Nej, Dennis Wedin (”Vi erbjuder alternativ för discgolfen”, DN Åsikt 2 oktober), ni erbjuder inga alternativ för Järva Discgolfpark. Vi har efterlyst det under många år men inget har presenterats. Vi utgår ifrån, nu när du annonserar offentligt, att ett konkret förslag presenteras inom snar framtid.

Järva Discgolfpark är öppna för en alternativ plats, som vi dock anser är en väldigt dålig lösning. Vårt första alternativ är förstås det uppenbara, nämligen att anlägga begravningsplatsen på en lämplig plats. 

Vi håller så klart med kritiken i föregående debattinlägg om parkens betydelse, markens extremt dåliga beskaffenhet och etiska problematiken gällande att väldigt få vill begrava sina anhöriga i en avfallstipp. 

Vi ställer oss även väldigt kritiska till den undermåliga landskapsarkitektur designen Öarna är. Järva Discgolfpark, platsen där begravningsplatsen planeras, är en unik landskapsdesign skapat av Järva DGP. Det mest gestaltade området i kulturreservatet. En väldigt stor lövängsinspirerad park av engelsk typ som inte är vanlig i Sverige. 

Det centrala i Öarnas gestaltningsprincip är enligt arkitekt Kristine Jensen ”ready made”. Att begravningskvarter placeras ut i ett redan färdigt landskap. Tyvärr så visar Jensen och Kyrkogårdsförvaltningen väldigt dålig förståelse och respekt för landskapet och dagens ritningar visar ett brutalt ingrepp i landskapet. En trafik- och ingenjörslösning. Lång ifrån den känsliga arkitektur som förslaget marknadsförs som.

Öarnas övergripande gestaltningsprincip är begravningsöar utplacerade i ett rekreativt område. Detta är långt ifrån verkligheten. Ritningarna visar fyra stycken kluster av begravningskvarter placerade relativt tätt längs en nyanlagd bilväg kantad av parkeringsplatser. Det finns ingen plats för någon typ av friluftsliv mellan kvarteren. Ej heller någon efterfrågan på det och 

Stadsbyggnadsnämnden har förbjudit övrig verksamhet mellan gravkvarteren. Områdena mellan dessa fyra kluster är branta slutningar som inte kan användas. Dessa gravkvarter ska omgärdas av murar och plank. De saknar praktiskt betydelse och parkens pelouser och böljande gräsytor styckas sönder av stora mängder mur och plank. 

Förslaget innehåller mer mur än Skogskyrkogården som är en fem gånger så stor begravningsplats till antalet gravplatser.

Stora mängder träd och buskar måste avverkas. I princip alla blommande välformade rosbuskar, slån, fläder och hagtorn som ger parken sin karaktär. Många stora träd i parken och sex hektar lövskog ska kalhuggas söder om parken som i dag är en barriär mot den närliggande motorvägen. 

Här planeras en stor våtmark med en vattenspegel på höjden 11,40 meter, vilket är 2 meter över dagens grundvattennivå. Ytterst tveksam om den är realistisk då den ska fyllas upp av dagvatten.

Ni hade er chans men tog den inte, sa kritiska erfarna landskapsarkitekter till Kyrkogårdsförvaltningen på en paneldebatt i konstakademin efter arkitekttävlingen 2010. Kyrkogårdsförvaltningen har därefter målat sig allt längre in i hörnet. Projektledaren och arkitekten har saknat förmåga att göra en bra analys av platsen i relation till de krav som ställs på en begravningsplats. 

Resultatet har blivit ett gestaltningsmässigt fiasko där gestaltningen har fått kapitulera fullständigt åt tekniska och funktionella krav. Det räcker inte med att ta fram förföriska skisser om man inte kan backa upp det med kompetens i projekteringen. Dessutom har man blundat för de geotekniska och markmiljötekniska förutsättningarna, så begravningsplatsen är troligen inte genomförbar i praktiken, varken tekniskt eller ekonomiskt.