Alla kristna tjänar Gud med sina liv och i sina yrken. De bör alla få lön i enlighet med utbildning, kompetens, ansvar och arbetsuppgifter.
KyrkA bryr sig om oss – så att vi kan fokusera på våra uppgifter – att bry oss om andra. De vill att vi ska ha marknadsmässiga löner och villkor precis som alla andra. Detta skall stå i proportion till utbildning, kompetens, ansvar och arbetsuppgifter. Huruvida nu just prästlönerna skulle vara särskilt attraktiva få stå för Bjerleus & Loréhn – men de bör beakta sex års utbildning i sin jämförelse med andra likvärdiga yrken.
Dock finner jag det märkligt med den planekonomiska modell som Bjerleus & Loréhn lägger fram, samt deras argument – och att det just skulle vara specifikt för präster. För detta ändamål vill de också föra in bibeln som argument. Men bibeln skiljer inte på människor på det sätt som Bjerleus & Loréhn gör med sin inlaga.
I Svenska kyrkan är det inte så att enbart prästerna tjänar Gud medan resten av kyrkans anställda skulle tjäna någon/något annat. Så tror vi inte heller att det är i övriga samhället. Vår evangelisk-lutherska tro värderar istället alla lika. Alla kristna tjänar Gud med sina liv och i sina yrken. Bagaren såväl som industriarbetaren. Vaktmästaren såväl som prästen. Vill Bjerleus & Loréhn införa en planekonomisk modell även för dessa?
Vi är alla lika inför Gud även om vi tjänar Gud på olika sätt. Vi präster tjänar Gud med de uppgifter som vi har, i enlighet med de löften som vi avger. För detta krävs också utbildning och antagning. Redan nu ser vi att prästernas löner i förhållande till andra i samhället med liknande längd på utbildning, ansvarsområden och arbetsuppgifter är i den lägre kvartilen. Men visst – det är inte alltid lätt att jämföra – och det går säkert att finna lägre löner.
Men präster väljer – av den kallelse de fått – att bli präster av helt andra anledningar än lönen. Tvärtom är det många som gått från välavlönade arbeten till lägre lön just på grund av sin prästkallelse. Men låg lön och höga studieskulder får inte utgöra en stor tröskel för prästen och prästens familj vid efterföljandet av dennes kallelse. Det bör också vara en löneskillnad mellan präster eftersom vi har olika tjänster – som kräver olika mycket av oss. En präst med mycket obekväm arbetstid skall givetvis – precis som övriga tjänster i samhället – få kompensation för detta.
Därför är det mitt förslag, och många andra präster jag talat med, att inte vurma för ytterligare försämringar av prästernas villkor. Varken ekonomiskt eller arbetstidsmässigt. Utan lyssna på oss, vad vi behöver – för att utföra de sysslor som världen behöver. Många av oss är medlemmar i KyrkA – de är vår röst i detta. Eftersom Bjerleus & Loréhn utgick från den förhandling mellan Skao och KyrkA som berör prästernas villkor, och jag själv är komminister så blandar jag inte in biskopar, prostar och kyrkoherdar samt deras löner. De får svara för sig själva.
