Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-20 15:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/replik-pa-siffer-och-bokstavsbetygens-vara-eller-icke-vara/

DN Åsikt

DN Åsikt. Behöver vi ens betyg?

Behövs verkligen betyg överhuvudtaget i skolan? Hur rättvisa är betygen och hur vet lärarna hur betygsbedömningen ska ske? Klarar alla lärare av att kommunicera betygskriterierna så att eleverna förstår? Är svenska betygssystemet för komplicerat?

Replik till Ylva Nybäck, en pensionerad matematiklärare.

Du ger ett exempel på en betygssättning på ett matematikprov och min bedömning är att betyget som sattes är felaktigt. Exemplet du ger är:

"[..] omdöme på ett prov: Lösa matematiska uppgifter: A. Hantera matematiska begrepp: B. Resonemang: C. Hantera matematiska metoder: A."

Jag tolkar det som att eleven borde fått betyget B, enligt de kriterier och exempel som jag fått av en föreläsare inom betygsbedömning vid Uppsala Universitet. Skolverket har även skrivit riktlinjer för hur lärare ska betygssätta och även dessa anser jag hade gett betyget B. Jag förstår dock att systemet är svårt att ta till sig. På en av våra föreläsningar fick vi veta att, i en studie gjord av Institutionen för nordiska språk, olika lärare gav olika betyg på samma nationella prov.

Målet, enligt vår föreläsares presentation, är att 70% av lärarna ska ge samma betyg till en och samma elev på ett och samma prov. Enligt Institutionen för nordiska språk hamnade siffran långt under detta mål vid enskild betygssättning. Vid sambedömning så hamnade sambedömningen av betygen mellan 60-69,2% och närmare 70%-målet. Jag tolkar det som att betyg som sätts av en ensam lärare riskerar alltså att bli mindre samstämmiga i en studie än sambedömda betyg (där en grupp lärare gemensamt resonerat fram ett betyg).

Inom Waldorfskolan har eleverna inte betyg förrän i årskurs nio. Eleverna får istället omdömen, men även dessa följer en viss standard så som betygssystemen. Oavsett vilket, så håller jag med om att sifferbetyg är enklare att räkna ut ett medelvärde på, men inget hindrar oss i dag från att se bokstäverna som siffror.

Min fundering är om vi ens behöver betyg? För vems skull har vi betyg? Elevernas? Samhällets? Varför har samhället ett behov av att jämföra elevers prestation? Hur vet vi att dagens kriterier är de bästa? Vad är bäst för eleven? Är svenska betygssystemet för komplicerat för eleverna? Är svenska betygssystemet för komplicerat för lärarna? Finns enklare betygssystem? Kan vi leva utan ett betygssystem?