Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-25 13:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/manga-umgas-med-samma-manniskor-hela-livet/

DN Åsikt

DN Åsikt. Många umgås med samma människor hela livet

Vi "svenskar" bjuder inte in andra i våra liv, förrän vi är extremt säkra på att det är en ömsesidig vänskap.

Rätta artikel

Hej Mohammad,

Jag blir så ledsen när jag läser det du skriver. Det finns områden som är mer eller mindre "integrerade". Sådant hemskt ord om något som borde vara självklart. Vi är ju ändå människor, allihopa. Det skulle inte behöva funderas på och planeras för, som i din skola. Integrationsdagar, och -tider, det låter som ett fruktansvärt dystopiskt samhälle, där det finns två stora grupper som slåss med varandra för brödfödan och den enorma förmån att få finnas till och trivas i världen hen lever i.

Men så är det inte, och ser inte ut som, i dag.

Det finns olika typer av invandrare. Flyktingar, ekonomiska invandrare, personer som redan har familj här och flyttar ”till” någon, vi har EU-invandrare och vi har väst-engelsktalande invandrare. Den senaste gruppen ses inte som invandrare per se, eftersom de är så ”lika"”oss. De som kommer från ett engelsk-talande land behöver knappt lära sig svenska, eftersom de flesta svenskar gärna vill öva sin skolengelska och integreringen går fort.

Det finns säkert fler grupperingar, men de här syns tydligt i samhället.

Så varför sätter inte sig en svensk bredvid dig? Det måste faktiskt inte vara så att de tänker att du är annorlunda och osvensk (väldigt fult ord, förresten). Snarare är det en gammal kulturell vana som går från generation till generation bland oss svenskar. Vi talar inte, helst inte, med andra människor än de vi redan känner. Ofta är det så att man umgås med samma människor hela livet igenom. Man har kvar sina vänner från tidig ålder, då det var lätt att fråga en annan jämngammal om man kan leka, eller ”va”. Man kan också få nya vänner genom jobb och verksamheter/kurser, men att fråga en annan vuxen svensk om att kanske göra något efteråt, eller bjuda hem någon - det är STORT.

Vi bjuder inte in andra i våra liv, förrän vi är extremt säkra på att det är en ömsesidig vänskap. Vi är rädda för att vår inbjudan ses som något konstigt och osäkert. Som om vi inte har ”egna” kompisar redan! Men, för att inte bryta ihop helt och hållet, kan jag tala om för dig, att det finns hopp! Sluta att tänka på att du ska integrera dig med alla du möter, utan hitta en eller två personer som du kan tänka dig vara kompis med. Säg hej först! Eller skit i att alla måste umgås med alla - hitta folk som har lust och tid och där du känner dig accepterad och till och med omtyckt och välkommen. Ge inte upp att möta oss svenskar, men var beredd på att vi inte är enkla att förstå sig på.

De flesta länder och kulturer har sina egenskaper. Och så här är vi. (Naturligtvis finns det en massa undantag till allt jag skriver, det är jag fullständigt medveten om).

Jag håller tummarna för att du ska känna dig som en i gänget, oavsett vilka kulturer och länder folk kommer ifrån.

Huvudinlägg: Mohammad Reza Nazeri: Varför är det så svårt att få svenska vänner?

Repliker: Catharina Edgren: Vi måste lära oss hur man möter en främling Christer Lasson: Hittar du intressen kommer vänskapen av sig själv Grete Elsborg: Svenskarna är ett trygghetsälskande folk Oscar di Milvio: Invandrarna måste själva hjälpa till med integrationen Nick Zaraei: Har haft samma upplevelse de senaste åren Nils Stenvall: Få umgås med sådana de inte känner