Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-13 07:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/orimligt-att-strokedrabbad-inte-far-stanna-i-sverige/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Orimligt att strokedrabbad inte får stanna i Sverige”

Foto: Alexander Mahmoud

Maharam Niemat har drabbats av en stroke. Det har jag också. Skillnaden är att jag har ett nätverk som tar hand om mig. Hon har bara sin dotter, som skulle kunna leva någorlunda lycklig om bara hennes mamma fick stanna i Sverige, skriver läsaren Leif Möller.

Rätta artikel

Hon är i min egen ålder, Maharam Niemat. Jag är drygt 70 år och Maharam är snart 74. Maharam är bördig från Aibak, en stad i provinsen Samangan i norra Afghanistan, men sedan september 2014 bor hon här i Sverige.

Maharam har drabbats av stroke. Det har jag också. Skillnaden mellan Maharam och mig är att jag har ett enormt nätverk av släkt och vänner som tar hand om mig. Maharam däremot, har en enda person kvar som älskar och vårdar denna gamla stroke-drabbade kvinna – hennes dotter Lailuma Khourame från Trelleborg.

Lailuma är utbildad undersköterska och skulle kunna lindra personalbristen inom den ansträngda vården, men det kan hon inte i dagsläget. Hon måste nämligen gå hemma och ta hand om sin sjuka mamma. Inte så att Lailuma misstycker, hon vårdar gärna sin demensdrabbade mamma, av kärlek. Men Lailuma är ung och hon vill ut i vårt samhälle och bidra.

Att mamman och Lailuma är ensamma i denna värld beror på våld, våld och åter våld i det forna hemlandet Afghanistan.

Numera halvsidesförlamade Maharam minns knappt någonting längre, på grund av stroken. Men jag kan berätta om att hennes man dog år 2015, om hennes son som var polis och blev kidnappad och hittad död på ett sjukhus i Afghanistan. Han var halshuggen. Maharams äldsta dotter, Lailumas syster således, dödades år 2013. Maharams barnbarn dödades i ett fängelse i Afghanistan 2016.

Maharam kom till Europa och Grekland i februari 2014. Via Migrationsverkets familjeåterföreningsenhet sökte hon asyl för sig själv och den då ännu levande, men frånvarande sonsonen. Men hon fick avslag nästan direkt, december 2015. Sedan dess har avslagen duggat tätt. Samma dag som Lailuma begärde så kallat verkställighetshinder så insjuknade mamma Maharam. Stroke, löd läkarnas dom.

Hon opererades och blev tillfälligt bättre, men snart tog effekterna av stroken överhand. Så nu ligger Maharam apatisk i sin säng och Lailuma gråter och ropar på vår hjälp. 50 procent av Maharams minne är som bortblåst.

Så vem lever kvar i denna tragedi? Jo, två skärvor, uppspolade på livets hårda klippor, Lailuma och hennes snart 74-åriga mamma.

Lailuma är svensk medborgare sedan 15 år tillbaka. Hon är gift och har barn. Hon skulle kunna leva någorlunda lycklig om bara hennes åldriga mamma fick stanna här i vårt land.