Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-12 06:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/minskad-avverkning-det-basta-vi-kan-gora-for-klimatet/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Minskad avverkning det bästa vi kan göra för klimatet”

Kalhygge utanför Storfors i Värmland.
Kalhygge utanför Storfors i Värmland. Foto: Thomas Karlsson

Minskad avverkning i skogarna skulle öka kolinlagringen kraftigt till 2030. Inga andra förändringar av skogsskötseln ger så stora effekter på kolbalansen på så kort tid, skriver miljöjournalisten Roger Olsson.

Rätta artikel

Är det bäst för klimatet att låta våra skogar stå kvar, växa och binda kol? Eller bör vi bedriva ett aktivt skogsbruk och avverka, så att vi kan ersätta så mycket fossilbaserade produkter som möjligt?

Frågan har diskuterats länge, nu senast på DN Åsikt. Men frågeställningen är inte riktigt så enkel som den oftast framställs i debatten. Det handlar inte om ett enkelt val mellan att avverka eller låta växa vidare. Det handlar också om hur man avverkar, om hur virkesråvaran används – och om tidsperspektivet.

Det sista är inte minst avgörande. Vi vet att vi har några årtionden på oss att minska utsläppen av växthusgaser drastiskt. I annat fall riskerar vi att passera kritiska så kallade ”tipping points”, där självförstärkande processer i naturen som till massiv skogsdöd eller smältande permafrost leder till fortsatt och okontrollerbar uppvärmning. I det läget är kortsiktiga effekter av olika skogsskötselstrategier minst lika viktiga som långsiktiga.

Det är sant att tillväxten i en skog som får åldras naturligt så småningom avtar, och därmed minskar kolbindningen. Men det är lika sant att dagens produktionsskogar avverkas långt innan detta sker.

De skulle kunna fortsätta att vara effektiva kolsänkor i decennier. Att minska avverkningen med 10 procent i Sveriges skogar skulle öka kolinlagringen med 60 procent till år 2030. Inga andra förändringar av skogsskötseln ger så stora effekter på kolbalansen på så kort tid.

I nordliga barrskogar finns en stor del av kolförrådet bundet i marken. Om skogen avverkas och marken blir kal frigörs en stor del av detta kol genom nedbrytningsprocesser.

Det tar 100 år eller mer för en ny skogsgeneration att kompensera för kolförlusten. Avverkning av gamla naturskogar kan alltså inte motiveras av klimatskäl, ens i ett längre tidsperspektiv.

Av samma orsak är kalhyggen problematiska. Ett hygge är en kolkälla upp till 20 år efter avverkning, och det tar ytterligare ett par decennier för en ny skogsgeneration att binda motsvarande mängd kol.

Klimateffekten blir alltså positiv först 30-40 år efter en kalavverkning. Stamvisa avverkningsmetoder, där inga större markytor läggs kala samtidigt, är mycket bättre från klimatsynpunkt.

Den stora plusposten i skogsnäringens klimatbudget är substitution – det vill säga att skogsråvaran används för att ersätta fossila bränslen och material som är energikrävande och fossilkrävande att framställa, främst stål och cement. Substitutionseffekten är reell och viktig för klimatet, men det betyder inte att ökad virkesproduktion automatiskt leder till ökad substitution och därmed positiva klimateffekter.

I dag blir mindre än en femtedel av det virke som tas ut ur Sveriges skogar konstruktionsvirke med lång livslängd. Omkring hälften går till pappersmassa, och tillverkning och användning av papper är generellt negativt från klimatsynpunkt, även om papperet energiåtervinns.

Referenser till siffror och fakta i texten finns i rapporten ”Hugga eller skydda?” , utgiven av Naturskyddsföreningen och WWF 2011.