Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 18:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/lat-kunskaper-styra-skolan-i-stallet-for-alder/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Låt kunskaper styra skolan i stället för ålder”

Foto: Fredrik Sandberg/TT

INSÄNDARE. Låt kunskapsnivåer i stället för ålder få styra elevers studier i skolan. Ett obligatoriskt elektroniskt test skulle på sikt kunna lyfta de svenska skolresultaten, skriver Rahman Mridha.

En gång i tiden låg Sverige i världstoppen när det gäller skolresultat. Sedan dess har vi rasat i rankningen och ligger nu knappt över genomsnittet av OECD-länderna i Pisa-undersökningen, som kartlägger 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap.

Skolverket gladdes åt att ”trenden nu brutits” eftersom resultaten på Pisa- undersökningen 2015 var aningen bättre än mätningen 2012. Men fortfarande ligger vi långt under den nivå där vi en gång var.

Naturvetenskap: Sverige 493, medelvärde 493, Japan 538 (bäst), USA 496.

Matematik: Sverige 494, medelvärde 490, Japan (bäst) 532, USA 470.

Läsförståelse: Sverige 500, medelvärde 493, Kanada (bäst) 527, USA 497.

Skolverket konstaterar att Sverige ligger dåligt till i det som kallas likvärdighetsfaktorer. Av de sju faktorer hade fem gått ner sedan 2006 och ingen hade förbättrats. Myndigheten konstaterar att orsaken till förbättringen är okänd och skriver: ”Samtidigt vet vi vad som bidrar till en bra skola. Det handlar om att utveckla undervisningen, få fler att bli lärare och ge rätt förutsättningar till skolan.”

En förbättring är givetvis något positivt. Men vågar vi göra sådana drastiska förändringar och förnyelser som skulle kunna leda till att Sverige återigen hamnar på topp i rankningen?

Grundstrukturen och upplägget av skolsystemet har inte genomgått någon större förändring de senaste decennierna, eller kanske till och med århundradet. Vi delar fortfarande in elever i åldersgrupper (klasser) oavsett kunskapsnivå. Vi har samma kunskapskrav för alla elever, åtminstone i grundskolan, oavsett individens intressen och talang.

Detta tillvägagångssätt är förståeligt om man utgår från de villkor som fanns tidigare när kunskaperna fanns i böcker och förmedlades av en lärare som stod vid svarta tavlan och förklarade. Det fanns inte så många andra alternativ. Men nu ser världen annorlunda ut.

Vi har global migration, till exempel. Vissa elever kanske aldrig har gått i skolan, men placeras ändå (på grund av sin ålder) tillsammans med elever som kan språket och gått i både förskola och skola. Några elever kanske har ett specialintresse i engelska.

En god vän, som är lärare, berättade för mig om en årskurs 6 där han gjort ett ordförråd test i engelska med klassen. Vissa elever låg runt 250 ord och vissa över 10.000.

Lärare förväntas individanpassa undervisningen, men hur är detta ens möjligt med sådana extrema klyftor i kunskaperna? Jag skulle hävda att inom ramen för det traditionella undervisningssystemet är detta en omöjlighet.

Faktum är att lösningar redan finns. I företagsvärlden används ofta ett verktyg som kallas Swot-analys. Bokstäverna står för Strengths, Weaknesses, Opportunities och Threats (på svenska: styrkor, svagheter, mjöligheter och hot). Dessa verktyg skulle vara mycket användbart för skolelever.

I viss mån görs redan sådana undersökningar av ambitiösa och kunniga lärare. Frågan är hur vi använder resultaten. Hur kan man individanpassa en klass med vitt spridda kunskapsförutsättningar? En möjlig lösning är datorbaserad inlärning (e-learning som det heter på engelska). Skolans fokus blir att lära eleverna hur man på ett effektivt sätt inhämtar kunskaper på egen hand.

Varje elev skulle då kunna få studera material på rätt nivå. Med e-learning testas kunskaperna elektroniskt, vilket sparar mycket arbete för lärarna.

Det klagas mycket på att lärare har mycket att göra och inte har nog tid till förberedelser. Ett välformulerat elektroniskt material skulle kunna eliminera nästan allt sådant arbete, och dessutom kanske materialet skulle bli betydligt bättre (vilken privatperson kan konkurrera med till exempel Kunskapskanalen eller National Geographic?).

Skulle det fungera? Ja. Sådana system finns redan på plats. Ett exempel är Khan Academy som används av miljontals människor över hela världen. Det är tydligt att detta system kraftigt förbättrar skolresultaten hos de elever som använder det. Dessutom är det gratis.