Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-17 19:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/med-en-mkd-regering-hade-fler-flyktingar-fatt-lida/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Med en M/KD-regering hade fler flyktingar fått lida”

KD-ledaren Ebba Buasch Thor och moderaterledsaren Ulf Kisterssom under Seriges Televisions valvaka den 9 september i fjol. Foto: Stina Stjernkvist/TT

Det behövs en mer human syn på människor, migration och integration. Med en M/KD-regering hade vi fått en betydligt stramare invandringspolitik som skulle skapat ett stort lidande, skriver läsaren Anna van der Brugghen.

Rätta artikel

I en insändare på DN Åsikt (20 januari) beskriver Anna Fischer det hon ser som en misslyckad politik som januariavtalet innebär för framför allt migration och integration. Hon beskriver det som att det på nytt blir öppna dörrar till Sverige med ett överflöd av bidrag, mat och gratis hälsovård, utan krav på motprestation från nyanlända.

Jag undrar om Fischer kan föreställa sig vad det innebär att fly från ett krig. Jag kan åtminstone försöka.

Kanske har halva min familj dött, mitt hus är bortsprängt, mina ägodelar finns inte kvar och alla mina drömmar är krossade. Mina barn (om jag har några kvar) kan inte gå i skola, de är traumatiserade för resten av livet. Jag kan inte ens fundera på vad jag är sugen på till middag, för jag har inte ätit på dagar. 

Livet är slaget i spillror. Jag lyckas till slut använda mina sista pengar till att, på liv och död, sätta mig och mina barn i en båt för att ta mig till Sydeuropa, låt oss säga Spanien, en fredlig plats där jag inte behöver vara rädd längre.

När jag kommer fram är både jag och mina barn apatiska, vi lider av posttraumatiskt stressyndrom. Vi får mat, tak över huvudet och sjukvård.

Men lokalbefolkningen bränner ner våra flyktingboenden och varje dag hör jag hur det pratas om problematiken med att jag kommit hit. Det talas om flyktingproblem i tidningar, på tv och jag ser hur alla stirrar på mig när jag går på torget i stan.

Nu kräver myndigheterna att jag ska lära mig spanska. Jag som knappt kan laga mat på grund av den depression jag upplever efter alla dessa trauman, den oro som hänger över mig när jag varje dag tänker på om mina föräldrar och vänner fortfarande lever eller ej – de som är kvar i kriget.

Jag undrar om Anna Fischer där och då skulle sätta sig och sina barn i skolbänken för att lära sig spanska, och gå ut och söka jobb.  

Jag vill betona att jag också vill ha en väl fungerande integration. Det har vi inte i dag. Men jag vill också att vi förstår människors livsöden och lidande när vi pratar om dem i termer som nyanlända och flyktingströmmar.

Det handlar om människor, precis som du och jag. Jag kan inte stå ut med mig själv när jag tänker på alla kvinnor, män och barn som dött till följd av att vi stängt våra dörrar till ett land som är ett av världens rikaste och säkraste.

Att lära sig svenska är jättebra, och det är många som både vill och kommer att göra det – i sinom tid. Men insändarens beskrivning av nyanlända som en typ av människor som kommit till ett ”All Inclusive resort” och tar för sig alldeles för godmodigt vid buffén tål jag inte. Vårt land har råd att både öppna våra portar för människor som behöver och att integrera dem.

Anna Fischer beskriver det som att svenska folket tvingas leva med svåra konsekvenser till följd av politikernas oansvariga migrationspolitik. För mig, som också är en del av svenska folket, är det begreppet betydligt bredare.

Min partner, som flyttade till Sverige från Nederländerna för åtta månader sedan, är nu i mina ögon en del av svenska folket. De nyanlända som flytt hit från krig är också svenska folket, eftersom att vi alla lever här.

Om vi ska värna om svenska folkets bästa, och vi breddar den betydelsen till vad jag tycker den innefattar, är att låta en människa dö i krigets spår en betydligt mer förödande konsekvens än det kaos och illamående som Anna Fischer anser sig behöver uppleva. 

Det kaos författaren påstår sig genomlida låter jobbigt, och jag skulle önska att det slapp vara så. Att detta var en enklare process, där alla kunde må bättre.

Men alternativet till den regering vi precis har fått, alltså en KD/M-regering med stöd av SD, skulle möjligen minska Anna Fischers lidande med en betydligt stramare migrationspolitik. Men det lidande den i stället skulle skapa vore betydligt värre.