Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-17 19:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/ratt-att-banta-den-ineffektiva-arbetsformedlingen/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Rätt att banta den ineffektiva Arbetsförmedlingen”

Foto: Jessica Gow/TT

Det är rätt att banta Arbetsförmedlingen. För de som står långt ifrån arbetsmarknaden vore en sammanslagning med Försäkringskassan och socialtjänsten det bästa, skriver Daniel Sonesson med 15 års erfarenhet inom privat arbetsförmedling. 

Rätta artikel

När Arbetsförmedlingen fått minskade anslag och varslar 4.500 anställda om uppsägning höjs kritiska röster. Många är rädda för vad en privatisering kan komma att innebära.

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt beskrev i onsdagens partiledardebatt i riksdagen privatiseringen som ett stort problem. Han ser det som ett svek mot anställda och att människor nu inte kommer kunna rustas på samma kvalitativa sätt att komma in på arbetsmarknaden.

Det är sorgligt när människor blir av med jobbet. Men pudelns kärna är om det är hos Arbetsförmedlingen som människor rustas på bäst sätt för att komma in på arbetsmarknaden. Vi behöver givetvis investera skattebetalarnas pengar där de får bäst effekt – inte efter en politisk ideologiskt driven agenda.

Debatten kring vem som bör utföra förmedlingen landar ofta i huruvida privatisering är bra eller inte i stället för att fokusera på de faktiska resultaten eller hur marknaden för jobbsök och kompetensförsörjning ser ut.

Precis som på andra politiska områden ska privatisering och statlig verksamhet ställas som varandras och det uppstår en kamp kring vad som är rättvist, moraliskt, jämställt och följer den “svenska modellen”.

Medan denna ideologiska kamp fortsätter återfinns det en verklighet för de som har erfarenhet kring att arbeta med jobbförmedling, talang, rekrytering, arbetsgivarmarknadsföring och kompetensförsörjning i stort. Faktum är att hela branschen förändrats i grunden.

Antalet personer som söker jobb aktivt har minskat. I stället ser vi en växande andel av rekryteringar vara av den karaktär då arbetsgivare söker upp människor i stället för att de söker sig till arbetsgivaren.

Detta sker på olika sätt. Det är dels rekryterare som scannar och kontaktar människor via sociala medier eller andra lämpliga kanaler. Dels är det jobberbjudanden som liknar annan online-reklam. Därmed kan man säga att “jobb söker sig till människor”, inte att “människor söker sig till jobb”.

Inte bara trenderna i hur förmedlingen går till förändras, utan också vad som krävs av arbetstagare för att komma i jobb. Behovet av att nätverka och synas har också ökat.

På denna marknad, där det gäller att identifiera personer för rätt jobb och placera rätt erbjudande framför ögonen på de mest lämpade personerna, dominerar privata aktörer. De är beroende av att kunderna blir nöjda och nöjdhet infaller inte om mindre lämpade kandidater för en vakans skickas till arbetsgivaren. 

De privata aktörerna har därför tvingats slipa på träffsäkerhet i matchning och effekten i sina tjänster under lång tid, för att kunna leverera på de hårda kraven i önskad profil på människor att anställa hos arbetsgivarna. Det har inte Arbetsförmedlingen gjort i samma utsträckning.

Vidare nämner utredaren Cecilia Fahlberg i en artikel på DN Debatt att Arbetsförmedlingen redan köper arbetsmarknadstjänster av externa utförare för 5-6 miljarder kronor årligen, vilket motsvarar cirka 60 procent av myndighetens verksamhetskostnad.

Det är ett synnerligen intressant inlägg eftersom det bevisar de privata aktörernas effektivitet. De levererar helt enkelt eftersom deras överlevnad kräver att de gör just detta.

Att arbetsgivare i allt högre utsträckning betalar för tjänster inom kompetensförsörjning, trots att Arbetsförmedlingen försöker erbjuda flera av dessa tjänster kostnadsfritt, säger en hel del.

Det finns ett behov av en myndighet som säkerställer att de som står utanför samhället får möjlighet till att snabbt inträda i just denna, vare sig det är på grund av sjukdom, sociala problem eller arbetslöshet. Hur en sådan myndighet kan och bör se ut är en komplicerad debatt. En utredning bör ligga till grund för hur framtiden ska se ut.

Ett alternativ skulle kunna vara att slå ihop socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att på ett effektivt sätt kunna hjälpa individer bli friska, arbetsföra och erhålla anställning.

Men vad gäller själva förmedlingen av jobb bör vi förlita oss på de alternativ där vi ser att effekten är som störst, inte grundat i en ideologisk inställning varvid alla privata alternativ är av naturen onda.