Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-13 08:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/loof-och-bjorklund-har-svaga-argument-mot-sd-stod/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Lööf och Björklund har svaga argument mot SD-stöd”

C-ledaren Annie Lööf och Jan Björklund (L) tillsammans med moderatledaren Ulf Kristersson på valmöte i Uppsala den 6 september.
C-ledaren Annie Lööf och Jan Björklund (L) tillsammans med moderatledaren Ulf Kristersson på valmöte i Uppsala den 6 september. Foto: Stina Stjernkvist/TT

Det är mycket tveksamt om Centerpartiets och Liberalernas argument för att säga nej till en regering som bildas med aktivt eller passivt stöd av Sverigedemokraterna håller, skriver läsaren Carl Hesser.

Rätta artikel

Centerpartiet och Liberalerna säger sig inte vilja bilda eller stödja en regering som kräver aktivt stöd från Sverigedemokraterna. Att däremot bilda regering vid ett parlamentariskt läge som kräver passivt stöd från Jimmie Åkessons parti anses vara möjligt. Motiverar skillnaden i stödets art de liberala partiernas ståndpunkt i regeringsfrågan? 

Under årets valrörelse deklarerade både C och L att de ville bilda en alliansregering, även om de fyra partierna inte skulle uppnå egen majoritet, men om väljarstödet blev större än de tre rödgröna partierna i riksdagsvalet.

I den omvända situationen vore stöd över blockgränsen ett krav för att regeringsmakten skulle sökas. I det förra fallet skulle Sverigedemokraternas passiva stöd krävas för en hållbar regeringssituation, i det senare partiets aktiva stöd.

I konsekvens härmed röstade de två liberala partierna mot moderatledaren Ulf Kristersson vid den statsministeromröstning som hölls i riksdagen den 14 november. Den regering, bestående av moderater och kristdemokrater, som Kristersson ville leda skulle vara beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd för att få igenom sin budget och i övrigt vinna riksdagsomröstningar. Det kan dock ifrågasättas om det anförda skälet håller vid en närmare granskning.

Annie Lööfs och Jan Björklunds linje kan sammanfattas som att det går bra att söka Sverigedemokraternas passiva stöd, men inte dess aktiva. Att Sverigedemokraterna stödjer alliansförslag är från principiell synpunkt uppenbarligen oproblematiskt för både Centerpartiet och Liberalerna.

Det har som bekant Jimmie Åkessons parti gjort många gånger under de senaste åtta åren. Under mandatperioden 2010-2014 kunde den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldts alliansregering, i vilken såväl Annie Lööf som Jan Björklund hade ministerposter, regera eftersom SD vid tillräckligt många viktiga voteringar valde att inte rösta ned den.

Hur har då partiet röstat sedan det kom in i riksdagen 2010? Vid endast 648 av de 5.300 voteringar som genomfördes i kammaren under de två senaste mandatperioderna lade man ned sin röst. Vid 12 procent av omröstningarna tryckte SD alltså på gul knapp och vid 88 procent på röd eller grön knapp. 

Lööfs och Björklunds ståndpunkt innebär att en regering som faller endast om Sverigedemokraterna trycker på röd knapp i kammaren (som var fallet 2010-2014) kan regera, medan en regering som faller om Sverigedemokraterna trycker på röd eller gul knapp (som skulle ha varit fallet om Alliansen efter årets riksdagsval hade bildat regering utan stöd vänsterut) inte kan regera.

Eftersom Sverigedemokraterna under den tid då partiet funnits i riksdagen bara vid i genomsnitt, ett av tio tillfällen lagt ned sin röst är det rimligt att ställa sig frågan om de liberala partiernas hållning är välmotiverad.

Till syvende och sist kan Jimmie Åkessons parti, så länge partiet är tungan på vågen, med ett enkelt knapptryck utlösa regeringskris, och då hjälps man föga av att passivt stöd hade varit tillräckligt för att ens förslag skulle ha gått igenom.