Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 08:00 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/politiker-sprider-okunnig-kritik-om-arbetsformedlingen/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

”Politiker sprider okunnig kritik om Arbetsförmedlingen”

Arbetsförmedlingen på Södermalm i Stockholm.
Arbetsförmedlingen på Södermalm i Stockholm. Foto: Bertil Ericson/TT

Politiker av olika kulör använder ständigt Arbetsförmedlingen som syndabock. Men kritiken är ofta orättvis och okunnig, skriver den pensionerade arbetsförmedlaren Göran Björkman.

Jag har 14 års erfarenhet från olika arbeten ”på golvet” på Arbetsförmedlingen (AF). Sedan några år är jag pensionerad.

Myndigheten är ofta omdebatterad, inte minst under den gångna valrörelsen. Jag har aldrig, med undantag från någon insändare, sett några positiva omdömen om det arbete som utförs. Ofta har det, nästan skadeglatt, rapporterats om den myndighet som har sämst anseende i Sverige. 

Även AF:s ”konkurrenter” om sistaplatsen, socialtjänsten och Försäkringskassan, är offentliga instanser som kan avslå ansökningar om förmåner och till och med vidta sanktioner mot medborgarna. Är det konstigt att de får lågt anseende hos allmänheten, särskilt som negativa exempel hela tiden förs fram i medierna?

Jag har ofta slagits av den utbredda okunnigheten om AF:s olika uppdrag. Jag vill komma med fakta och erfarenheter från ett ”underifrånperspektiv”. Det gör mig ont, vilken orättfärdig kritik mina före detta arbetskamrater får.

Man kan ju tycka att Arbetsförmedlingens ledning själv skulle kunna komma med information och tillrättalägganden, men i stället tar man hela tiden stryk i det tysta. Varför?

Naturligtvis menar jag inte att allt är bra på myndigheten, att organisationen är optimal och att ingenting kan bli bättre.

Det som ofta förs fram är AF:s oförmåga att förmedla arbeten. Då har man missat AF:s andra stora uppdrag, att vara kontrollmyndighet år arbetslöshetskassorna och se till att de arbetssökande uppfyller kraven för att få a-kassa. När jag var ”vanlig” arbetsförmedlare gick säkert 40 procent av min arbetstid till detta.

Myndighetsutövning måste skötas rättssäkert. Det medför omfattande och tidskrävande dokumentation och annan byråkrati. Ibland har jag tyckt byråkratin varit överdriven och it-systemen krångliga och omständliga.

Begreppet att förmedla arbete är ofta missuppfattat. Förr i tiden, då det fanns en annan arbetsmarknad med många fler okvalificerade arbeten och mindre konkurrens, kunde en arbetssökande få en anvisning i handen, gå till arbetsgivaren och få jobbet. Ibland får jag uppfattningen att många tror att det går till så fortfarande.

En annan missuppfattning är vilka arbetssökande som AF arbetar med. Dessa är generellt lågutbildade, saknar ofta arbetslivserfarenhet och har inte sällan olika funktionsnedsättningar, fysiska, psykiska och sociala.

Det krävs mycket arbete för att hjälpa och rusta sådana sökande så att de kan hävda sig på arbetsmarknaden. Det behövs stöd både personellt och ekonomiskt för att en arbetsgivare ska anställa en sådan arbetssökande.

Arbetsgivare, ofta genom organisationen Svensk Näringsliv (som har ett intresse att ta över AF:s uppgifter i privat regi), framför ofta kritik mot AF. Man får inte den hjälp med rekrytering man vill ha, och de förslag man får på arbetssökande är värdelösa och ofta alltför många.

När kontakterna med arbetsgivare fungerar sköts det av särskilda arbetsgivargrupper som kan koncentrera sig enbart på den uppgiften. En vanlig arbetsförmedlare många fler uppgifter. Då blir arbetsgivararbetet ofta lidande eftersom de arbetssökande väntar fysiskt i väntrummet eller digitalt i datorn och kräver uppmärksamhet och åtgärder.

Jag har sett många märkliga anvisningar av arbetssökande till arbetsgivare av personer med fel kompetens. Den kritiken är berättigad.

Varför blir det så? Jo, då kommer myndighetsutövningen in igen. Från ledningshåll hamras det in att det ska skickas anvisningar, bindande uppmaningar, till arbetssökande att söka arbeten. Arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen ska uppfyllas. Kvantitet går före kvalitet som så ofta på AF.

Arbetsmarknadspolitiken är alltid i fokus. Regeringar av olika kulör nagelfars. Då passar det bra med en syndabock, Arbetsförmedlingen. Den enda, korta period jag har hört positiva omdömen från en regering, var under Alliansregeringens första tid.

Jag har också hört en pryande minister lovorda AF på plats på förmedlingen för att sedan, efter praotiden, ansluta sig till kritikerna. Inte desto mindre lägger alla regeringar fler och nya uppgifter på AF. En tidigare generaldirektör var ivrig påhejare och spikade glatt upp nya hyllor i diversebutiken. 

Ett stort misstag var införandet av Etableringsuppdraget, som skulle integrera nyanlända och flyktingar. Man kunde då naturligtvis inte förutse den explosion av flyktingar som skulle komma, men oavsett detta var det en felaktig reform, som AF kommer att få svårt att lyckas med.

Tidigare hade kommunerna huvudansvaret, med varierande resultat. Där fanns ändå en erfarenhet och kompetens, som AF nu fick bygga upp från noll. Utom att hjälpa de nyanlända ut på arbetsmarknaden, vilket skulle vara en adekvat uppgift, förde reformen med sig en mängd nya, ganska märkliga arbetsuppgifter, utbetalare av etableringsersättning, med tillhörande byråkrati, och bostadsförmedling (!).

Den senare uppgiften var naturligtvis dömd att misslyckas. Jag tycker tanken med mer arbetsinslag i integreringen naturligtvis är bra, men att bygga upp en helt ny organisation för detta var förkastlig. Detta kunde ha skett mycket bättre i samarbete mellan kommunerna och AF.

Vem älskar Arbetsförmedlingen? Svaret är att nästan ingen, i alla fall de som hörs och syns, hyser några positiva känslor. Däremot vet jag av erfarenhet att många arbetssökande är tacksamma för den hjälp de fått. De hade annars stått sig slätt på arbetsmarknaden.

Mycket i nuvarande organisation är fel, men kritik  ska vara saklig. I dag vet många tyckare i massmedierna, som borde tagit reda på fakta, inte vad de talar om. I stället för man fram negativ, opportun kritik, som ger pluspoäng hos allmänheten.

DN Åsikt 13 oktober 2018 kl 05

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.