Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-23 05:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/missvisande-om-ostrogen-och-brostcancer/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Missvisande om östrogen och bröstcancer”

Ultraljudsundersökning på en kvinnas bröst på en mottagning i Stockholm. Foto: Christine Olsson/TT

INSÄNDARE. Det är missvisande att påstå att östrogen ökar risken för att dö i bröstcancer. Hormonbehandling är att föredra om medicineringen inleds i nära anslutning till sista menstruationen, skriver sju professorer och forskare.

Karin Bojs krönika på DN:s vetenskapssidor (8 september 2019) är missvisande. Artikeln skapar obefogad oro, rädsla och skuldkänslor för många kvinnor.

Bojs tar sin ansats i en nyligen publicerad forskningsstudie om hormonbehandling och risken för att insjukna i bröstcancer (Lancet, 29 augusti 2019). Studien har fått stort massmedialt genomslag, men även mött allvarlig kritik från experter.

Studien visar det vi redan vet, nämligen att hormonbehandling med östrogen i kombination med syntetiskt gulkroppshormon (gestagen) ger en viss ökning av bröstcancerrisken. Risken blir större med längre tids behandling och kvarstår till viss del efter avslutad behandling.

Däremot kan inte studien uttala sig om dödlighet i bröstcancer. Till skillnad från Women’s Health Initiative Study, världens största så kallade randomiserade studie med högsta bevisvärde, visade Lancet-studien även en liten ökad risk för bröstcancer med enbart östrogen i form av tabletter eller plåster. Ingen riskökning sågs med lokalt östrogen som appliceras i slidan.

Studien gör anspråk på att omfatta alla så kallade epidemiologiska studier på området. Detta är dock en sanning med modifikation. Författarna har fått kritik för att ha utelämnat stora och viktiga observationsstudier. Däremot har man av någon anledning inkluderat p-pillerstudier, som berör en annan slags hormonmedicinering.

Det är vetenskapligt felaktigt att som Karin Bojs påstå: ”En miljon kvinnor har fått bröstcancer de senaste trettio åren på grund av hormoner som deras läkare har skrivit ut.” Lancet-studien är en sammanställning av så kallade epidemiologiska data. Sådana studier har uppenbara begränsningar med potentiellt kända och okända felkällor som inte till fullo går att justera för. Det betyder att man aldrig klart kan hävda orsakssamband utifrån den här typen av studier.

Bojs hänvisar till att hormonanvändningen minskade kraftigt i början av 2000-talet: ”Som tur var, annars skulle antalet fall av bröstcancer till följd av dessa piller ligga ännu långt högre än den miljon som nu är fallet.” Om det nu vore så att det finns ett klart orsakssamband borde väl insjuknandet i bröstcancer ha minskat i antal efter att hormonanvändningen gått ner så drastiskt? Det har den dock inte gjort, utan antalet bröstcancerfall har fortsatt att öka. 

Den viktigaste invändningen mot studien är att den baseras på cancerfall som diagnostiserades för 10–25 år sedan då användningen av hormoner såg annorlunda ut beträffande preparat, doser och upplägg. Numera tillämpas principen om lägsta effektiva dos av östrogen.

Bland annat på grund av ökad bröstcancerrisk med gestagen rekommenderas ofta utglesad användning med gestagenkur var tredje månad eller lokalt tillfört gestagen i form av hormonspiral som skydd mot cellförändringar i livmodern. Dessa behandlingar har inte studerats i Lancet-studien.

Man har inte säkert kunnat uttala sig om bioidentiskt progesteron eller systersubstansen dydrogesteron, då de största studierna med sådan användning av oklar anledning inte var inkluderade. Det finns visst stöd för att dessa kombinationer minskar påverkan på bröstvävnaden jämfört med de behandlingar som gavs för 10-25 år sedan. 

Studien förändrar inte vad vi i dag vet om hormonbehandling, nämligen att förhållandet mellan risk och nytta är klart fördelaktigt om medicineringen av svåra klimakteriesymtom initieras i nära anslutning till menopaus (sista menstruationen) hos en i övrigt frisk kvinna. Eventuella risker med behandlingen vägs upp av positiva effekter.

Den viktigaste är skydd mot hjärt- och kärlsjukdomar, som är den vanligaste dödsorsaken hos kvinnor. Vi har i dag vetenskapligt stöd för att hormonanvändning ger minskad dödlighet totalt, det vill säga med hänsyn taget till alla dödsorsaker inklusive följderna av bröstcancer.  

Karin Bojs hävdar att en äldre studie i paritet med Lancet-studien visade ”kraftigt ökad risk för bröstcancer hos de kvinnor som åt hormonersättning”. Vad studien visar är att östrogenbehandling i kombination med syntetiskt gestagen ökar risken för bröstcancer med 2 procent efter fem års användning och 20 års uppföljning.

Denna riskökning är i nivå med att ha fetma (kroppsmasseindex, så kallat BMI, större än 30), som i sig ökar risken för bröstcancer jämfört med kvinnor som inte har fetma. Vi vet att en stor andel kvinnor i klimakterieåldern har kraftig övervikt motsvarande fetma.

Karin Bojs skriver: ”Att bekämpa ’klimakteriehäxor’ med slentrianmässig förskrivning av medicin har varit en häxjakt mer dödlig än den som bedrevs under 1400-talet.” Detta saknar vetenskapligt stöd. 

Det är mer än 15 år sedan gynekologer övergav behandling i förebyggande syfte till kvinnor oberoende av symtom. Enligt dagens riktlinjer är behandlingen till för kvinnor med uttalade symtom.

De erbjuds denna behandling med hänsyn till den individuella balansen mellan risk och nytta. Vi hoppas att kvinnor ska ha fortsatt förtroende för att deras eventuella behandling kommer att ske utifrån dagens samlade vetenskap och på ett medicinskt beprövat sätt, samt självklart i samråd med kvinnan själv.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt