Riksdagens talman borde ge Miljöpartiets Isabella Lövin i uppdrag att sondera möjligheterna att bilda regering. Som Sveriges första kvinnliga statsminister skulle hon kunna överbrygga de politiska blocken, skriver läsaren Kenny Andersson.
Det kan låta som ett absurt förslag. Att det minsta riksdagspartiet, som mer 95 procent av väljarna inte röstat på, skulle få statministerposten.
Jag hade själv önskat ett helt annat valresultat. Men nu sitter vi med en soduko som vägrar gå ihop. Då måste man se problemet från ett nytt håll.
Isabella Lövin skulle i förhållande till alla andra förslag som redan förkastats kunna accepteras av Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet. Eftersom statsminister Stefan Löven (S) inte kan tänka sig annat än själv bli statsminister måste han skilja på person och politik.
Som största parti kan man få inflytande på annat sätt. Om även Socialdemokraterna skulle acceptera Lövin har denna lösning till skillnad från alla andra kombinationer majoritet i riksdagen och kan därmed få igenom en budget.
Centern och Liberalerna vill inte sitta i regering med Vänsterpartiet och tvärtom. Den enda utvägen är att lämna V utanför regeringen med fortsatta löften om att vinster i välfärden ska minska. Kanske kan man till och med hitta en ohelig allians mellan L och V genom att föreslå en utredning av förstatligande av skolan under mandatperioden? Björklund får aldrig igenom detta i en alliansregering.
Symbolvärdet i att låta Miljöpartiet hålla i pennan vid en regeringsdeklaration kan inte vara mer vältajmat. Vi står inför avgörande beslut på flera områden som handlar om att ställa om till en hållbar utveckling på allvar. Med en grön statsminister skulle Sverige få ett internationellt miljöperspektiv, som visar att frågan står högst på agendan i vårt land.
Sommarens skörde- och brandkatastrofer är en annan sida av samma sak. Den har drabbat många småföretagare och drabbar konsumenterna i nästa led
I stället för sänkta skatter för småföretagare är det rimligt med miljösubventioner för småföretagarna så att de inte ska behöva skuldsätta sig eller avveckla på grund av klimatförändringar. I stället krävs företagaranda för att rusta sig för nästa sommar, anpassa produktionen och andra miljöanpassningar, vilket borde kunna belönas med statliga subventioner.
Sänkning av pensionsskatten och en migrationspolitik knuten till EU:s kravnivå är punkter som partierna redan är överens om.
I övrigt kan man bygga budgetarbetet på övergångsbudgeten. Med regeringens svaga ställning är det mindre klokt att genomföra större förändringar som rivs upp vid nästa val eller ett eventuellt extraval.
Isabella Lövin skulle förutom statsministerrollen få uppdraget att medla mellan å ena sidan Centerpartiet och Liberalerna och å andra sidan Socialdemokraterna. De förslag som läggs fram i riksdagen måste säkras så att de inte får Vänsterpartiet att rösta emot dem. Men de alternativ som läggs fram av oppositionen kommer sannolikt att vara mindre attraktiva för Jonas Sjöstedts parti.
Stefan Löven ges lämpligtvis rollen som vice statsminister (utan departement) i kraft av sin erfarenhet och ledare för det största partiet. Socialdemokraterna bör rimligen i förhållande till sin storlek också ha de tunga posterna inom ekonomi-, juridik-, försvars- och utrikesfrågor.
Detta till synes absurda förslag skulle vara genomförbart om Stefan Löven kan acceptera en sådan roll under kommande mandatperiod. I så fall skulle Sverige få en ny regering – utan extraval.DN Åsikt 5 november 2018 kl 05
