Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-13 23:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/ny-utredning-kravs-om-macchiarini-skandalen/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Ny utredning krävs om Macchiarini-skandalen”

Den italienske kirurgen Paolo Macchiarini visar luftstrupar i plast i en DN-intervju 2011. Han dömdes nyligen i Italien till fängelse i ett år och fyra månader för att ha missbrukat sin ställning som läkare. Domen ska överklagas. Foto: Lina Alriksson

INSÄNDARE. En ny utredning krävs om Macchiarini-skandalen. Det är anmärkningsvärt att det gått fyra och ett halvt år utan juridisk prövning, skriver Johan Thyberg, pensionerad professor vid Karolinska institutet.

Skandalen runt den italienske kirurgen Paolo Macchiarini har ansatt Karolinska institutet (KI) och Karolinska universitetssjukhuset (KS) i över tio år. Ärendet har under senare tid åter aktualiserats på tre sätt:

1. Överåklagare Mikael Björk meddelade den 22 oktober att den i december 2018 återupptagna förundersökningen om grovt vållande av kroppsskada drar ut på tiden.

2. Personer inom KI:s högsta ledning har själva blivit indragna i oredlighetsutredningar.

3. Det reses krav på en ny oberoende utredning av affären i sin helhet.

Så vad händer nu?

Det hela började i augusti 2009 då KI:s dåvarande rektor Harriet Wallberg mötte Macchiarini vid en konferens i Göteborg. Drygt ett år senare anställdes han som gästprofessor vid KI och överläkare vid KS, trots allvarliga varningar från chefer vid tidigare arbetsplatser i Hannover, Barcelona och Florens.

Efter ytterligare ett halvår genomfördes den första transplantationen av en konstgjord luftstrupe, den första i en serie av fyra på tre patienter. Några månader senare redovisades detta ingrepp i tidskriften Lancet och beskrevs där som en stor framgång. 

Sanningen skulle dock visa sig vara en annan. De som upptäckte detta var fyra läkarkollegor till Macchiarini på KS som gick igenom ett antal vetenskapliga artiklar där operationerna beskrevs och jämförde dem med sjukjournalerna.

Detta ledde till att de så kallade visselblåsarna 2014 lämnade in två anmälningar till KI om misstänkt oredlighet i forskning, en i juni rörande en artikel om transplantation av matstrupe på råtta och en i augusti rörande sex artiklar om transplantation av en konstgjord luftstrupe på människa. Huvudansvarig författare på samtliga artiklar var Macchiarini.

Den mest allvarliga av anmälningarna var den som rörde ingrepp på människa utförda utan etiskt tillstånd, utan nödvändiga tillstånd från Läkemedelsverket, utan föregående djurförsök och med användande av substanser som inte fick användas på vare sig djur eller människor.

Därefter skedde ett försök till mörkläggning av sällan skådat slag. Medan den första anmälan snabbt togs omhand blev den andra liggande i flera månader. Det enda som utåt sett hände var att visselblåsarna av KS ledning hotades med avsked för påstått intrång i journaler, en anklagelse de senare friades från.

Eftersom KI enligt lag måste utreda oredlighetsmisstankar blev rektor Anders Hamsten efter tre månader tvungen att utse en extern granskare (dagen efter det att New York Times skrivit om fallet). Detta gjordes i ett dokument där det sägs att en anmälan inkommit mot en artikel rörande råttförsök.

Beträffande den betydligt mer omfattande och allvarligare anmälan rörande sex artiklar om ingrepp på människa är det enda som sägs följande: ”Anmälan kompletterades i augusti 2014 med ytterligare handlingar”. Därefter anges att uppdraget som extern granskare ges till professor Bengt Gerdin vars uppgift är att ”granska artikeln och utifrån övriga handlingar i ärendet bedöma om oredlighet förekommit”.

Gerdin avlämnar i maj 2015 sitt utlåtande där han konstaterar att samtliga sju artiklar präglas av oredlighet. Ytterligare tre månader senare meddelar Anders Hamsten sitt beslut där han med hänvisning till synpunkter främst från Macchiarini själv kommer fram till att denne ”har uppvisat oaktsamhet” men ”inte gjort sig skyldig till oredlighet i forskning”. Kanske trodde man inom KI:s ledning att ett obehagligt ärende nu var sopat under mattan. 

