Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-20 12:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/regeringen-maste-ge-besked-om-tolkning-i-arbetslivet-for-dova/

DN Åsikt

DN Åsikt. Regeringen måste ge besked om tolkning i arbetslivet för döva

Foto: Knut Erik Knudsen/TT

I dag står döva, personer med dövblindhet och personer med hörselskada utan arbetslivstolkning. Regeringen måste snarast ge besked om hur det ska bli i framtiden.

Jag är 23 år och är blivande jurist. Så här långt har jag hunnit fram till termin sex. Det är inte tentor eller andra examinationer som upptar den största delen av mina tankar, utan det är mina framtidsfunderingar – eller snarare min oro inför framtiden.

Jag är född döv och använder mig av teckenspråkstolkar i kontakt med icke teckenspråkiga personer. När jag fick mitt antagningsbesked till juristprogrammet blev jag otroligt glad. Nu skulle jag plugga som bara den och bli det jag ville. Hittills har det fungerat väldigt bra, jag har tillgång till kostnadsfri tolkning under undervisningen. Men under utbildningens gång har jag mött andra unga utexaminerade döva som varit på väg in i arbetsmarknaden och som mötts av kalla handen. Systemet är sådant att våra arbetsgivare står för tolkkostnaderna när vi anses utföra arbete. Tolkkostnaderna kan landa på en hög nivå som inte är skälig för någon arbetsgivare att bära. Möjlighet finns att få medel för tolkning från Arbetsförmedlingen som dock inte räcker långt. I praktiken innebär det att arbetsgivaren kan neka en döv anställning trots att hen är den mest kompetenta på en helt laglig grund.

Jag har alltså innerst inne vetat att verkligheten ser ut som den gör men det blev ändå som en chock för mig personligen när jag tillträdde som vice ordförande på Stockholms universitets studentkår. Först då förstod jag vidden av problemet. Tolkcentralen i Stockholms läns landsting menade att tolkning under förtroendeuppdragets fortgående var att avse som arbetslivstolkning och därmed inte föll under vardagstolkning som landstinget är skyldigt att erbjuda tolkanvändare. Jag hänvisades till stiftelser och fonder. Då förstod jag att mina framtidsutsikter inte såg särskilt ljusa ut. Verkligheten är ju sådan att jag måste arbeta för att förtjäna mitt uppehälle, nu kommer jag ha väldigt få möjligheter att ta mig fram på arbetsmarknaden efter min examen.

Frågan om tolktjänst i arbetslivet har utretts under tidigare regeringsperiod men utmynnade i ingenting. Nu förhalar även nuvarande regering frågan. Regeringen har under våren skickat ut ett förslag på ny tolklag som inte innebär någon förändring från hur det ser ut i dag. Förslaget har varit föremål för skarp kritik från i princip alla remissinstanser, bland annat Arbetsförmedlingen, Diskrimineringsombudsmannen och Stockholms universitet. Intresseorganisationerna sågade naturligtvis hela förslaget. Ändå råder det total tystnad från regeringskansliet. Budget efter budget, proposition efter proposition – inga svar eller förklaringar. Jag och många andra med mig vill ha svar.

Så, Åsa Regnér, det jag undrar är helt enkelt om det är någon idé att jag fortsätter min utbildning? För i slutändan vill jag inte stå där med höga studieskulder som jag inte kan betala av på.