Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-25 06:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/pipping-och-adler-sandblad-tillskriver-barn-vuxna-egenskaper/

DN Åsikt

DN Åsikt. Pipping och Adler Sandblad tillskriver barn vuxna egenskaper

Angående den omdebatterade filmen av Suzanne Osten påpekar Pipping och Adler Sandblad på DN.Åsikt vikten av att barn informeras även om obehagliga ämnen. De begår emellertid misstaget att helt bortse från det stilistiskt skrämmande, och utgår ifrån att barn besitter samma förmåga att resonera kring komplicerade koncept som vuxna.

Rätta artikel

Det kan tyckas självfallet att en sjuåring saknar en fullständigt utvecklad kognitiv och emotionell möjlighet att analysera hemskheter i dess rätta kontext. Det är i grunden anledningen till att åldersgränser överhuvudtaget existerar, barn är betydligt mer utsatta än vuxna för effekterna av obehagliga upplevelser på utvecklingen. I den aktuella filmen visas exempelvis en scen där den psykiskt sjuka modern misshandlas av sina, tämligen fasansfulla, demoner. Som vuxen inser jag att detta ej är verklighet, utan en manifestation av visuella hallucinationer och scenen representerar moderns interna kamp mot sin sjukdom. Jag finner det extremt tveksamt att en majoritet av alla barn skulle se det som något annat än extremt skrämmande.

Jag är enig med Pipping och Adler Sandblad om att tabun rörande psykisk ohälsa är i fortsatt behov av att bekämpas, inte minst för att underlätta tillvaron för barn med psykiskt sjuka föräldrar. ”Flickan, mamman och demonerna” kan också vara ett verktyg för att uppnå just detta, men då i form av vuxenfilm. Rörande de ursprungliga författarnas påstående att Barnkonventionens fastslående att barn har rätt till information kan fungera som någon form av juridisk snarare än moralisk grund för att filmen bör visas för barn ser jag det som ett snarast löjligt försök att befästa den uttryckta ståndpunkten. Om barn ska erhålla information om allahanda hemskheter, som de också antas kunna hantera på ett nyanserat vis, upplöses den viktiga begränsningen som åldersgränsen utgör. Således blir det acceptabelt att visa barn våldtäktspornografi för att öka förståelsen för sexuellt våld, eller obduktionsbilder för att de ska förstå sig på döden.

Sammanfattningsvis misslyckas författarna helt med att diskutera filmen ur barnets perspektiv, och applicerar uteslutande en vuxen syn på vad innehållet representerar. Denna form av abstrakt tänkande är inte adekvat utvecklad hos barn, varpå det lyckliga slutet kommer att överskuggas totalt av alla skräckfyllda scener i barnets upplevelse.

Replik: Margareta Rönnberg: Ostens film är ingen barnfilm, heller ingen dokumentär