Gerdin kunde självklart inte bli annat än undrande över beslutet. Han begärde att få ta del av det material Macchiarini och andra lämnat in som svar på hans utredning och skrev sedan i december 2015 ett tio sidor långt brev till Hamsten.

Detta avslutas på följande sätt: ”Ledsen att behöva säga det, men den logiska följden blir därför att inget har framkommit som rubbat min uppfattning i sakfrågan. Det har således förelegat oredlighet vid skrivande av uppsatserna, vilket jag visar genom att lyfta fram några obestridliga fakta som stöd för detta; fakta som är så oomkullkastliga att jag inte kan förstå hur det är möjligt att manövrera sig runt dem med trovärdigheten i behåll.” 

Detta brev bör ha svidit ordentligt för Hamsten, men det var bara början på vad som skulle komma. Jag hade själv i januari 2015 tipsat redaktionen för SVT:s ”Dokument inifrån” om Macchiarini-ärendet och sedan fortsatt att ge dem information. Under ledning av reportern Bosse Lindquist kom man där att göra ett ingående grävarbete som i början av 2016 resulterade i en dokumentärserie i tre delar under namnet ”Experimenten”. Programmen kom så småningom att spridas till många länder. 

Anders Hamsten tycktes då ha insett det ohållbara i sin position och meddelade den 13 februari 2016 på DN Debatt att ”jag själv gjort en närmast total felbedömning av Paolo Macchiarini och att KI borde ha skilts från honom långt tidigare”. Han skriver även att hans beslut i oredlighetsärendet var felaktigt och att detta måste återupptas och ställer sin plats som rektor vid KI till förfogande. 

Den som fick träda in som vikarierande rektor och överta handläggningen av ärendet var prorektor Karin Dahlman-Wright. En av hennes första åtgärder var att med hänvisning till nya omständigheter skicka de två anmälningarna mot Macchiarini till Expertgruppen i oredlighetsfrågor vid Centrala etikprövningsnämnden (CEPN).

Mot detta invände anmälarna som menade att alla erforderliga fakta fanns i de ursprungliga anmälningarna. Enligt deras mening sköts på detta sätt bara beslutet på framtiden och försvårade möjligheten att sätta stopp för ingrepp av liknande slag på andra håll i världen. 

CEPN lämnade i september 2016 ett utlåtande rörande artikeln om transplantation av matstrupe på råtta och klassade den som exempel på forskningsfusk. Den 20 december samma år beslutade Karin Dahlman-Wright i enlighet med detta yttrande att vetenskaplig oredlighet förelåg och lade skulden på Paolo Macchiarini och ytterligare tre medförfattare.

Därmed hade KI:s tidigare friande upphävts. Man tillskrev även tidskriften och begärde att artikeln skulle dras tillbaks.

Yttrandet från CEPN rörande de sex artiklarna om transplantation av en konstgjord luftstrupe på människa dröjde till oktober 2017. Även i detta fall kom expertgruppen tillsammans med två externa sakkunniga fram till att ”samtliga sex anmälda artiklar innehåller uppgifter som utgör oredlighet i forskning”.

Vid denna tidpunkt hade en ny ordinarie rektor tillträtt vid KI, Ole Petter Ottersen. Det blev han som fattade beslut i ärendet. Detta dröjde dock till den 25 juni 2018.

I enlighet med den ursprungliga anmälan samt Bengt Gerdins och CEPN:s bedömning kom han fram till att alla sex artiklarna utgör exempel på oredlighet. Huvudansvaret för detta läggs på Paolo Macchiarini och hans närmaste medarbetare, Philipp Jungebluth. Ytterligare fem författare tillskrivs oredlighet, därav en av visselblåsarna.

Inga av dessa fem ingick i Macchiarinis arbetsgrupp, utan var inkallade antingen som kirurger som assisterade vid ingreppen eller specialister med metodkännedom som utnyttjades i projekten. Därutöver förklaras ett större antal medförfattare för ”klandervärda”.

Många reagerade över det beslut som gällde medförfattare med begränsad insyn i projekten, inte minst innehållet i sekretessbelagda sjukjournaler. Särskilt anmärkningsvärt ansågs att tre av visselblåsarna fälldes, en för oredlighet och två för att vara klandervärda.

