Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/mangkulturellt-firande-av-nationaldagen-stalls-in/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Mångkulturellt firande av nationaldagen ställs in”

Firandet på Smedsuddsbadet i Stockholm i fjol lockade omkring 10 000 besökare, enligt arrangörerna. Bild: Camilla Cherry

INSÄNDARE. Det mångkulturella firandet av nationaldagen i Stockholm är inställt. I år blir det inget Mosquito beach party på Smedsuddsbadet. Orsaken till beslutet väcker många frågor, skriver initiativtagaren Thomas Gylling. 

Den 6 juni, Sveriges nationaldag, har de senaste åren firats av närmare 10.000 personer på Smedsuddsbadet. Det har varit en betydelsefull tradition, oavsett generation och bakgrund.

Men i år ställs firandet in. Orsaken är att det blev för populärt. Det är för många som identifierat sig med det nya tonfallet och en nyvunnen stolthet kring nationaldagen. 

Det hela blir en riksangelägenhet då Stiftelsen Nationaldagen.se med Sveriges 21 landshövdingar som huvudmän har som uppdrag att ”firandet av nationaldagen ska öka och bli allt mer populärt”. 

I styrelsen för stiftelsen sitter flera kända politiker, bland annat ordföranden i Stockholms kommunfullmäktige. Frågan går därför till politikerna i Stockholm: Kommer ni att ha förmågan och viljan att återigen möjliggöra för 10.000 personer med olika bakgrund och ålder fira att 6 juni 2020?

Vem har rätt till tradition? Är inte sju år på samma plats med en ny tonalitet och inkludering värd att värna om och kämpa för? Vem tar sista beslut om firandet i varje stad? Vilka medborgare ges möjlighet att fira på det sätt de känner sig stolta över?

Rättigheten ska förstås gälla alla invånare. Så blir inte fallet i Stockholm i år.

Jag tror på en öppen generös huvudstad som visar vägen med kreativitet och sammanhållning över gränser och nivåer i samhället. Jag har under 25 år jobbat aktivt med att arrangera och vara del av evenemang inom kultur och nöje där alla oavsett ålder och bakgrund är välkomna.

Ett av mina hjärteprojekt har varit Nationaldagsfirandet den 6 juni på Smedsuddsbadet på Kungsholmen. Med sina 10.000 besökare per år har firandet visat på en ny form och fest som många Stockholmare har identifierat sig med.

Det har blivit en årlig tradition för många oavsett generation eller bakgrund. Huvudarrangör har varit Kungsholmens stadsdelsnämnd och därmed i mångas ögon Stockholms stad. 

I år när det blågula skulle firas för sjunde året i rad så är det tvärstopp och inställt. Många är upprörda och en mängd frågor ställs kring hur stad och stadsdel förvaltar och säkerställer medborgarnas givna rätt att fira dagen. 

De senaste åren har vi kunnat se hur en succé vuxit fram med uppemot 10.000 deltagare varje år. Nationalsången, svenska flaggor, picknickfiltar, vänner och barnfamiljer så långt ögat kan nå.

Ett tryggt sammanhang där alla känt sig välkomna oavsett generation eller bakgrund. Det mångkulturella Stockholm har i högsta grad varit närvarande. 

I detta perspektiv är det inte bara förvånande utan också djupt beklagligt att för tre månader sedan få ett samtal ifrån en avgående stadsdelsdirektör med meddelande om att man från deras sida ”inte kommer att engagera er i år”. Direktören meddelar också att man kommer att göra ett ”omtag” där man riktar sig till ”barnfamiljer”.

I tonfallet ligger också att man vill ha en starkare koppling till Kungsholmen och att man blivit rådd av polisen att inte släppa fram vår del av firandet av säkerhetsskäl

På min begäran tar stadsdelsnämnden emot mig och två erfarna vänner för ett möte några veckor senare. Vi vill uppdatera oss och försöka förstå beslutet.

Svaren och attityden vi möttes av på det mötet var på många sätt anmärkningsvärda. Vilka barnfamiljer menade man då ju vår publik bland annat består av många barn och tonårsfamiljer. Varför ställde sig polisen undrande över att det viftades med även andra flaggor än den svenska ?

Jag blir tvungen att gå på djupet med detta och har under de senaste månaderna ihop med min arbetsgrupp talat med ett antal olika instanser. Svaren vi till slut fick ifrån Stadshuset centralt är hoppingivande.

Tonfallet är nu att firandetraditionen kan få nytt fotfäste tillsammans med oss nästa år med staden centralt som avsändare och garant. Att det nu finns 11.000 namnunderskrifter i ett upprop i frågan stärker signalen från gatan och bör ge hjälp inne i Stadshuset.

Faktum kvarstår dock: den 6 juni, den dag då vi tillsammans de senaste sju åren firat ett öppet och tolerant Stockholm, är inställt. Anledningar till missförstånd och ytterligare polarisering är uppenbar.

Många unga vill också få hjälp att förstå – varför? Frågan behöver ställas. Vem har sista ordet kring nationaldagen och på vilket sätt den skall firas? Folket, polis eller tjänstemän? Medborgare eller politiker? Det självklara svaret är att göra det i transparant dialog för allas bästa. 

Med den tankegången är det upprörande för tusentals stockholmare att ingen från officiellt håll bjudit in till dialog kring frågan om 6 juni 2019. Man har mig veterligen på inget sätt tänk meddela att det är inställt i sin nuvarande form. Det uppstår ett vakuum som många upplever som förödmjukande och odemokratiskt.

Låt oss möta upp folks nyfunna vilja och stolthet att fira vårt land och vår gemenskap! Det är en fantastisk möjlighet där alla förstås har rätt till grundläggande säkerhet och värdigt bemötande. Behovet av en ny tonalitet och tidsanda är uppenbar. 

Vi uppmanar nu berörda borgarråd och övriga beslutsfattare att säkerställa nationaldagsfirandet i Stockholm 2020. 

Vi uppmanar också Sveriges kultur och demokratiminister att ta skyndsamt ta sig an frågan.

En polariserad stad förlorar, en välkomnande och kärleksfull vinner.