Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-23 17:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/nar-kommer-rekationer-fran-allmanheten/

DN Åsikt

DN Åsikt. När kommer rekationer från allmänheten?

Det är helt möjligt för vem som helst att hamna i ett läge där man blir beroende av assistans. Varför reagerar inte gemene man över det som nu sker?

Rätta artikel

Ännu ett krossat livsöde har belysts på DN.Åsikt som ett resultat av regeringens besparingskrav angående assistansersättningen. Denna gång handlade det om en kvinna, Linda Garbén, som kommer att få leva som fånge i sitt eget hem när assistansersättningen dras in. Vi får höra historier från personer med funktionsnedsättningar och från anhöriga men den stora allmänheten lyser med sin frånvaro i debatten – trots att de kommer bli drabbade i slutändan när kommunernas ekonomi sinar.

Först en kort bakgrund. LSS är en pluslag till Socialtjänstlagen. Med detta menas att de ska ges förutsättningar till goda levnadsvillkor till skillnad mot Socialtjänstlagen, SoL, där den enskilde ska garanteras skäliga livsvillkor. För att ha rätt till att få ta del av insatser i LSS krävs att man tillhör en av de tre personkretsarna som nämns i lagen. Redan här sker alltså en ”gallring” för att endast de med de allra svåraste funktionsnedsättningarna ska få ta del av lagens rättigheter.

När du visat att du tillhör personkrets kommer nästa bedömning, den så omtalade 20-timmarsgränsen. Har du som enskild person behov av hjälp i mer än 20 timmar då det gäller grundläggande behov har du rätt till assistansersättning genom Försäkringskassan. De grundläggande behoven är att man behöver hjälp med hygien, av- och påklädning, måltider, kommunikation eller det så kallade femte behovet, att det behövs ingående kunskaper om personen.

Det är här som alltfler assistansanvändare möter på patrull vid den omprövning som ska ske vartannat år. När det gäller hjälp med hygien räknas den integritetskänsliga delen, det vill säga kroppsberörande sådan, inte motiverande. Av- och påklädning räknas bara då det gäller de klädesplagg som sitter närmast kroppen, alltså inte ytterkläder. Vid måltider räknas matning via sked, alltså inte att tillaga eller fördela maten och inte heller sondmatning. Vid tid för kommunikation gäller endast den kommunikation som sker då assistent har en tolkande roll gentemot en tredje person. Vid femte behovet, ingående kunskaper, krävs att personen har behov att aktiv tillsyn eller riskerar att skada sig själv, andra eller inredning. Även om lagen kan tyckas otydlig så finns de kriterier tydligt för vad som ska gälla vid de grundläggande behoven. Trots detta avlöser den ena märkliga tolkningen den andra.

Tolkningar som handläggare på Försäkringskassan i dag gör är ibland fullständigt horribla och tyder på en människosyn där man värdera människor efter förmågor. Utredningar ska vara objektiva, men detta innebär inte att människan bakom ansökan är ett objekt. Det handlar om människor med särskilda behov. Behoven är desamma som hos alla andra människor men behöver tillgodoser på ett särskilt sätt.

Linda Garbén nämner en handläggare som kommenterar ”men så farligt är det ju inte, du får ju gå på toaletten, äta och duscha”. Ja, Linda kanske ska vara tacksam för detta. Andra personer har blivit tillfrågade om de inte kan tänka sig att använda blöja. Ett gravt, flerfunktionshindrat barn sondmatas, vilket inte är ett grundläggande behov. För att barnet ska få uppleva, smaka och njuta av mat, så ges två måltider om dagen (matas) via mun, som komplement med sondnäring. För detta behov, menar handläggaren att detta är träning och avslår begäran för tiden detta tar, trots att matning är ett grundläggande behov. Hur kan att äta vara träning?

En annan person avslås tid för matning av viss mat, det vill säfa mat som äts med händerna trots att dokumenterat rörelsehinder finns sedan födseln. Personen klarar att föra mat från sked till sin mun och då menar handläggarna att man ska dela smörgåsen, hamburgaren, glassen etc. Det hade kunnat vara enkelt om personen haft förmågan att förstå resonemanget men när denne istället får ett brutalt utbrott då maten delas på tallriken blir resultatet att personen inte får någon mat i sig.

Killen med autism, som vid pågående bilfärd, lossar sitt bilbälte och öppnar bildörren en dag då den personliga assistenten var sjuk, nekas tid för assistans eftersom ordinarie personal i korttidsverksamheten med adekvat utbildning och kunskaper om den försäkrade ska kunna tillgodose tillsynen. Fast det skedde inte. Vi har läst om kvinnan med MS som dog på en offentlig toalett. Min mans bekant hade tills fram till förra veckan en bror. Brodern tog livet av sig då han inte orkade mera efter att ha tampats med Försäkringskassan.

Vi som befinner oss i denna verklighet, som antingen själva har funktionsnedsättningar eller har någon anhörig som vi måste slåss för, vi har hört dessa historier och reagerar såklart. Vi reagerar på den människosyn som finns och den avsaknad av empati ett besparingskrav leder till. Vi ser hur handläggare gör de allra märkligaste tolkningar fast de ser en människa i extrem sårbarhet framför sig.

Själv har jag funderat över när Du ska reagera. Du som inte finns i sammanhanget. Du som är frisk och har friska barn och lever det vanliga livet. Kanske tänker Du att det rör inte mej. Kanske har du s vårt att förstå och jag klandrar dej inte för det. Jag vill inte ge dej dåligt samvete. Saker som berör oss direkt tendera att engagera på ett helt annat plan.

Det är svårt att tänka sig att man själv i framtiden kan stå i en liknande situation som Linda Garbé – fastän det är helt möjligt. Men något som alla och en var borde begripa är att när de kostnaderna som Försäkringskassan sparar, läggs över på kommunen, ja då drabbas även du. Jag är ingen ekonom, inte ens ekonomisk, men jag förstår ändå att när pengarna som staten ska skjuta till försvinner, då måste kommunerna stå för kostnaderna istället.