Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-17 01:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/nato-medlemskap-hjalper-inte-vid-ett-angrepp/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Nato-medlemskap hjälper inte vid ett angrepp”

Militärfordon från Nato-länder i Nato körde i höstas genom västra Sverige på väg till en övning i Norge. Foto: Adam Ihse/TT

INSÄNDARE. Ett svenskt Nato-medlemskap skulle inte öka vår förmåga att hantera ett väpnat angrepp. Det som behövs är en förstärkning av vår egen försvarsförmåga och ökat nordiskt samarbete, skriver Michael Causil, fänrik på Försvarshögskolan.

Om andra nationer ska understödja vårt försvar förutsätter det att nationerna finns lättillgängliga och att ett angrepp tydligt kan tolkas som ett väpnat sådant av en främmande makt. Ett Nato-medlemskap kan på längre sikt, det vill säga strategiskt, innebära att Sverige vinner kriget.

För att vi ska kunna öka vår opera­tiva förmåga med andra nationer och tillsammans försvara landet vid ett väpnat angrepp krävs andra åtgärder. I försvarsberedningens senaste rapport (”Värnkraft”, sidorna 44–47 och 143–152) fram­kommer att Sverige förvän­tas klara sig utan undsättning i upp till tre månader. Detta är långt ifrån den verklighet som totalförsvaret och Försvarsmakten lever upp till i dagsläget.

Den tidigare överbefälhavaren Sverker Göranson påtalade för ett par år sedan att Sverige som mest kunde försvaras i en vecka. Sedan dess har en del resurser ökat och mycket förbättrats, men långt ifrån tillräckligt för att kunna försvara landet i upp till tre månader.

Försvars­beredningen har identifierat vad som behöver förbättras. Dessa förändringar är dyra och tar lång tid att genomföra. Slutsatsen blir därför att Försvarsmakten inte kan försvara Sverige under en så pass lång tid förrän om ett flertal år, förutsatt att finansieringen och personalflödet ökar markant. 

Sverige kommer således behöva hjälp av andra nationer vid ett angrepp i en nära framtid. Lösningen är dock inte ett Nato-medlemskap. Det bidrar i sig självt inte till att undsätt­ningen kommer snabbare, utan ökar om möjligt sannolikheten att undsättningen kommer över huvud taget.

Måste Sverige klara sig på egen hand för att lyckas med ett bra försvar? Nej, det kräver ett nära samarbete och en gemensam försvarsplanering för att tillsammans med andra nationer kunna hantera ett väpnat angrepp. Angreppen måste kunna hanteras tillsam­mans direkt när de inträffar.

Sverige måste skapa en operativ förmåga med andra nationer där stridskrafterna håller en högre nivå och kan samex­istera med hög beredskap. Det kan åstadkommas genom att nationerna har liknande arbetssätt, språk, struktur och är vana att arbeta tillsammans.

Den största utmaningen är att koordinera nationernas styrkor inom samma område och tidsförhållan­den. Särskilt utmanande blir det för flygstrids­krafter eftersom hastigheten är väsentligt högre.

Det ställer krav på att nationerna vet hur luftrummet skall fördelas för att kunna operera samtidigt. Förövning måste genom­föras om nationerna ska kunna agera mot samma hot samtidigt.

På marken kan styrkor enklare sär­skiljas om de förhåller sig till olika områden, men även där finns utmaningar. Anknytningen mellan den civila befolkningen och en undsättande nation är viktig för att säker­hetsställa att försvaret av de civila värde­ras likartat.

Om en utomstående nation med en egen agenda ska agera inom Sveriges gränser är det viktigt att vi delar samma värde­ringar gällande försvaret av de civila. Om det är viktigare för en utomstående nation att deras egen trupp på marken skyddas och motstån­daren befinner sig i anslutning till svenska civila finns risk att en sådan nation riskerar ett högre skadeutfall av civila än vad Försvarsmakten hade gjort.

Exempel på detta går att urskilja genom den amerikanska användningen av drönare i Mellanöstern då terrorledare bekämpats, oftast med ett högt civilt skadeutfall. Sådana operationer hade inte tillåtits inom Sveriges gränser om syftet är att försvara Sverige och vår befolkning. Således måste agendan mellan Sverige och vår samarbetspartner vara den­samma. 

Sverige borde därför satsa på att ytterligare öka samarbetet med andra nordiska länder. Ett sådant samarbete skulle innebära många för­delar. Våra liknande kulturer, natur, värde­ringar och i vissa fall språk ger goda förutsätt­ningar. Närheten skapar goda förutsättningar till många och integre­rade militära övningar där försvaret av Norden gemensamt kan plan­eras.

Närheten gör det även möjligt för nation­erna att agera samtidigt om något inträffar i anslutning till Norden. Det finns givetvis anled­ning till att ifrågasätta detta då vissa av nation­erna redan är medlemmar i Nato.

Vissa skulle kanske hävda att det motsätter sig ett sådant samarbete. Jag hävdar dock att det är i samtligas intresse – det vill säga Danmark, Norge, Island och övriga Natoländer – att stärka för­svaret av Norden. 

Jag tar inte ställning till huruvida ett medlemskap är bra eller dåligt för Sveriges säkerhet. Det kan rent av vara nödvändigt, men jag vill problema­tisera bilden av att Nato är lösningen för försvaret av Sverige.