Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 21:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/passiva-applader-raddar-inte-klimatet/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Vuxnas applåder räddar inte klimatet”

Klimatdemonstration i Stockholm fredagen den 20 september. Foto: Stina Stjernkvist/TT

INSÄNDARE. Vuxnas applåder räddar inte klimatet. Om vi ska rädda världen krävs att vuxna gör gemensam sak med ungdomar och sätter press på världens ledare, skriver klimataktivisten Fanny Jönsson.

– Tack för allt du gör för planeten!

– Wow, du är så duktig!

– Vad häftigt med ditt miljöengagemang!

Ofta får jag kommentarer om mitt engagemang i sociala medier efter att jag delat en bild, ett citat eller en film. Om vi bortser från högerextrema, verklighetsfrånvända troll som publicerar ett felstavat bombhot kommer majoriteten av kommentarerna i mina konton från välmenande medmänniskor.

De vill visa att de ser mig och det jag gör. Jag ser deras kärlek och jag tackar. Men i nästan alla fall slutar deras engagemang med en kommentar och en retweet.

Jag har varit engagerad i klimatrörelsen sedan jag var 17 år. Sällan har jag sett ett ”bra kämpat” leda till något mer än många ”likes”.

I denna samtid av individualism kan det verka som att allt vi gör sker för att vi därefter ska kunna spegla oss i prestationerna och få bekräftelse. Så att vi därefter kan höra att vi är duktiga, vackra, smarta och roliga (scrolla valfritt Instagram-flöde för förslag på fler synonymer).

Jag förstår att även mitt eget engagemang på sociala medier kan se ut så. Är det en narcissism förklätt i aktivistiska ord? Jag ska inte ljuga, vissa dagar är det nog till viss del det. Vi är alla barn av vår tid. Men det är inte hela sanningen, för i så fall hade jag nog valt något mindre komplext (och deppigt) än klimatfrågan. 

Jag är inte med i klimatrörelsen för att det är trendigt, utan väljer med omsorg kommunikationskanal och dess algoritmer för att sprida budskapet kring vår tids viktigaste fråga. Livet runt omkring oss håller på att falla samman.

Att vara klimataktivist är en självisk inre drivkraft, en överlevnadsinstinkt. Alla jag älskar, kommer att älska och har älskat är beroende av att planeten är stabil. Vattnet i mitt glas renas genom hav som blir allt mer försurade och maten som jag lägger på min tallrik är beroende av att skörden inte slår fel. Luften som jag andas är beroende av att ekosystemen inte kollapsar. 

För att stoppa en sådan katastrof räcker inte ord. Det är fint när bekanta ger mig vänliga ord när jag hjälpt till att göra världen bättre. Men tacksamheten kan inte stanna där.

Klimatkampen kan inte bäras på enskilda individers axlar. Vänliga ord kommer inte säkra dricksvattnet, ge mat på bordet eller skydda haven.

Inga ord kommer stoppa den globala upphettningen eller trösta en klimatflykting när den behöver lämna sitt hem. Det kan bara handlande göra. Att inte agera för klimatet i dag, att inte aktivt ta ställning för att förändra systemet som håller på att kollapsa framför våra ögon – det är att tillåta kollapsen. 

Förra fredagen skolstrejkade fyra miljoner världen över. Majoriteten av dessa var barn och ungdomar. Denna fredag är det storstrejk som ”Fridays for future” utlyst, där de ombett vuxna att delta.

Denna strejk har inte utlysts för att du ska gilla klimataktivisten Greta Thunbergs och hennes medkämpars bilder på Instagram. Den har utlysts för att vuxna ska ta sitt ansvar och visa att även de vill ha en värld som inte kollapsar omkring oss.

Klimatrörelsen blir inte sämre för att den får fler hjärtan eller hejarop. Men en ”like” kommer inte stoppa vår tids största kris. Därför säger jag detta i all välmening: Lösningen finns i ditt handlande. En början är att du deltar i fredagens demonstration.