Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-17 19:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/liberal-demokrati-kan-skapa-antidemokratiska-krafter/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Liberal demokrati kan skapa antidemokratiska krafter”

Den nya regeringen med 18 socialdemokratiska statsråd och fem miljöpartistiska fotograferades traditionsenligt på Lejonbacken utanför Slottet efter regeringskonseljen med kung Carl Gustaf. Foto: Erik Ardelius

Kompromissen som gjorde att Socialdemokraterna kan sitta kvar vid regeringsmakten riskerar att skapa starka antidemokratiska krafter. Liberal demokrati är inte detsamma som representativ demokrati, skriver läsaren Per Fjellberg.

Rätta artikel

Under valrörelsen och efter valet har det varit mycket skriverier om liberal demokrati. Jag tycker en diskussion om skillnaderna mellan liberal demokrati och representativ demokrati vore på sin plats.

Den första frågan som bör besvaras är om representativ demokrati och liberal demokrati är samma sak. På den frågan är mitt svar ett rungande nej.

Den representativa demokratin bygger på tanken att partier och politiker ska vara representativa för sina respektive väljare och deras åsikter. Den liberala demokratin tycks i stället handla om att endast åsikterna hos en ganska liten grupp av liberaler lutande åt vänster ska vara representerade.

De som tror på den liberala demokratin har definierat ett begränsat antal mittenpartier. Dessa partier anses representera någon form av bästa kompromiss och varje regering ska driva dessa partiers politik och en delmängd av dessa partier ska alltid sitta i varje regering.

För att uppnå detta läge i politiken var de liberala demokraterna tvungna att driva en ”rädda S-kampanj” nödtorftigt maskerad som en ”rädda oss från SD-kampanj”. 

Att det handlade om en ”rädda S-kampanj” framgår av att de liberala demokraterna inte kunde acceptera att Alliansen i minoritet skulle regera med hoppande majoriteter på det sätt som Socialdemokraterna gjorde efter att decemberöverenskommelsen sprack 2015.

Då var det få som krävde extraval. I stället regerade S/MP-regeringen glatt vidare och fick ömsom stöd för sin politik av Sverigedemokraterna, ömsom av Alliansen – ett sätt att regera som de liberala demokraterna ansåg och anser vara helt oacceptabelt för Alliansen.

Skiftet från representativ till liberal demokrati medför flera problem. Det allvarligaste är att stora väljargrupper blir utan representation. Nu tänker jag främst på LO-kollektivet. Vad ska dessa väljare rösta på när Socialdemokraterna driver en närmast nyliberal politik, hellre än att verka för ett extraval eller gå i opposition? 

Den liberala demokratin komprometterar ett av demokratins viktigaste syften, att vi väljare ska kunna byta makthavare under ordnade former. Den liberala demokratin liknar i mycket det författaren Vilhelm Moberg kallade för ”demokratur”.

Vi får visserligen rösta i fria, allmänna och hemliga val, men det spelar liten roll vad vi väljare röstar på. Röstar vi ”fel” ser de liberala demokraterna till att S får fortsätta regera ändå.

De som försvarar den liberala demokratin bör beakta ordspråket ”man skapar sina fiender”. Går det inte att byta makthavare genom att rösta i riksdagsvalen anser det största partiet att ministerposter är viktigare än den politik man gick till val på. Då är risken stor att vi får allt starkare antidemokratiska krafter.

De liberala demokraterna måste verkligen fundera över vilka motkrafter de skapar.