Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-25 16:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/radsla-skapar-brist-pa-empati/

DN Åsikt

DN Åsikt. Rädsla skapar brist på empati

Den bristande empatin enligt mig grundar sig i rädsla, otrygghet och frustration.

Rätta artikel

Troligen finns det många orsaker till känslan av den bristande empatin  i dagens samhälle. Mina tankar går till rädsla. Jag upplever en spänning i samhället där rädslan styr oss allt mer och mer. Rädslan att anmäla brott som vi bevittnat i rädsla om att själva utsättas för brott på ett eller annat vis. Rädslan av att lägga oss i andras liv, att komma för nära eller bli för delaktiga.

”Var och en till sitt” är en fras som jag är uppvuxen med men inget som jag någonsin trott på. Att inte hjälpa en person i nöd ligger inte i min natur däremot har jag själv upptäckt hur min egna rädsla hindrat mig från att agera. Rädslan bygger på en allt mindre tillit till mina medmänniskor. Personen som ber om att låna mig mobil. Är personen verkligen i behov att låna den eller kommer jag att bli bestulen? Detta får mig att tveka inför att vara hjälpsam. En paranoid tanke må hända men vågar jag att ta risken?!

Personer som filmat med sina mobiler när andra varit i nöd och sedan delat klippet via sociala medier. Vad säger det om vår brist på empati? Hur tänker de som ståt bakom filmandet? Och vad beror beteendet på? Så många frågor som troligen har flera olika svar. Vi lever i en tid som mer och mer är styrd av sociala medier. Allt fler sitter klistrade med sina mobiler och verkar på så vis enligt mig avtrubbat av sin omgivning. Varför leva i nuet när du kan leva för evigt på kanaler så som Facebook. Du kan gilla hjälporganisationer via sociala medier men du kan också samtidigt välja att blunda för de orättvisor som sker runt om kring dig på gatan, på tunnelbanan eller någon annanstans.

Frågan är hur vi kommer till en lösning? Min förhoppning är att våra politiker ska vakna och inse att deras politik skapar känslor av otrygghet, rädsla och frustration. Tills dess måste vi öppna ögonen och se varandra. Bara då tror jag vi kan få en ökad empati.

Huvudinlägg: Eva-Karin Josefson: Vart har den svenska empatin tagit vägen?

Replik: Pascal Pierre: Gräset är alltid grönare på andra sidan Mats Sederholm: Kan bero på uttröttade människor