Öppet brev till statsminister Stefan Löfven:

Det Sverige gör sig skyldig till gentemot unga ensamkommande asylsökande från framför allt Afghanistan tycker jag är oförsvarbart. Vi öppnade våra dörrar till ett sammanhang som gav gnistor av hopp om framtid, men sliter undan mattan och lämnar dessa unga människor i rädsla och förtvivlan.

Vissa tar sitt liv för att inte tvingas till ett otryggt land de anses tillhöra, men aldrig varit i. Andra reser till Frankrike för att leva som hemlösa där man åtminstone inte blir utslängd.

Fler gömmer sig och vågar inte gå till den skola de har rätt till av rädsla att plötsligt bli hämtade av polisen och satta i förvar för avvisning (och riskerar därmed att skolfrånvaron används emot dem). Listan skulle kunna göras lång.

Alldeles oavsett vad man anser om deras asylskäl, exakta ålder eller om säkerheten i Afghanistan är gränsen passerad för hur man får hantera barn och unga vuxna. Förutom smärtan och ångesten för de unga som lever under hot om utvisning orsakar det smärta, vrede, vanmakt och uppgivenhet hos de svenskar som öppnat sina hem och hjärtan för dem.

Sverige har inte råd med det. Du som statsminister har inte råd med det. I ett läge när främlingsfientligheten vinner land får man inte huka, utan ta spjärn i de goda krafter som finns för att vända det och inte underminera de strömningar av medmänsklighet som är förutsättning för en fungerande integration.

Stefan Löfven! Jag tycker mig i dina ögon se blicken hos en man som älskar människor mer än makt. Jag tror inte att du med stolthet kommer kunna se tillbaka på en regeringstid där det som nu sker skedde utan att du agerade.

Du är den som har störst möjlighet till inflytande över flyktingpolitiken, men Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson tillåts ta den rollen. Nästan alla de etablerade partierna för mer eller mindre SD:s flyktingpolitik av rädsla för att nämnda parti annars kan få för stor makt.

Jag är dock säker på att majoriteten av väljarna inte alls är tillfreds med rollen som trygghetsöverklass som vi ”gammelsvenskar” sitter med utan vill se en generösare flyktingpolitik.

Nu till min vädjan:

Stifta lagar som ger de barn/nu unga vuxna som kom i flyktingvågen 2015 rätten att stanna permanent. Detta ska tolkas tolkas generöst och inkluderande snarare än exkluderande så att exakta datum eller godtyckliga åldersbestämningar inte kan bli avgörande för vem som får stanna eller inte.