Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-18 15:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/mobbningsoffren-maste-alltid-komma-komma-forst/

DN Åsikt

DN Åsikt. Mobbningsoffren måste alltid komma komma först

Om föräldrar till stökiga barn förnekar och kanske till och med försvarar sitt barns destruktiva beteende ska beslut om åtgärder inte längre vara förhandlingsbara. Då ska man följa skollagen och det blir det konsekvenser mot föräldrarnas vilja med tanke på offret, men också mobbaren.

Under alla mina år som jag arbetat med mobbningsfrågor i skolans värld har jag alltför ofta mött liknande situationer som Lilian Robertsson berättar om. Illgärningar som har sitt lagrum i brottsbalken ska enligt min mening alltid polisanmälas av skolledare. Skolan får inte vara en frizon för brottsliga handlingar.

Det är oftast omgivningen, aktiva hantlangare och passiva medlöpare, som möjliggör att mobbare kan hålla på i månader och år. Det krävs en ondskans ring som förstärker mobbarens destruktiva stolthet och lämnar offret ensamt med starka känslor av skam.

Det som är så grymt för många mobbade elever är att de ger sig själva skulden. Barn tycker att det är deras eget fel att de mobbas.

Det är dessvärre heller inte helt ovanligt att mobbningsoffer skuldbeläggs av personal. När förtvivlade föräldrar och elever kontaktar mig berättar de ofta att skolpersonalen tycker ”att de har sig själva att skylla”.

Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman skriver i Elevhälsan i slutet av höstterminen 2014: ”En del elever upplever att de inte blir tagna på allvar av skolpersonalen och att de ibland själva får skulden för att de blivit mobbade, till exempel för att de skulle ha någon viss egenskap eller är dåliga på att hantera det sociala spelet”.

Vilken olidlig situation för den mobbade. Först bli kränkt och sedan själv få bära skulden. Det är aldrig den mobbades fel att mobbning sker.

Hur ser jag då på översittares föräldrar, som gör sina egna barn en björntjänst genom att metodiskt obstruera och vägra att samarbeta, kanske förnekar, och kanske till och med försvarar sitt barns destruktiva beteende?

Då menar jag, att beslutet om åtgärder inte längre är förhandlingsbart. Då blir det konsekvenser mot föräldrarnas vilja. Först och främst med tanke på offrets situation. Men också för deras eget barns skull.

Tyvärr finns skolor och deras huvudmän som vid sådana tillfällen exponerar en oförsvarbar feghet.

Gällande skollag ger bland annat möjlighet till:

Tillfällig omplacering inom egna skolan. Det kan innebära särskild undervisningsgrupp eller enskild undervisning (skollagen 5 kap. 12 §).

2. Tillfällig placering på annan skola (5 kap. 13§).

3. Elever i kommunala grundskolor och grundsärskolor kan också flyttas permanent till en annan skola (10 kap. 30§ och 11 kap. 29§).

4. Tillfällig avstängning av elev.

Det är självklart att både offer, medlöpare och mobbare behöver hjälp. Är jag i en arbetssituation där jag tvingas att välja, så väljer jag så klart alltid offret.