Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 22:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/natbubblor-driver-in-man-i-ofrivilligt-celibat/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Nätbubblor driver in män i ofrivilligt celibat”

Foto: Stina Stjernkvist/TT

INSÄNDARE. Det är inte konstigt att män lever i ofrivilligt celibat. Det har skapats två parallella världar i sociala medier – en nätbubbla för kvinnor och en för män, skriver Annelie Babitz.

Jag måste sluta sova med min mobil intill mig. Det är inte hälsosamt att vakna minst tre gånger per natt på grund av olika uppdateringar på mobilen. Meddelanden från olika Tinder-dejter brukar jag svara på direkt, vilket gör att jag sover i omgångar under natten.

Jag ligger där med min mobil i handen och ser de där tre prickarna i rad liksom studsa ut från skärmen när personen på andra sidan luren skriver sina meddelanden. De där tre prickarna som plötsligt stannar upp, försvinner, då personen på andra sidan tar en tankepaus, försöker klura ut vad hen ska skriva.

Min nästa Tinder-dejt är med en lärare. Det som väckt mitt intresse är hans profilbilder där han är på semester i något fattigt land och poserar med mörkhyade barn, eller bilder när han ligger vid hotellpoolen. I utkanten av bilderna kan man se fattigdom i form av plåtskjul och kvinnor som bär vatten på huvudet.

Dessa bilder visar den vite mannens överhet. Det är rasifierade bilder i kolonial stil. Kanske vill han ta mig med på en kolonial smekmånad, tänker jag.

Sådana här bilder är inte ovanliga på Tinder, liksom bilder av män som poserar med vapen eller stora fiskar som de fångat. Jag och mina väninnor brukar glatt grimasera åt dessa bilder eftersom de visar män som liksom greppar efter det sista halmstrået.

När män inte längre har ekonomisk makt över kvinnor väljer de områden där de fortfarande kan visa dominans och makt som sexualitet – därav fisken som symbol för mannens potens och frihet. Tyvärr ger mig sådana bilder bara associationer till Götaplatsen i Göteborg med Poseidon-statyn med den stora fisken i handen och oproportionerliga mikropenisen mellan benen.

Forskare på Chalmers dokumenterade redan för några år sedan att Poseidons penis höll på att krympa, kanske växa inåt. För egen del så får han gärna byta kön till kvinna. För visst är det dags för en kvinnlig gestalt som håller koll på Avenyn i Göteborg?

Jag gick i alla fall på den där Tinder-dejten. Min första fråga blev varför han valt att lägga upp rasifierade bilder på sin profil. Han svarade att han inte visste att de kunde tolkas som rasifierade och att det kändes naturligt för honom att fotas med fattiga, mörkhyade barn, som sträckte fram sina små händer mot honom, i hopp om en liten peng. 

I helgen publicerades en artikel i Expressen om två så kallade incels, män som lever ofrivilligt i celibat. De berättade om hur de möts på nätet i gemensam vrede över att maktbalansen mellan män och kvinnor krossats och att de inte skulle agera om de såg en kvinna bli våldtagen.

Orsaken var att de inte fått ligga på många år. Det är ju mannens rätt att få komma till när han vill, verkade de mena. Detta sades med en sådan självklarhet att jag mitt i texten drabbades av andnöd. Jag drabbas alltid av andnöd när män uttrycker att kvinnokroppen är något som de ständigt ska ha tillgång till, och att våldtäkt är en naturlig utgång om kvinnor inte är redo att sära på benen.

Feministkonton på Instagram följs främst av kvinnor, där våld mot kvinnor och barn, ojämställdhet och genusfrågor diskuteras kors och tvärs, hit och dit, dygnet runt. Männen lyser dock med sin frånvaro i dessa kontons kommentarsfält.

Det har skapats två parallella världar inom den sociala sfären på nätet. En där framför allt kvinnor är välorienterade inom feministiska frågor och jämställdhet och en med män som inte alls tar del av eller förstår dessa frågor.

På samma sätt verkar Tindermännen i den andra parallella världen inte förstå vad felet ligger i då de poserar på bilder med vapen, stora fiskar eller med mörkhyade barn i något fattigt land, som om de vore koloniala vita riddare. Och de undrar varför de är ensamma?!