Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

Myter och floskler hjälper inte elever med låga betyg – skolan gör skillnad!

Strandbergs inlägg om att betyg skulle vara oviktiga är fyllt av faktafel och myter. I själva verket är betygen och skolan lika viktiga som förr, särskilt för elever med icke-akademisk bakgrund. Hur ska man kunna bota cancer utan att känna till vad en cell är? Innovation förutsätter både kunskap och kreativitet.

Få myter är så seglivade som den om den om det manliga geniet. Mannen som missförstås i skolan, som går ut med usla betyg, och sedan uppfinner en Iphone, ritar en Mona Lisa eller upptäcker relativitetsteorin, tack vare sin outsinliga kreativitet och tankekraft.

En ny form som myten tar är att man därtill tillskriver geniet en funktionsnedsättning – helt utan att något sådant utretts när personen var i livet. Beläggen består sällan av annat än anekdoter om livlighet (tolkas som ADHD) eller inbundenhet (tolkas som Aspergers syndrom).

Varför gör man det här? Jo, för att man vill visa att skolan egentligen inte behövs. Betygen är onödiga – skolan lär inte ut hur man löser framtidens problem, skriver Örjan Strandberg på DN Åsikt. Samtidigt föreläser Alexander Bard om att skolan kommer att vara helt onödig i framtiden, ge bara barnen tillgång till nätet så löser det sig. Det värsta i kråksången är att han bjuds in att hålla föredrag på Sveriges största mässa för lärare (SETT) i ämnet. Det visar att skolan är en institution med alltför lågt självförtroende.

Vad har då Örjan Strandberg för belägg för sin tes i sin debattartikel? Först räknar han upp ett antal historiska personer och ger dem som exempel på personer med “inlärningssvårigheter”. Låt oss granska dessa lite närmare:

Bill Gates hade högsta betyg i matte vid Harvard universitetet. Pierre Curie blev undervisad av sin far som var läkare, för att sedan avlägga en högskoleexamen vid 18 års ålder varefter blev han doktor vid Sorbonne. Alexander Graham Bell misslyckades delvis i skolan, men god studietradition i familjen gjorde att han läste upp sina betyg och sedan gick på universitetet i London. Charles Darwin hade knappast inlärningssvårigheter, men tvingades läsa medicin när han i själva verket ville läsa biologi. I slutproven var han en av de bästa i sin klass. Rektorn på skolan där Louis Pasteur gick ansåg honom så begåvad att han ordnade så att den unge Pasteur skulle läsa naturvetenskap vid Frankrikes mest prestigefyllda universitet. Albert Einstein hade högsta betyg i matte och fysik.

Av exemplen återstår bara anekdoter, fadersuppror och en och annan som var för fattig för att få gå i skolan (Benjamin Franklin).

Sedan ger Strandberg exempel på att företag i allt högre grad vill rekrytera utan att ta hänsyn till betygen - han anför som exempel Ernest & Young och PWC. Läser man lite närmre om de här fallen så visar det sig att de här företagen har tröttnat på den uträkning av meritpoäng som finns i England, där kurser i exempelvis ridning ger extrapoäng, något som gynnar elever från dyra privatskolor. Bägge företagen poängterar att betygen är väldigt viktiga, och eleverna som antas i deras program måste genomgå omfattande prov på sina kunskaper utöver höga, om än inte högsta, betyg.

Det finns självklart många exempel på individer som lyckas bra utan högsta betyg. Oftast rör det sig om barn till föräldrar med högre akademisk utbildning som kan ta igen det de missat i skolan på annat sätt eller som tar sig framåt med hjälp av föräldrarnas kontakter. För elever med annan klassbakgrund är avsaknad av betyg alltför ofta en biljett till ett liv med korta anställningar, dålig ekonomi och sämre livsvillkor.

Utbildningssystemet lär inte ut det som ännu inte finns, menar Örjan Strandberg. Men hur rustar vi folk att bli innovatörer? Hur ska man kunna uppfinna någonting inom elektronik utan att känna till Ohms lag? Eller lösa klimatförändringarna utan att känna till kolets kretslopp? Hur ska man kunna bota cancer utan att veta vad en cell är? I skolan lär man sig dessa baskunskaper, men vi jobbar också med innovation, kreativitet och framtidsfrågor. Vare sig skolan eller betygssystemet är perfekta – skolmisslyckanden förekommer alltför ofta, särskilt hos elever med särskilda behov. Men vi vet också vilket hårt arbete våra lärare och skolor lägger ner på att rusta våra barn med kunskaper och självförtroende inför framtiden. Ett arbete som möjliggör klassresor och nya innovationer.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.