Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-29 01:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/lat-inte-barn-skrika-utan-att-veta-varfor/

DN Åsikt

DN Åsikt. Låt inte barn skrika utan att veta varför

Vi måste lyssna till barnet säger till. Vi måste förstå att det finns en anledning och att barnet behöver hjälp. Låt inte barn skrika utan att med säkerhet veta varför.

När vi talar om erfarenhet ska vi vara försiktiga. Att hävda att vi har mer än någon annan leder lätt till syftningsfel som ger ett felaktigt fokus på vem som står högst upp på täppan med mest under bältet. Jag hoppas vi kan lägga en sådan argumentation åt sidan och låta våra argument tala för sig själva utan att höja vår egen position genom att sänka någon annans.

Jag kan inte instämma mer med Maja Fröjdh mer när hon skriver att alla barn är olika. Det är själva poängen med mitt inlägg.

Som jag beskrev skrek vår son också konstant i början. Vi förstod inte alls vad detta berodde på innan vi tänkte ut de basala behov en bebis har: äta, sova och närhet. I vårt sökande ifrågasatte vi om vårt barn verkligen fick i sig näring eftersom vikten gick ned och gulsoten inte försvann.

Efter två dagar av skrik på BB följt av tre dagar hemma tog vi kontakt med vården. De avfärdade oss och sade att orsaken var omogna tarmar. Vi var oroliga att vårt barn inte fick i sig mat, men även detta avfärdades genom att en barnmorska klämde på min sambos bröst och några droppar mjölk kom.

Vi lyckades få återbesöket framflyttat och denna gång hade vi turen att träffa en barnmorska som tog våra bekymmer på allvar. Hon satte en bröstpump mot min sambos bröst och mycket riktigt kom det bara några droppar. Det hade inte runnit på som övrig personal sagt sedan dag ett. Ersättning sattes in och problemet löste sig.

Mitt inlägg handlar inte om att alla barn med kolikbesvär är mjölkallergiker eller har näringsbrist. Det jag tar upp är ett exempel på hur det kan se ut i verkligheten och varför man alltid måste försöka förstå vad det är som gör att barnet skriker. Som förälder anser jag att jag har ett ansvar att åtminstone med säkerhet kunna fastställa varför mitt barn skriker, om jag inte kan åtgärda det. Det ansvaret tar jag inte lätt på.

Mitt budskap handlar om att lyssna till barn som säger ifrån och att förstå att detta är på grund av en anledning och att barnet behöver hjälp. Låt inte barn skrika utan att med säkerhet veta varför.

Där tror jag och hoppas jag att vi står eniga.