Vad har då hänt den senaste tiden? Den förundersökning som inleddes 2015 om grovt vållande till annans död i två fall och grovt vållande till kroppsskada i ett fall lades först ner den 12 oktober 2017. Efter överprövning återupptogs ärendet den 11 december 2018, nu gällande två av de tre patienterna (för den tredje ansågs dokumentationen bristfällig).

Nästan ett år senare finns fortfarande inget beslut i åtalsfrågan. Svenskt rättsväsende har alltså tagit nästan fyra och ett halvt år på sig, men ännu inte kommit fram till om en juridisk prövning i domstol krävs. Om så inte sker kommer det inte att bli fastslaget vem eller vilka som bär ansvaret för det som skett, vilket också innebär också att anhöriga till de drabbade patienterna, inklusive minderåriga barn, inte kommer att kunna få skadestånd för det lidande och de förluster de drabbats av. 

Ett annat förhållande som under senare tid riktat ny uppmärksamhet mot KI:s hantering av Macchiarini-ärendet är de utredningar om misstänkt oredlighet i forskning som initierades 2018 efter att tre anmälningar inkommit om bildmanipulation i ett tiotal artiklar med Karin Dahlman-Wright som huvudansvarig författare eller medförfattare. I en av anmälningarna uppmärksammades även en äldre artikel med KI:s nuvarande rektor Ole Petter Ottersen som medförfattare.

Beträffande anmälningarna mot Dahlman-Wright ansåg KI att det kunde resas frågor om jäv ifall Ottersen skulle utreda sin närmaste medarbetare i institutets ledning. KI:s ordförande Mikael Odenberg kontaktade då sin kollega vid Göteborgs universitet (GU). 

Detta ledde till att ett avtal slöts mellan rektorerna om att GU på uppdrag av KI skulle utreda anmälningarna mot KI:s prorektor för att säkerställa en opartisk och saklig prövning. Från GU:s sida kom man på begäran att ta hjälp från Expertgruppen i oredlighetsfrågor vid CEPN, som i sin tur anlitade professor Nils Billestrup i Köpenhamn som sakkunnig. 

Denne avlämnade sin rapport den 8 mars 2019 och fastslog att det i tre av åtta granskade artiklar fanns bildmanipulationer, som dock inte ansågs påverka de konklusioner man gjort. Däremot betraktades felen tyda på inadekvat behandling av data och brist på kvalitetskontroll både i analysen av resultat och i publikationsprocessen.

I två andra artiklar medgav författarna bildmanipulation och enligt utredaren skulle dessa kunna påverka uttydningen av resultaten. I ytterligare en artikel nekade författarna till att manipulation förekommit, vilket utredaren dock ansåg vara fallet. 

När expertgruppen behandlade ärendet kom man fram till att ”även om allvarlig kritik ska riktas mot flera av de felaktigheter och misstag som behäftar artiklarna, så kan det inte anses klarlagt att bristerna är av det slaget att de utgör oredlighet i forskning”. Beslutet var inte enhälligt. Två av sju ledamöter, däribland ordföranden, ansåg att oredlighet förelåg i tre artiklar.

När detta utslag gick vidare till oredlighetsrådet vid GU kom det åter att modifieras. I sitt utlåtande som lämnades till KI den 5 september 2019 säger man att det i fyra av tio granskade artiklar inte föreligger oredlighet. I sex av artiklarna ansåg man däremot att felaktigheter förekom och i två av dessa klassades de som oredlighet.

I en av dessa artiklar betraktades Karin-Dahlman-Wright som huvudansvarig i egenskap av kommunicerande författare och i den andra professor Jan-Åke Gustafsson i samma egenskap. Trots att definitivt beslut i ärendet ännu inte fattats av KI:s rektor Ole Petter Ottersen begärde Karin Dahlman-Wright fyra dagar efter det att denna rapport avlämnats att få lämna uppdraget som prorektor. Vid ett extra sammanträde samma dag beslutade KI:s styrelse att entlediga henne.

Som nämnts riktades i juli 2018 också misstankar mot en artikel från 1999 rörande lokalisering av en subenhet till en viktig receptor i nervsystemet. Artikeln härrörde från Pasteurinstitutet i Paris, men bland författarna fanns Ole Petter Ottersen, vid denna tid verksam vid Oslo universitet.

