Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-17 19:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/polisen-maste-erkanna-sin-etniska-diskriminering/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Polisen måste erkänna sin etniska diskriminering”

Foto: Johan Nilsson/TT

Polisen måste erkänna att den ägnar sig åt diskriminering på grund av ras och etniskt ursprung. Ett erkännande att ”rasifiering” förekommer även i Sverige skulle vara ett första steg för att komma åt ett problem som är vardag i förorten, skriver Emma Ström och Ilyas Hassan i nätverket ”Förorten mot våld”.

Rätta artikel

I måndags beskrev ”Kalla fakta” i TV4 om hur människor utsätts för rasprofilering. Tyvärr är det ingen nyhet för oss som bor i förorten.

Det är inte heller enskilda händelser. Vi möter dessa vittnesmål så gott som dagligen från människor som blivit utsatta. Det är en del av vår vardag, en del av det strukturella våld som rasifierade människor i förorten möter.

En kille berättar att han blivit stoppad av polisen fem gånger under en vecka när han kört sin bil. En annan om hur han blivit indragen i en piket, misshandlad och släppt på annan ort. En tredje om hur polisen kört fram till ett gäng killar och sagt, kastar ni en sten så skjuter vi.

Att ständigt avhumaniseras, trakasseras och utmålas som den andre, den onde är stigmatiserande och en kränkning av människors värde och rättigheter. Vi ska alla vara lika inför lagen, när så inte är fallet, måste vi kunna diskutera detta.

Det finns flera saker i denna situation som behöver lyftas.

1. Att polisen vägrar erkänna att rasprofilering och etnisk profilering förekommer i Sverige, trots att det finns forskning som visar på att rasprofilering som verktyg förekommer. Ett första steg vore att erkänna problemet.

2. Att attityden ”ingen rök utan eld” möter de som utsätts. Att beskylla den som utsätts för ett brott för att den blir utsatt är samma sak som ”victim blaming” vi väl känner igen från sexualbrott. Offret blir den som misstänkliggörs. 

3. Att polisen utreder sig själv är inte rättssäkert. Om förtroendet för rättsstaten och vårt demokratiska samhälle ska finnas måste människor kunna lita på systemet. Att den myndighet som har våldsmonopol utreder sig själv är förkastligt ur rättssäkerhetsperspektiv.

4. Att rasistiskt språkbruk och rasistiska strukturer inom polisen tillåts. Människor som rasifieras och/eller bor i förorten omtalas som ”råttor”, ”apor”, ”babbar” och liknande.

5. Att det måste gå att kritisera både polis och ordningsvakter. Att stämplas som samhällsfientlig eller extrem för att man kritiserar eller problematiserar polisens arbetssätt är inte värdigt ett demokratiskt samhälle.

6. Att ordningsvakter tar över mer och mer av polisens arbete. Vi ser med oro på utvecklingen av att våldsmonopolet privatiseras. Att ordningsvakter från privata företag, med en utbildning på bara 80 timmar, tar över fler och fler av polisens uppgifter är en farlig utveckling. Nyligen såg vi en händelse i Kista galleria, där 12-åringar brottades ner av ordningsvakter

Trots ”Kalla fakta”-programmet saknar vi en debatt bland våra politiska företrädare. Under de senaste åren har partierna tävlat om vem som kan komma med förslag om fler poliser och hårdare tag. Det som däremot inte diskuteras är just det inslaget visar, att den trygghet som man vill nå genom ökat antal poliser kan ge motsatt effekt och snarare öka otryggheten för många grupper. 

Vi kräver en polismyndighet utan rasism och som arbetar för att skydda befolkningen, inte en som är ett hot mot densamma. Vi kräver att alla människor ska behandlas lika inför lagen.

När grupper av människor avhumaniseras och demoniseras förlorar de sitt människovärde i blicken hos den andre. Det är då lättare att utsätta dessa grupper för brott mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Det är precis vad som sker i dag med människor som har svarta och bruna kroppar. Människor som bor i förorten. Vi kräver våra mänskliga rättigheter tillbaka.