I DN (20 november 2019) skriver Alf Ronnby en insändare med rubriken ”Minerallagen måste rivas upp”. Insändaren orsakas av att Sveriges Televisions ”Uppdrag granskning” gjort ett program (13 november) om de provborrningar efter vanadin som pågår på Österlen.

Jag instämmer helt i att minerallagen måste ändras. Men beträffande provborrning har jag en annan åsikt än Ronnby. Han påstår att jag vill ”exploatera på Österlen” och förfasar sig över att en miljöpartist kan tänka så. 

Fakta är: jag är miljöpartist, men delar inte helt partiets inställning i frågan. Jag påstod aldrig att jag företrädde Miljöpartiet; det var något som journalisten nämnde.

Den åsikt jag framförde i programmet var att provborrning bör göras för att få fakta om berggrunden. Provborrningen innebär inte några miljörisker och är ett mycket litet intrång för markägaren, vilket man för övrigt får bra betalt för.

Först i nästa steg, om företaget ansöker om att få bryta mineral, krävs en noggrann beskrivning av miljöpåverkan. Med ledning av ett sådant underlag tycker jag det är dags att ta ställning till sakfrågan: Bör vanadinets betydelse för omställning av samhället till fossilfritt vägas tyngre än de miljörisker som kan förekomma?

Många har hört av sig till mig efter programmet och instämt i vad jag sagt. Troligen delas min åsikt av ganska många – som dock inte vågar framträda med risk att stöta sig med grannar.