Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 12:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/politikerna-saknar-plan-for-forskolan/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Politikerna saknar plan för förskolan”

Foto: Hussein El-alawi

Trots stora brister saknar politikerna en plan för att förbättra situationen i förskolan. Det är ett stort svek mot barn och föräldrar, skriver småbarnsföräldrarna Tanja van de Meulebrouck och Sanna Carlbring.

Rätta artikel

Svar till insändaren ”Låt barn stanna hemma och slippa förskolan” av Anna Brix Thomsen på DN Åsikt den 25 april:

Sedan vi och flera av våra vänner placerat barn i förskolor i Stockholmsområdet har vi blivit mycket besvikna. Vi har mötts av något annat än den ”förskola i världsklass” som Stockholms stad refererar till i politiska dokument.

Många middagssamtal har gått åt till att ventilera känslor och frågor. Ska man gå ner ännu mer i arbetstid? Varför måste jag väga mitt arbetsliv och min framtida pension mot mitt barns välmående? Hur lite kan jag jobba?

Alla kan inte välja bort förskolan och vara hemma länge med sina barn, främst av ekonomiska skäl. Likaså kan inte alla välja en bra förskola då kvaliteten är så varierande att platserna på de bättre förskolorna inte räcker till.

Som ett svar på försämringar av arbetsvillkor och situationen för barn inom förskolan har det sedan ett par år skett en kraftfull organisering av personal inom förskolan. Den går under namnet ”Förskoleupproret”. Även föräldrar har anslutit sig och bildat en egen påverkansgrupp.

I sitt upprop lyfter personal och föräldrar fram olika krav för att förskolan ska kunna leva upp till sitt uppdrag och skapa en bra miljö för barn och personal. På så sätt skulle förskolan kunna bli en mer attraktiv arbetsplats. Den negativa spiralen av sjukskrivningar och anställda som lämnar yrket skulle brytas.

Tyvärr är reaktionerna från politiker och journalister sval. Förskolan ansågs inte som en prioriterad fråga inför riksdagsvalet i fjol.

Vi har nu valt att engagera oss partipolitiskt för att försöka bidra till en förändring. Främst är det små barns stora behov av trygghet och omsorg som berör oss.

Man ska inte behöva lämna ett litet barn gråtande till personal som inte har möjlighet att tillgodose alla barns behov, på grund av för stora barngrupper och personalbrist. Man ska inte heller behöva gå till jobbet med värkande hjärta och skuldkänslor.

Det är upp till politiker att ta tag i frågan, att prioritera denna viktiga välfärdsinstitution och inte blunda för såväl barn som personals svåra vardag.

Skolverkets riktlinjer för storleken på barngrupper i förskolan är sedan 2016 att de i åldrarna 1-3 år ska bestå av 6-12 barn. För grupper med fyra- och femåringar är riktmärket 9-15 barn. Dessa riktlinjer efterföljs inte i praktiken.

Det innebär ett arbetsmiljöproblem för personalen, som med stora barngrupper får svårt att ge adekvat omsorg och utbildning. Det finns nu statliga medel att söka för att minska barngrupperna, men detta räcker inte. Alla förskolor behöver få tilldelat tillräckligt med resurser.

I en enkätundersökning som genomförts av Lärarförbundet 2017 har förskolelärare svarat på frågan om vilka som är de största problemen som de möter i sin yrkesroll. Svaren visar entydigt att arbetsbelastning och arbetstid är de mest framträdande faktorerna.

70 pro­cent av förskollärarna uppger att stora barngrup­per är det största problemet. Enligt en studie från Malmö universitet konstateras dessutom att förskollärare och fritidspedagoger är överrepresenterade i Försäkringskassans statistik över sjukskrivningar bland personal i kontaktyrken. Risken för denna grupp att drabbas av en långvarig sjukskrivning har dessutom ökat kraftigt under de senaste åren.

I somras kom siffror, refererade av Sveriges Radios Ekoredaktion, som visade att personalomsättningen i förskolan ökar, särskilt i Stockholm, Göteborg och Malmö. Barn- och ungdomspsykologer pekar på att en alltför hög personalomsättning kan vara direkt skadlig för barnen.

Lärarförbundet visar på en negativ utveckling med två processer som sker parallellt: arbeten på förskolor blir genomfartsyrken med kortare anställningar och andelen utbildad personal minskar. Utifrån vedertagen kunskap om anknytningsproblem bör man se allvarligt på problemet.

Barn behöver knyta an till trygga vuxna för att utvecklas till harmoniska och känslomässigt välfungerande individer. Då barn från ett års ålder befinner sig på förskolan den största delen av sin vakna tid är deras behov av anknytningspersoner på förskolan således mycket stort.

Barnombudsmannen i Stockholms stad listar i sin senaste rapport indikatorer för målsättningen att alla barn ska ha goda och jämlika uppväxtvillkor. Betydande är att nå en hög andel behöriga förskollärare, liksom andel förskolebarn per anställd. I utvärderingen mellan år 2014-2016 syns ingen påtaglig positiv trend för Stockholms stad.

Vetenskapsrådet konstaterar att en likvärdig förskola av hög kvalitet kan förbättra barnens hälsa ur ett kortare såväl som ett längre perspektiv samt främja senare skolprestationer och motverka beteendeproblem. En förskola som inte är likvärdig kan däremot förstärka ojämlikheten.

Skolinspektionen har analyserat förskolans kvalitet och måluppfyllelse. Slutsatserna är att barn inte erbjuds likvärdiga förutsättningar och möjligheter i alla förskolor. För att uppnå god och jämlik hälsa är det viktigt att förskolorna bedriver en likvärdig verksamhet som utgår från barnens behov.

Även kopplat till jämlik hälsa lyfts förskolan fram som en viktig arena. Kommissionen för jämlik hälsa menar att förskolan har en avgörande roll för att på sikt skapa mer jämlika förutsättningar för hälsa, men förskolans förmåga att kompensera för skillnader mellan barn med olika förutsättningar och behov måste stärkas. I sitt slutbetänkande (SOU 2017:47) skriver kommissionen att de ser behov av åtgärder för att stärka kvaliteten, och i synnerhet variationen i kvalitet mellan förskolor.

Forskning har visat att det är kvaliteten i interaktionen mellan förskolepersonal och barn som har störst betydelse för barns lärande och utveckling på kort och lång sikt (se till exempel Barnett och Belfield 2006 och Sammons et al. 2004). Personalens utbildning och kompetensnivå, och inte minst andelen behöriga förskollärare, är en av de viktigaste förutsättningarna för att förskolans verksamhet ska bli likvärdig och av god kvalitet.

Vi upplever att det är stora brister i insyn och värdefull information när det kommer till hur väl en förskola lever upp till sitt uppdrag, inklusive grundläggande lagkrav om barnets säkerhet och rätt till en god omsorg och utveckling. Anna Ambrose, doktor i barn- och ungdomsvetenskap, pekar på stora brister i det rådande systemet för utvärdering och menar att den statistiska redovisning som ska ligga till grund för valet av skola och förskola är minst sagt godtycklig.

Vi saknar konkreta åtgärder från politiker när det kommer till situationen i förskolan. Det är inte upp till redan hårt arbetande personal att lösa detta på mikronivå. Jag manar till diskussion och högre ställda ambitioner gällande förskolan, med en tydlig åtgärdsplan som inkluderar nödvändiga ekonomiska prioriteringar.