Det var vid dennes institution som en viktig del av studien genomfördes. Den metodik man använt sig av var att med hjälp av antikroppar som märkts på olika sätt i kombination elektronmikroskopi bestämma var i vissa delar av hjärnan den aktuella receptorn finns. 

I en studie av detta slag är det av största vikt att den antikropp man använder är specifik för den molekyl man vill spåra. Det är just på denna punkt som invändningar dykt upp.

I ett inlägg från 2016 på PubPeer, en amerikansk databas för granskning av vetenskapliga artiklar, görs sannolikt att man i den analys som användes för att visa antikroppens specificitet utnyttjat en och samma bild för att visa tre olika saker. Detta gör det självklart svårt att lita på resultaten.

Eftersom KI inte var inblandat i studien vände man sig till Pasteurinstitutet. Den 5 september 2018 erhölls svar från Francois Rougeon, ordförande i dess etiska kommitté. I den rapport som bifogats sa man sig ha återfunnit de ursprungliga bilderna och hävdade att det där fanns skillnader mellan de tre bilder som i artikeln ser identiska ut.

Enligt förste författaren kunde detta bero på att man inför publiceringen justerat gråskalan på bilderna med datorprogrammet Photoshop för att ta bort bakgrund (numera förbjudet). I ett pressmeddelande från KI samma dag slogs fast att det inte fanns någon grund för att fälla artikeln för oredlighet.

För att själv kontrollera saken skrev jag till professor Rougeon i mars 2019 och bad att få en kopia av de originalbilder man hänvisade till i sin utredning. I sitt svar betonar han att man inte uteslutit att de tre kontrollbilder som på PubPeer hävdats vara identiska också är det.

Beträffande de originalbilder han hänvisat till i sin rapport får jag nu beskedet att de inte finns tillgängliga. I stället får jag två helt andra bilder utan direkt koppling till de ifrågasatta bilderna. Vad ska man egentligen tro?

Sammanfattningsvis: KI och KS lever sedan tio år med en skandal man inte lyckas frigöra sig ifrån. Macchiarini-ärendet gick snett från den dag man rekryterade honom som gästprofessor och överläkare samt tillät honom att sätta sina planer på transplantation av en konstgjord luftstrupe i människa i verket, utan lagstadgade tillstånd och utan tidigare djurförsök.

På teoretiska grunder var idén dömd att misslyckas. När fyra visselblåsare varnade om vilket lidande ingreppen orsakat blundade ansvariga och försökte tysta ner skandalen. 

Det är inte bara Macchiarini som ägnat sig åt oegentligheter, utan även åtminstone en av de personer i KI:s högsta ledning som under närmare två års tid var huvudansvarig för den utredning som återupptagits efter det att den initialt ansvarige rektorn avgått efter att enligt egen utsago totalt ha misskött sitt uppdrag.

Många frågor förblir obesvarade. Från visselblåsarna som avslöjade skandalen har det i dagarna föreslagits en ny oberoende utredning om hela affären. Det vore en bra idé.

Skandalen och dess efterspel visar på svagheterna i systemet där rektorer för svenska universitet och högskolor är ansvariga för att utreda misstankar om oredlighet i forskning. Risken med ett sådant system är att man, medvetet eller omedvetet, försöker skydda det egna lärosätets anseende, vilket varit tydligt i Macchiarini-fallet. 

Genom en ny lag om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning kommer en ny ordning att gälla från 2020. Enligt den läggs ansvaret för att utreda oredlighetsmisstankar på en ny självständig myndighet, Oredlighetsnämnden, till vilken högre lärosäten är skyldiga att lämna över den här typen av ärenden.

Den nya myndigheten kan dock även ta upp fall som man fått kännedom om på annat sätt. I lagen slås vidare fast en möjlighet att överklaga beslut i nämnden till allmän förvaltningsdomstol. Även om oredlighetsnämnden ännu inte utsetts kan man ändå hoppas att en central handläggning av oredlighetsärenden ska leda till en effektivare och mer enhetlig bedömning.

Tidigare insändare av Johan Thyberg i samma ämne:

28 juni 2018: ”Karolinska institutet slår undan benen på framtida visselblåsare”

25 november 2018: ”Ge skadestånd till anhöriga till skandalkirurgens offer” 

7 februari 2019: ”KI-rektorn har stort ansvar för Macchiariniskandalen”