Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-26 18:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/psykosocial-ohalsa-lararkrisens-verkliga-orsak/

DN Åsikt

DN Åsikt. Psykosocial ohälsa lärarkrisens verkliga orsak

Foto: Martina Holmberg/TT

Debatten om lärarkrisen har ett ensidigt fokus. Den psykosociala ohälsan bland lärare är den främsta orsaken till lärarflykten. Politikerna måste lägga mer krut på den psykosociala skolmiljön för att vända utvecklingen.

Det debatteras frekvent om lärarflykten och lärarbristen som är nära förestående eller till och med pågående. De flesta argument och förslag som höjts för att fler ska söka sig till branschen är att göra yrket mer attraktivt. Det betalas ut på tok för låga löner (förvisso sant) och attraktionskraften måste höjas med hjälp av olika medel såsom karriärtjänster (läs: diffusa självmordsuppdrag såsom förstelärare) och fortbildningar (som om lärarutbildningen inte var lång nog). Det behövs tydligen även forskning och fler lärare ska forska för att vi ska kunna hitta ett vaccin mot skolepidemin.

Utifrån min 15-åriga undervisningserfarenhet i gymnasieskolan är den otrygga och destruktiva skolmiljön och arbetsbelastningen de mest bidragande orsakerna till att lärare flyr skolan. Inga pengar i världen kan få en lärare att söka sig (tillbaka) till ett yrke som är i sådan avsaknad av vettig personalpolitik och som totalt kan bryta ner dig psykiskt. Grundregeln brukar vara att vi människor vill må bra.

Det krävs av dig som lärare att du har ett pannben av stål, är i princip helt självgående samt är som en gås där alla galenskaper som inträffar ska rinna av dig så lätt som möjligt. Du tar ofta med dig känslan av otillräcklighet, ångest och obehag hem till familjen som i värsta fall får lyssna på ditt jobbtjat vid middagsbordet.

Kollegor som har bytt bransch nämner nästan enbart positiva effekter. Här kommer ett axplock:

Familjen noterar att man har blivit gladare

Man får lön för det övertidsjobb man utför

Man orkar med sin egen familj eller vänkrets

Man får bättre självförtroende

Man dricker mindre alkohol

Man sover bättre

Man grubblar mindre.

De parametrar som förs fram i politiska diskussioner är ofta ”materiella” som löner, karriärmöjligheter och lärarutbildningens utformning.  Sedan nämns även skolmiljön som en sorts ”sidekick”.  Man fortsätter från skolpolitiskt håll att låta lärarna spela rysk roulette med sin egen hälsa som insats och kommer aldrig åt grundproblemet. Problemet stavas psykosocial ohälsa och är direkt relaterad till otryggheten som skapas av stora, stökiga grupper som inte uppför sig och där allt ska ifrågasättas. Samt av bristande skolledarskap.

Läraren har inget mandat längre och står ensam, med alltför många problem att hantera på egen hand. Eleverna får inte känna på konsekvenserna för dåligt uppförande, skolk eller underkända betyg. Samhället har inte berett någon plats för ungdomar som missköter sig och låter dem frodas i skolmiljön istället. Där lärarna och annan kringpersonal (som det ständigt sparas in på) får ta smällen. Det går att fortsätta i all evighet med galenskaper – det känns ibland som att ha huvudrollen i en Kalle Anka-tidning. Vi ställer oss i lärarrummet ofta frågan: ”Vad håller vi på med egentligen”?

Lärarflykten kommer inte att stoppas med enbart pengar och karriärtjänster. Den avhjälps främst genom att erkänna lärares och elevers människovärde och skapa en miljö präglad av lugn, respekt och konsekvensetiskt tänkande. Där det du gör eller inte gör leder till vissa konsekvenser. Precis som det faktiskt är i livet.