Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 11:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/leva-med-diabetes-typ-1-ar-som-att-ha-en-nyfott-barn-hela-livet/

DN Åsikt

DN Åsikt. Leva med diabetes typ 1 är som att ha en nyfött barn – hela livet

Att leva med diabetes tar mycket tid. Tid att sköta den viktiga egenvården, att hela tiden hålla koll på blodsockret. Det behövs mer forskningspengar och hjälpmedel till de som behöver.

Året var 1984 när min mor kom hem ifrån sitt arbete på Huddinge sjukhus. Hon hade på morgonen tagit ett urinprov på mig, nu hade svaret kommit! Du har fått diabetes typ 1, sa mamma.

Kort därefter satt vi i en taxi till Sachsska barnsjukhus där skulle jag vara de kommande fyra veckorna.Min inställning tidigt till sjukdomen var att: mig ska du inte styra eller begränsa. Anpassa diabetes efter livet och inte livet efter diabetes.

Men diabetes typ 1 är en väldigt komplex sjukdom, du har ju nu fått jobbet som en extern bukspottkörtel. Du ska försöka att efterlikna ett mänskligt organ – sicket jobb och ansvar. Att leva med diabetes betyder att man måste ha total kontroll. Att planera fysiska aktiviteter,hålla sitt blodsocker i schack. Listan kan göras lång. Det finns inte en timme på dygnet som jag inte tänker på mitt blodsocker och i längden blir det uttröttande, för jag får ju aldrig en paus!

Nu har jag levt med diabetes typ 1 i 33 år. Tekniska hjälpmedel har kommit och utbudet är stort. Men, som sagt,  det är hjälpmedel. Jag har fått många kommentarer om min insulinpump – ja men var bra den sköter ju nu allt till dig,  va?! Nja, inte riktigt. Visst den ger mig konterunerlig tillförsel av insulin, men måste alltid manövrera den så att säga.

Att leva med diabetes typ 1 är som att ha ett spädbarn som aldrig växer upp och blir självständigt,utan alltid behöver dig, dygnet runt, årets alla dagar. Ingen semester eller paus!

Jag vill någon gång i framtiden kunna säga:jag har haft diabetes typ1, men har det inte längre. Men vägen dit känns lång, vi får inte in så mycket pengar till diabetesforskningen som vi så väl behöver. Varför? Folk tar inte diabetes typ 1 på allvar.