Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-19 22:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/placering-i-sarskolan-ar-ett-nalsoga/

DN Åsikt

DN Åsikt. Placering i särskolan är ett nålsöga

Placering i särskolan är idag ett beslut som är noga övervägt och grundar sig i omfattande utredningar. Särskolans krav är lägre ställda än grundskolans av en anledning. Att det hindrar personer från att ta sig in på högre utbildning är i min åsikt självklart då elever från särskolan inte har samma kunskapsnivå eller intellektuella funktioner som elever från grundskolan och gymnasieskolan.

Rätta artikel

Jag blir djupt berörd över vad Carl-Christian Frunck skriver. Att ha lindrig autism är nämligen inte ett kriterium för att få rätt till undervisning enligt särskolans läroplan. Däremot delar jag inte Carl-Christians åsikt att särskolan skulle erbjuda dålig undervisning och bryta ner elevernas framtidsdrömmar. Inte heller anser jag att skolor i dag slentrianmässigt placerar elever i särskolan.

I dag är särskoleutredning den mest omfattande utredningen som kan göras av en elev inom ramen för grundskolan. För att få rätt till undervisning enligt särskolans läroplan, som kan följas både i särskolans lokaler och i en vanlig grundskoleklass, krävs diagnosen utvecklingsstörning. I korthet krävs nedsatta adaptiva förmågor samt brister i kognitiva funktioner, närmare bestämt en intelligenskvot under 70. För att säkerställa detta görs en psykologisk utvecklingsbedömning med observationer, intervjuer, standardiserade psykologiska formulär som både skola och familj svarar på samt begåvningstest. Om eleven vid första tillfället visar sig uppfylla kriterierna för utvecklingsstörning så väntar skolpsykologen minst 18 månader för att göra om utvecklingsbedömningen. Om den andra utvecklingsbedömningen bekräftar den första görs även en social kartläggning av skolkurator, en pedagogisk kartläggning av specialpedagog som ska visa att eleven inte har någon möjlighet att uppfylla grundskolans mål och slutligen en medicinsk bedömning som utesluter att elevens inlärningssvårigheter kan förklaras av en fysisk åkomma. Efter detta gör vårdnadshavare en ansökan till särskola. Under tiden i särskolan görs ytterligare psykologiska utvecklingsbedömningar för att säkerställa att placeringen är korrekt.

Jag kan bara utgå från mina egna observationer och besök i särskolan, men arbetet jag ser pedagogerna utföra är livsviktigt för dessa elever. De stärker elevernas självkänsla, förbereder dem praktiskt för svåra situationer och framförallt underlättar de pedagogiskt genom att anpassa uppgifter efter varje elevs styrkor och utmaningar på ett sätt som inte är möjligt i en vanlig klass. Bland annat detta granskar skolinspektionen vart tredje år.

Samtidigt som det är bra att det finns en skola där intellektuellt funktionsnedsatta kan lyckas så möter jag en annan elevgrupp som sannolikt kommer att stå utanför samhället. Denna elevgrupp kallas ofta osmickrande för gråzonsbarn, eller på engelska borderline mentally retarded. Gruppen består av de barn som ligger på gränsen till utvecklingsstörning. Trots att de inte uppfyller kriterierna för utvecklingsstörning skiljer de sig intellektuellt inte avsevärt från en elev som har rätt till särskolan. Skolans mål är tyvärr alldeles för höga för denna grupp och jag undrar var man tar vägen i framtiden utan varken godkänd grundskola, ett skyddsnät i form av LSS eller stöd från exempelvis habiliteringen.