Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 10:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/rasism-inte-enda-orsaken-till-samhallsgapet/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Rasism inte enda orsaken till samhällsgapet”

”Vem ska anpassa sig till vem och därigenom minska skillnaderna i samhället?” frågar sig insändarskribenten. Foto: Magnus Hallgren

Det behöver nödvändigtvis inte vara rasism som ligger bakom gapet mellan svenskar och personer med utländsk bakgrund. Vi tyr oss till dem som står oss närmast värderingsmässigt, skriver läsaren Per Olov Qvist.

Rätta artikel

Josef Norins insändare på DN Åsikt (28 mars) visar åtminstone att skribenten är förtrogen med postkolonial fraseologi. Ord som ”rasifiering” och ”vita rum” påminner oss om en tankeströmning som härjar vilt i spalterna numera. Just ”rasifiering” är ett problematiskt ord eftersom det implicerar att det finns olika människoraser. 

Den moderna genetiken borde befriat oss från sådana galenskaper och villfarelser. Jag misstänker att vi håller på att få en ny typ av rastänkande under antirasismens täckmantel. 

I insändaren används begreppet ”rasism” på ett frikostigt och felaktigt sätt för att svärta ner åsikter som inte faller skribenten i smaken. Ytterst handlar ju denna term om en biovetenskaplig pseudoteori som till sist fick fatala konsekvenser.

Om man kokar ner innehållet i insändaren till något substantiellt så är det att det är uteslutande svenskarnas fel att svenskar och så kallade ”icke-svenskar” har svårt att umgås och kunna kommunicera med varandra. 

Det påminner om en artikel i Expressen för ett tag sedan av ett par medlemmar i Grön ungdom. Allt förklaras med förment så kallade rasistiska strukturer i samhället.

Däremot kan man tala om diskriminerande strukturer i samhället som har att göra med hur individer och grupper av individer fungerar i det sociala samspelet. Vi tyr oss helst till dem som står oss närmast, som liknar oss och som har gemensamma värderingar –sådant man kan kalla sociokulturella faktorer. 

Det är elementär socialpsykologi, vilket behandlades insiktsfullt på DN Insidan den 24 oktober 2018. Där har vi hela knäckfrågan: vem ska anpassa sig till vem och därigenom minska skillnaderna?

Egentligen borde man fundera mer på hur umgängesvanorna överhuvudtaget tycks ha förändrats i samhället de senaste decennierna. Efter 70 år i denna jämmerdal tycker jag mig ha märkt en förändring i hur även svenskar umgås med varandra. 

När jag växte upp i ett hyreshus på 50-talet umgicks man tämligen tvunget med sina grannar. Nu lever man mer isolerat från varandra, där man på sin höjd ger sin granne en nick när man möts.