Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-24 05:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/pa-80-talet-var-vi-pa-ratt-vag-innan-nyliberalismen-kom/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”På 80-talet var vi på rätt väg innan nyliberalismen kom”

Muggar med bild av den tidigare brittiska premiärministern Margaret Thatcher, som satt vid makten 1979-1990. Hon avled 2013 vid 87 års ålder.
Muggar med bild av den tidigare brittiska premiärministern Margaret Thatcher, som satt vid makten 1979-1990. Hon avled 2013 vid 87 års ålder. Foto: Thomas Hall

På det glada 80-talet var Sverige på rätt väg. Sedan kom 90-talskrisen som gav genomslag för nyliberala idéer som vi fortfarande tvingas leva i sviterna av, skriver läsaren Ingrid Eckerman.

Rätta artikel

Ledarskribenten Mattias Svensson skriver i DN den 8 januari om 1989, året då muren föll och EU planerades. ”Det blev avstampet för vår liberala revolution, 1989 var vårt 1968.”

Ungdomar ska protestera – som ung sitter man inne med all kunskap om vad som behövs för ett bra samhälle. När åren går bör man kritiskt granska sin ungdoms ställningstagande. Det gäller oavsett i vilket årtionde man var i proteståldern.

Kanske var 1989 kulmen på den utveckling som inleddes med freds- och antikärnvapenrörelserna på 50-talet. När vi på allvar insåg vårt ansvar för människor i andra delar av världen. När vi stödde rörelser som ville befria folket från rasdiskriminering och kolonialmakter (inklusive USA). När vi via skatterna började dela med oss av vårt välstånd inte bara till sämre lottade inom Sveriges gränser, utan också till dem på andra sidan jordklotet.

På det glada 80-talet var Sverige landet med de lägsta inkomstklyftorna. Vi såg resultaten av enhetsskola och utbildning för alla, mindre förskolegrupper och skolklasser, integrationssatsningar i ytterstadsområden, kvarterspoliser, utbyggd primärvård, billig kollektivtrafik med mera.

Barnen fick ta plats, med långa föräldraledigheter, bygglekplatser, barnprogram på TV. Reglerad alkoholförsäljning gjorde tillvaron säkrare för barn och ungdomar. Sverige var på väg åt rätt håll.

Parallellt med detta fanns strömningar som sa att högre inkomstklyftor skulle göra folk mer motiverade att arbeta. ”Kanslihushögern” (tongivande socialdemokrater) lyssnade till den brittiska premiärministern Margaret Thatcher och nyliberala tankegångar. Det verkade omöjligt att de skulle kunna få fäste i vårt Sverige.

Så kom 90-talets ekonomiska kris – den förskräckliga. När ordningsamma småbarnsföräldrar blev arbets- och bostadslösa med jätteskulder. När all offentlig verksamhet fick skära ner: sjukhus och vårdcentraler stängdes, skolklasser slogs ihop, bort med kvarterspolisen och annan skattesubventionerad verksamhet i förorterna, utbildningsplatser för läkare och andra yrken drogs in, föräldraledigheterna kapades. Arbetslösheten steg.

I detta vakuum fick de nyliberala idéerna nytt svängrum. Privatisering och kontrollsystem som new public management (NPM) skulle effektivisera så att samma jobb skulle göras men med mindre resurser.

Utförsäljning av allmännyttan skulle ge ungdomar möjlighet till ”bostadskarriär”. Privata social- och sjukförsäkringar diskuterades allvarligt som alternativ till våra skattefinansierade försäkringssystem.

I dag lever vi med följderna av 90-talskrisen. Det är svårare för ungdomar och andra låginkomsttagare att göra bostadskarriär än det var under 60-talets svåra bostadsbrist. Kommunalisering och valfrihetsreformen av skolorna bidrar till segregering och bristande integration.

Det är brist på läkare i primärvården, sjuksköterskor på sjukhusen, socionomer i socialtjänsten, lärare i skolorna och poliser i utsatta områden. Offentligt finansierad personal går på knäna på grund av för stor arbetsbörda.