

SVT spär på med att julen är jobbig för människor med alkoholproblem. Ja, om problemen går ut över oskyldiga offer som barn så är det bestämt så. Att dessa barn helt säkert har ett helvete under även resten av året är märkligt nog inte lika intressant verkar det som.

I Dalarnas Tidningar skriver de tre KD-politikerna Ebba Bush Thor, Jakob Forssmed och Torsten Larsson en debattartikel med rubriken ”Ensamheten behöver brytas”. De skriver bland annat: ”Även den som är omgärdad av familjen kan känna sig ensam” och vips känner jag att snart är vi nog ensamma i alla sammanhang. Oavsett om ensamheten är självvald eller påtvingad så ska den uppenbarligen förbjudas!

Genom mitt snart sex decennier långa liv har jag tillbringat allt från galna familjejular, som många gånger urartat i något Norén-regisserat, till jular i underbar ensamhet, klädd i mjukisbrallor och t-shirt. Jag har bott och arbetat utomlands, befunnit mig på semestrar långt ifrån släkt och vänner eller firat jular med människor jag knappt träffat tidigare. Ett helt spektra finns med då mitt livs jular ska beskrivas.

Jag tror inte att den mediala uppmärksamheten inför storhelger gagnar någon, varken den som är ofrivilligt ensam, självvalt solo eller umgås med horder av släktingar och vänner som de sällan träffar annars under ett vanligt år.

Dagen före julafton besökte jag den stora Ica Kvantum-butik där jag brukar göra de flesta av mina inköp av dagligvaror. Jag försäkrar att jag upplevde minst två skilsmässor i vardande. Medelålders par som sönderstressade av julhetsen tog ut allt de hade mot varandra i samband med val av julskinka och huruvida brysselkål verkligen hade på julbordet att göra.

Det var sannerligen ingen vacker syn. Som tur var hade inget av paren några barn eller barnbarn med sig i butiken men jag tänker att de under julaftonen knappast kan ha tindrat som förväntat av övriga i släkten!

När jag googlar ensamhet och jul får jag många träffar. En av de absolut vettigaste är sajten Doktorn, ett kommunikationsföretag inom medicinbranschen som bland annat producerar väntrums-tv, tidningar till husläkarmottagningar mm.

Chefredaktören Anders Åker skriver i ett ganska nypublicerat inlägg att ensamheten inte alls behöver vara så förfärlig och han konstaterar att många väljer att bara vara för sig själv. Ensamhet behöver inte betyda ”att man är olycklig eller har råkat ut för något.” Så utmärkt sammanfattat.

Nästa gång jag tar del av något en psykolog säger eller en nyhetsbyrå skriver om ensamhet inför en storhelg så skulle jag vara tacksam om det samtidigt publiceras omfattande statistik på hur stort problemet verkligen är. Först då kommer jag kanske begripa.

Eller så kommer jag att tänka att psykologerna liksom nyhetsjournalisterna bara är präktigt självupptagna av sina påstådda yrkesframgångar och storfamiljer så att de troligen står vid brysselkålen på Ica Kvantum dagen före julafton, kanske redan nästa år, och skäller ut sin partner – som i sin tur bara längtar efter en storhelg i ensamhet.